Så vi tog det tunga beslutet om avlivning och befriade honom från hans plåga. 13 och ett halvt år fick han vara med oss och saknaden är mycket stor. HAN FATTAS OSS. Nu har vi ingen som knuffar och buffar på oss, ingen att snubbla över när vi kliver upp från soffan, ingen som rusar fram till kylskåpet så fort Roger prasslar i korvpaketet, ingen som skäller när det kommer besök och ingen Bamse kvar i våra liv längre. Det känns tomt minst sagt.
Med sorg
Britt-Inger
Kram! Så sorgligt... Förstår så väl att han fattas er... Men ni tog rätt beslut även om det var tufft.
SvaraRaderaJag hittade dig på FB och blev intresserad.
SvaraRaderaVi har varit med om en sådan sorg också. För vi brukar passa barnbarnets hund, när hon jobbar. Det var en Berner Sennen som blev sjuk och fick avlivas bara fyra år och fyra månader gammal. Det var en förfärlig händelse, men nu passar vi en ny BS åt henne. Han har varit en stor tröst för oss alla.
Jag beklagar verkligen er sorg, för man sörjer förfärligt, när en gammal god vän inte finns längre.
Gilla
Det värsta som kan upplevas förutom att det ska hända barnen nåt förstås, är att ett älskat husdjur försvinner. Jag hade min första hund i 14 år, hon var som en del av mej eftersom hon kom till oss när jag bara var två år. Jag var otröstligt när hon dog och skulle aldrig mer ha en hund för jag ville inte uppleva det hemska en gång till. Men 21 år senare kom det in en lite valp i vårt hem ändå och han är det finaste vi har. Idag är han fem år och jag har redan ångest inför den dag han måste lämna oss... vet hur svårt ni har det och tänker på er!
SvaraRaderaBeklagar sorgen!
SvaraRaderaBeklagar sorgen, det är så smärtsamt att få säga hej då till en familjemedlem. <3
SvaraRadera