Resan till storstan

Jag sitter på tåget i restaurangvagnen och funderar på den kommande veckan. Jag dricker kaffe och äter en svettig ostmacka. Ibland funderar jag på vad jag har gett mig in i för getingbo. Jag inser snabbt att en del saker som sker ligger utanför min påverkans ram. Andra saker kan jag kanske i alla fall göra min röst hörd. Sen om det är till någon nytta återstår att se. 

Min macka tarvar en kopp kaffe till för att få ner. Jag tittar ut och ser att landskapet har förändrats. Snön är borta och det gröna har börjat ta över. Jag försöker lägga upp en strategi men inser det menigslösa i det. Jag vet vad jag vill, jag är klar över mina åsikter, bara att kasta sig ut i det okända och se var jag landar i det. 

Nu har jag ätit upp den svettiga mackan sippar på kaffet och känner mig lite tillfreds med min insikt i att jag kan inte kan mer än mitt bästa och räcker inte det till så har jag i alla fall försökt. Då är det bara att ta nya tag och söka nya vägar.

Nu är kaffet slut och jag ska gå tillbaka till min kupé, jag har då i alla fall haft en egen kuppe. 

Lev och må

Britt-Inger