I
natt har jag varit med om det värsta åskväder någonsin och det var inte
bara ett, jag tror Tor hade party där uppe och inte var det helt nykter
heller. Det måste slagits rekord i blixtar och tryckvågen av åskan
gjorde att luften vibrerade. Stunden mellan blixt och åskmullret var
ibland inte ens en nanosekund. Regnet kom också i omåttliga
proportioner, man kunde tro att någon stod med en pool och hällde över
huset, rännilarna har bildat stora fåror på tomten. Ute på gräsmattan hade det bildats en sjö 04.30 i natt. Men torkan har gjort att den är borta nu på morgonen.
Just nu håller vi på att inventera vad som gått sönder under nattens bombardemang. Än så länge kan vi konstatera att en batteriladdare och en dekoder har rykt men jag skulle tro att innan dagen är över har vi nog hittat mer lik. Vädrets makter är fascinerande och förödande. Vi i vår moderna står oss ganska slätt mot väderfenomenen.
Jag är oerhört fascinerad över extrema väder och i natt fick jag verkligen känna av det. Vi som människor rår inte på den brutala kraft som ett väderfenomen har utan vi kan bara betrakta det som händer och konstatera att vi är små i en stor värld. Vi kan slåss, ha olika åsikter och tro att vi bestämmer eller påverkar i olika grad. Men när ett ordentligt väderfenomen sätter in är det inte mycket bevänt med oss som människor. Det väcker en eftertänksamhet och ödmjukhet som vi kanske skulle behöva vara i kontakt med oftare. Se bara på den stora branden där människor ställer upp för varandra och hjälper till utan att vilja ha betalt och oavsett vem som behöver hjälpen. En katastrof kan ta fram det bästa hos oss människor, det är bara sorgligt att det behövs något hemskt för att ta fram en så självklar sak som att vi ska vara solidariska och hjälpa varandra.
Just nu håller vi på att inventera vad som gått sönder under nattens bombardemang. Än så länge kan vi konstatera att en batteriladdare och en dekoder har rykt men jag skulle tro att innan dagen är över har vi nog hittat mer lik. Vädrets makter är fascinerande och förödande. Vi i vår moderna står oss ganska slätt mot väderfenomenen.
Jag är oerhört fascinerad över extrema väder och i natt fick jag verkligen känna av det. Vi som människor rår inte på den brutala kraft som ett väderfenomen har utan vi kan bara betrakta det som händer och konstatera att vi är små i en stor värld. Vi kan slåss, ha olika åsikter och tro att vi bestämmer eller påverkar i olika grad. Men när ett ordentligt väderfenomen sätter in är det inte mycket bevänt med oss som människor. Det väcker en eftertänksamhet och ödmjukhet som vi kanske skulle behöva vara i kontakt med oftare. Se bara på den stora branden där människor ställer upp för varandra och hjälper till utan att vilja ha betalt och oavsett vem som behöver hjälpen. En katastrof kan ta fram det bästa hos oss människor, det är bara sorgligt att det behövs något hemskt för att ta fram en så självklar sak som att vi ska vara solidariska och hjälpa varandra.
Var rädda om varandra
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar