Vilket samhälle vill vi ha?

– Jag är en människa, precis som alla andra, men folk behandlar mig sämre än en hund. Hundar spottar man inte på när de tigger.

Säger Victor till Linda i hennes artikel i Arbetaren, "JAG VILL INTE BEHÖVA BE OM SAKER", när hon är i deras läger med lite förnödenheter. Och jag undrar i mitt stilla sinne, vad har hänt? När blev samhället så intolerant?

Tiggaren som sitter på knä och tigger är någons bror, syster, mamma, pappa och framförallt människa, när avhumaniserade vi dem.

När tog vi oss rätten att objektifiera tiggarna, när blev de icke människor att behandla som vi vill? 

Vad säger det om oss? 

Är det detta vi vill lära våra barn och föra vidare till nästa generation?

Bör vi inte se människan bakom muggen, se historien som finns i deras liv. Ingen utsätter sig frivilligt för det spott och spe, den rasism och den objektifiering som de möter varje dag utan att ha oerhört starka skäl. 

De enda som tjänar på den behandling vi utsätter dessa människor för är rasisterna och deras mål med att eliminera de som inte passar in i vårt land. Min tanke blir då, tänk om rasisternas önskan går i uppfyllelse, vem/vilka blir nästa målgrupp för dessa krafter?

De gamla?

De handikappade?

Minoriteterna i landet?

Diagnos barnen?

Psykiskt sjuka?

Vilka?
Vem går fri och vem åker dit?

Vilka är det då som anses störa gatubilden? Vilka är det som inte passar in ett elitsamhälle? Din bror, syster, mamma, pappa?

Nästa fråga måste också infinna sig, vilket samhälle vill jag leva i? Ett samhälle som är elitistiskt och bara tillåter de människor som inte avviker att synas i våra offentliga rum? Eller ett samhälle som tillåter olikheter och ser människorna? 

 

Vi måste komma ihåg att ett samhälle är aldrig bättre eller sämre än summan av hur vi behandlar de svagaste i vårt land. Hur vill du ha det? 

Ta ställning för människorna

Britt-Inger