Glassplittret som glittrade på gatorna under hela angreppet gav namnet åt förödelsen, Kristallnatten.
Men Kristallnatten hade inte kommit utan förvarning. I det tyska riket hade raslagarna skruvat upp och förstärkts allt sedan nazisternas maktövertagande 1933. Nürnbergförordningarna från 1935 fråntog alla judar, romer och resande samt färgade av afrikansk börd deras tyska medborgarstatus och rätten att arbeta med offentliga ämbeten. Personer från dessa grupper förbjöds också att ingå äktenskap eller ha sexuella relationer med ”tyskar”. Hbtq-personer förföljdes som dekadenta, psykiskt och fysiskt funktionshindrade sågs som undermåligt rasmaterial. Arvsanlag fick inte spridas. Ideologiska motståndare till rasförföljelse, militarism och nationalism fängslades och behandlades som statsfiender.
Kristallnatten, det regisserade och organiserade våldet mot judar i Tyskland föregicks av sådant som är högaktuellt i våra dagar så som rasism, intolerans, murar, krigsuppladdning och terrordåd.
Sverige var inte helt oskyldiga i den rasism som föregicks av tyskarna. Sverige sällade sig t.ex. till Schweiz i kravet till Tyskland på att tyskarna skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska och schweiziska myndigheterna skulle kunna se vilka som var judar när tyskar reste in i Sverige.
Att vara jude blev suspekt i svenska myndigheters ögon och på så sätt kunde man skilja ut de som kunde misstänkas vilja söka asyl.
Exakt hur många judar som avvisades vid den svenska
gränsen på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men att många av dem
mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland är säkert och det har vi i Sverige vår del i.
Med tiden drogs tumskruvarna åt allt hårdare, att judarna gick mot en katastrof var inte svårt att förstå, och ändå fortsatte
omvärlden att resa sina murar mot judiska flyktingar. Svensk
statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om
inresetillstånd till Sverige. Hälften av ansökningarna avslogs, de flesta gällde judars ansökningar. Judar fick inte ens resa
igenom Sverige till en garanterad fri-stad i ett annat land. Tyskarna fick däremot använda Sverige som transitland.
Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent av dem i de nazistiska dödslägren.
När det gäller romer är statistiken svårare att få fram. I många europeiska länder, förekom förföljelse av
romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns därför inga exakta
siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra
världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. Forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000
romer mördades, det utgjorde ungefär en fjärdedel av det romska folket.
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar