Jag har också haft kontakt med några som inte kommer att söka någon ersättning av en eller annan anledning. Men det spelar ingen roll om man som vanvårdad söker eller inte så följer man ersättningsnämndens arbete med spänning.
När det sen kommer det till bevisbördan kan man fundera på, kommer den osympatiska behöva ha bättre bevis än den sympatiske. Mycket av det som dessa personer har varit utsatta för har skett bakom lyckta dörrar, hur ska man kunna bevisa det? Jag avundas inte de som ska sitta och göra dessa bedömningar, det måste vara ytterst svårt. Min förhoppning är att de så att säga hellre friar än fäller, att de hellre ger pengar till en icke berättigad än att de drar in det för en som är berättigad.
Flera stycken av de som jag har pratat med tror inte att det kommer att få några pengar, de tror att de kommer bli lurade igen. Jag hoppas in i hjärteroten att de har fel, det vore en skam om det blev så. En av mina bästa vänners historia ligger på bordet hos ersättningsnämnden nu och jag tror nästan att jag är mer spänd på utslaget än vad han är. Han är lite uppgiven och tror i alla fall att det inte kommer bli några pengar (erkännande) och jag hoppas innerligt att han har fel.
Det är helt klart att de första som har gått genom ekluten hos ersättningsnämnden kommer bli tongivande för resten. Vilket innebär att de första bedömningarna är mycket viktiga och har höga förväntningar på sig.
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar