Så var boksläppspartyt över, så roligt, så omvälvande och så givande. Jag läste min text och det gick bra, trots att jag lyssnade på de andra först och insåg att jag var den stora lekmannen i sällskapet. Mattias Gardell läste upp en del av sin text innan mig på ett oerhört proffsigt sätt, vanan att stå på scen avspeglar sig i hur bekväm man känner sig. Mattias Gardell blev min sporre, kan han så kan jag och det gick vägen. Tack Mattias Gardell för att du var före mig och gav mig det där lilla extra, trots att du inte har en aning om det.
Salka, Daniel och Ylva kom, till min stora glädje. Ylva tog mig med storm, vilken underbar liten flicka, kärlek uppstod direkt och vi minglade tillsamman. Vi åt snittar, drack vatten, samtalade, busade och kramades och många kramar blev det. Ylva blev pricken över iet på min kväll. Jag fick också med mig två stenar som jag lovade att jag skulle överlämna till Teo när jag träffade honom.
Sen dök också två personer från Västerbottens museum upp och jag kunde inte bli gladare, för även om det kanske inte var så, så kändes det som om kom för min skull. Jag kanske inte är världens bästa minglare och det där med small talk är inte min grej så gick det ganska bra. Jag anlände till hotellet efter 21 någon gång, helt slut, men nöjd med min kväll.
Dessutom så hann vi med ett arbetsmöte innan själva partyt och jag fick träffa de jag ska jobba ihop med på Örebro museum. Så nu är jag igång där också, så roligt, jag ser verkligen fram emot detta. Oj, oj, oj vilken dag det blev.
Lev och må
Britt-Inger
