Annars så har jag har ägnat mycket tid åt att ha korrespondens med olika myndigheter under den här senaste veckan, vilket inte är det lättaste för en vanlig knegare med ärthjärna. Det man kan konstatera är att vi i många avseenden talar och skriver på två helt olika språk, fast vi har svenska som modersmål. Den akademiska världen har helt klart ett eget språk som skiljer sig avsevärt från det vanliga språket. Vilket i sin tur bäddar för frustration och missförstånd och är ganska så energikrävande om man inte är helt införstådd med den akademiska världens språkbruk. Tänk att jag ringde upp en kvinna, presenterade mig och hon sa en massa saker som jag inte förstod????? så jag sa; vad menar du? vilket gjorde att hon skrattade och sa; ja. visst ja, vänta lite jag måste bara tänka om så jag pratar ditt språk så vi förstår varandra!!!!!!!! Fy f*n, säger jag bara, tänker inte upprepa vad jag tänkte i det läget, men arg blev jag, jag avstod däremot från att visa vilken neandertalare jag är. Det är denna kvinna jag ska ha korrespondens med...............jag neandertalaren,knegaren med ärthjärnan. Men eftersom jag tillhör de tjurigas släkte så ger jag mig inte, det gäller att inte se problemen utan att söka lösningarna, vilka verkade vara svårsökta i det här läget.
Men så i går när jag var som desperatas och tänkte att nu kokar min hjärna över snart, uppdagades, i grevens tid, den räddande ängeln. Denna ängel kom i form av en skäggig man som är väl bevandrad i den akademiska världens språk, men som fortfarande är förankrad i verkligheten, har båda fötterna på jorden och förstår vad en knegare med ärthjärna säger och menar och som dessutom älskar Ior, kan det bli bättre. Tänk att ibland tar sig änglar det mest underliga former. Ängeln besparade samhället många pengar (eftersom jag höll på att bli tokig) då han svingade sitt förtrollade spö och skickade några magiska ord till mig så att min frustration löstes upp till en strimma av hopp.
Så sent i går kväll efter det att jag och Roger hade slagit våra kloka huvuden ihop och formulerat orden med mycket möda och stort besvär,skickades ett mail iväg till denna kvinna. Mailet inhöll några skrivna ord som jag hoppas hon förstår, och en tyst önskan att det hela går vägen, så att korrespodensen är över nu. Vi håller alla tummar, tår, huvud, lår ja, för att inte säga hela kroppen för att detta är det sista vi behöver skicka in.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar