Det är med mycket känslor i kroppen som jag skriver detta, ämnet som länge berört mig är de stackars tiggarna i Umeå.
I lördags åkte jag till klossen där jag pratade och umgicks med Linda, Gini och Theo.
Jag
fick följa med till lägret om jag ville, ett läger jag gått och kört
förbi i stort sett varje dag då jag bor knappt ett kvarter därifrån.
Det
förvånade mig att de utan problem kom fram och pratade med mig där jag
stod själv, jag hade nog varit mer tillbakadragen och försiktig inför en
helt främmande människa om jag varit i deras situation. Både Linda och
Gini är för dem välkända ansikten men jag blev väl mottagen.
Det
var med tungt bröst jag pussade mina barn och kröp ner i min varma säng
den kvällen, tanken på att det ligger människor UTE i tält och sover
gjorde och gör det väldigt svårt att somna. Att jag ska behöva känna så
gör mig förbannad, förbannad på att de högre uppsatta kvinnorna och
männen blundar för detta. Hur sover ni om natten? Ägnar ni ens en tanke
åt dessa stackars människorna här ute?!
I gå rkväll
tog jag med mig Levina upp på OK för att handla fil och russin till
kvällsfikat. Levina är en brutalt ärlig 3 åring som oftas endast
fokuserar på sina egna bekymmer och har svårt att sätta sig in i
andras.
Vi tog bubblan dit och möttes av en bil som åkte, ett
par tiggare, som vinkade glatt då de såg att det var jag. Jag vinkade
leende tillbaka och fylldes av glädje.
Vi gick in, Victor
stod inne och värmde sig så han hejade och vi pratade lite innan jag och
lillan betalade. På utvägen vinkade hon hejdå, trots att hon varken vet
vem han är eller vad vi sa då vi pratade.
Väl i
bilen såg jag att hon funderade på någonting så jag frågade vad hon
hade på hjärtat. Hon undrade om Victor var en av alla som bodde i
tälten. Med en klump i magen svarade jag "ja, tyvärr" och möttes av en
ledsam blick från en annars väldigt glad och livfull flicka. Hon tog ett
djupt andetag och sa att hon blev arg på mig, arg för att jag inte
berättat det förut. Hon ville genast hem och hämta sin säng och ge den
till dem, hon ville hämta sina gosedjur så hon dom hade något annat än
varandra att krama om till natten.
Jag förklarade att hur mycket hon än
ville ge bort sin säng så behöver hon den själv, något hon insisterade
på att hon inte gjorde. Vi pratade vidare om allt detta och hon undrade
varför dom inte fick ett hus eller någonstans att bo eftersom det, "är
så jävla kallt ute mamma". Jag lät henne komma undan med den svordomen
och förklarade att de som bestämmer här i Umeå inte vill det. Här tände
hon till riktigt och skrek ut; "Vem gör så?! VEM GÖR SÅ MAMMA?!! Jag ska
prata med några killar och säga att så får man inte göra!".
Stora och små muggar
Foto: Frida Starck Lindfors
Jag kan inte hjälpa att tycka att detta är rätt komiskt, om än tragiskt. Här
har vi en 3 åring (!!) som direkt hon får höra om tiggarnas situation
är beredd att ge upp sin egna flicksäng och sin gosedjurssamling för att
hjälpa. Att till och med en liten flicka förstår att det är fel, en liten
flicka vars största problem just nu i livet är att inte få det hon
vill. Detta får mig att tvivla på de som "bestämmer",
VAD gör ni
egentligen? Och hur länge har ni tänkt blunda? Vintern närmar sig med
stormsteg och graderna sjunker allt lägre och ni gör ingenting. Ska
människor behöva frysa ihjäl innan det sker någon förändring?! Kan inte
säga eller tänka annat än som Levina, VEM gör så?!
VEM gör så?
Sabina och Levina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar