Vanvård pengar och avund!!!

Min gästbloggare har ordet;

Vi som fått ersättningen, dessa 250 000 kr, väcker detta avundsjuka hos de som fått avslag??

Ja det är min fråga nu, räcker det inte med allt det som varit. Själv var jag på 15 olika ställen dom stal hela min barndom utsatte mig för den värsta kränkning ett barn kan få. Staten lät mig få träffa pedofiler från båda könen, det räckte inte att man misshandlade ett barn på fyra år ända tills han kunde försvara sig utan man straffade man honom även för detta och inte fick man slå tillbaka.

Jag har i vuxen ålder jobbat med att vi skulle få en ursäkt, det var mitt mål i första hand. Styvbarnen skapades av en olycksbroder sen blev det Tomas Kangers tv program då kom RFSS fram efter många turer. Man drev samma fråga där och det slutade med som alla vet nu vi fick vår ursäkt och även lite ersättning, man kan tycka vad man vill om summan, många av oss sa att det var bättre att gå fram försiktigt med anspråk på pengar än att gapa för mycket. Vi var ju nära att bli utan med men efter mycket påtryckning så gav regeringen med sig och man beslöt att alla som varit grovt vanvårdade skulle få 250 000 kr och där är vi nu.

Ersättningsnämnden fick fram hur de skulle arbeta fram en rättvis bedömning, hur man skulle hantera detta. Det är ingen av oss utsatta som kan påverka deras beslut det går inte att överklaga men hittar man något som ej kommit fram så går det att söka på nytt.

Så långt har vi kommit var tredje person verkar få avslag av någon anledning som vi inte vet. Jag har försökt ta reda på hur man bedömer, sände efter beslut de tagit som är offentliga och läste igenom alla blev inte klokare för det. Några beslut var självklara, men andra hade nästan samma historia som mig, kanske inte riktigt lika men ändå, så jag tyckte man skulle ge hellre än låta bli. Men detta kan inte jag som lekman bedöma har ju inte deras kunskap och alla papper hur man än tycker om detta så är det deras beslut.

Om jag fått bedöma så skulle jag tänkt på att de som var på dessa hemska hem som man kan läsa om i folks berättelser dom skulle självklart få sin ersättning.

Nu till min fråga jag fick ett samtal på telefonen där man var väldigt upprörd av att någon skrev om mig ett inlägg i en grupp på Facebook, jag gick in där och blev väldigt ledsen över det jag läste.

"Var finns du Kurt Magnusson i kampen om de som fått avslag. Är du nöjd med att du har fått ersättning eller kämpar du får de som fått avslag??"

  

Alla som känner mig vet att jag kämpar och har alltid gjort. Jag har försökt med allt för att Kommunerna ska ta sitt ansvar och ge oss en ursäkt. Jag har krävt av min hemkommun Göteborgs stad ska ta upp detta, men har fått nej. Inte får man låta sig nedslås för ett nej, man får jobba vidare jag har ställt upp för mina olycksbröder och systrar. Jag har följt med någon på deras samtal med ersättningsnämnden tröstat och blivit ner ringd av ledsna med människor.

Detta var för mig ett slag i ansiktet att se någon fråga mig vad jag gör, är jag nöjd?

Absolut inte, men en tanke kom fram, är det så att folk blivit avundsjuka på alla de som fått sin ersättning eller vad bottnar det i? Jag kan ju inte göra så mycket mer än det jag redan gjort, det var många som höll mig i denna fråga jag hoppas inte det är så. 

Vid tangentbordet

Kurt Magnusson