När jag fyllde 30 år blev jag uppvaktad av vänner och bekanta. Annars brukar min födelsedag gå ganska obemärkt förbi. Vem har tid med kalas så där två dagar innan julafton när justressen är som värst. Det ska lagas mat, köpas julklappar till familjen, vänner och medfirare och glöm för jösses namn inte svärmor.
När jag fyllde 50 gjorde jag ett försök jag ett försök att slå på stort och bjuda på mat i en nedlagd gruva. Men familjen var utspridd och upptagna med livet så ingen hade tid att komma så jag och Roger firade den dagen själva (vilket var ganska skönt). Och efter det tyckte jag att jag hade gjort mitt när det gällde kalasandet.
Men så fyller jag 60 år och tänker inte att det ska spela någon större roll det heller. Jag kunde inte ha haft mer fel. Det var vid 60 det hände, det var nu jag skulle fira min födelsedag, med överskningspartyn, arbetskamrater som uppvaktat mig och en familjefest av sällan skådat slag. Jisses vem visste att det var 60 år som var grejen.
Nu tänker jag att det mesta kan hända.Min dotter säger att tanten hoppade över en generation i vår familj. Hon och mormor är tanter av rang men jag har aldrig varit det. Jag måste kanske hålla med henne lite, jag har varken varit någon bullmamma eller tant, men nu när jag har fyllt 60 år kanske jag förvärvat mig rätten att kalla mig tant i alla fall för bullmamma kommer jag aldrig bli. Vi får se hur det går.
Sen ser jag en trend i detta med mina födelsedagar, jag uppvaktades när jag fyllde 30 år och sen vid 60 så nästa milstolpe blir ju då 90 år och då kommer det bli en hejdundrande fest. Tack alla fina som uppvaktat mig på min födelsedag, ett särskilt tack till min underbara familj som jag älskar mer än jag kan beskriva, ni har gjort mig både rörd och glad. Tack för alla fantastiska presenter från alla, ingen nämnd och ingen glömd..
Jag bjuder här omgående in er alla till nästa fest när jag fyller 90 då ska vi verkligen festa lös. Väl mött 2048.
Nybliven tant och 60 år ung.
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar