DIKKO får fler och fler läsare

Det går framåt. Tidningen får fler och fler läsare. Själv har jag precis skrivit en artikel om cirkusar.

Cirkus är så mycket mer än bara djur och att bedriva djurfria cirkusar är idag en växande trend runt om i världen. En trend som svenska Cirkus Brazil Jack följde redan förra året i sina föreställningar. Direktören Trolle Rhodin III tog över cirkusen 1982 och hoppas på att föra cirkustraditionen vidare med enbart med mänskliga artister. Att djuren inte är en del i uppträdandet har inneburit att cirkusen fått fokusera mer på de mänskliga uppträdandena. Cirkusen har därför återskapat gamla godingar, som den Mänskliga Kanonkulan och den Starke Mannen.

Svenska Cirkus Brazil Jack har funnits i 120 år och har sett samhället förändras och trender komma och gå. Under de 120 år som Cirkus Brazil Jack slagit upp sitt tält för att locka och roa sin publik på sina föreställningar har de också upplevt/sett de problem som alla cirkusar haft. Det har inneburit sviktande besökssiffror, usla ekonomiska förutsättningar, djurrättsaktivister och dyra markhyror något som lett till att många cirkusar har lagts ner. Men nu tror Trolle Rohdin att han kan ha hittat ett vinnande koncept.

Läs hela artikeln här

Lev och må
Britt-Inger

Nu är jag installerad i Lycksele

Äntligen har jag flyttat klart, Nu kommer det bli mindre bilkörning. Februari tillryggalade jag så många mil i bil att jag inte ens vill räkna efter.

Det är med blandade känslor jag har slutat i Nordmaling. Jag har trivts så himla bra med alla människor så det är med saknad jag avlutat i Nordmaling. Jag är glad att jag fick vara med om att genomföra Regnbågsveckan i Nordmaling innan jag slutade. Det var mitt skötebarn och ett mycket roligt projekt som gjorde avtryck. Jag ser fram emot att följa utvecklingen av denna vecka i Nordmaling och lämnar över till min efterträdare med varm hand och ett lycka till. För egen del var det var dags att gå vidare, vända blad, anta nya utmaningar och att det blev Lycksele var en tillfällighet.

Nu är jag installerad på min lilla jobblägenhet som kommer vara min hemvist på veckorna. Jag har möblat och pimpar för aldrig det och börjar känna mig nöjd med resultatet. Arbetsmässigt har jag precis börjat och har mycket att ta itu med, det kommer ta lite längre tid än att pimpa en liten etta. Men det känns otroligt bra och roligt att få jobba med detta nya kommunala HVB-hem tillsammans med den handplockade personal som jobbar där.

Djuren verkar också ha bott in sig och acceptera det nya boendet. Jag längtar att våren ska komma så vi kan utforska den nya omgivningen.

Förutom att det blir nya utmaningar kommer jag få lite närmare hem till gubben och till andra delar av min familj, vilket är en stor fördel.

Jag saknar min mamma och har fortfarande inte vant mig vid att hon inte finns med i detta livet. Men det är bara att ta en dag i taget och gå vidare. Livets gång är inte så mycket att göra åt. Hennes artikel Himmelens änglar har usel timpeng är ofta läst vilket är en tröst.

Lev och må
Britt-Inger

Regnbågsveckan i Nordmaling blev ett stort TILLSAMMANSSKAP #ILoveNordmaling

Nu lider regnbågsveckan mot sitt slut och snart ska den fina flaggas tas ner.

Regnbågsflaggan är en global symbol för lika rättigheter och synliggörandet av hbtq-personer.

Regnbågsflaggan kallas ibland för prideflaggan och har sedan 1970- talet varit en samlande symbol för hbtq-personers rättigheter men även en symbol för hbtq-rörelsen runt om i världen.

Flaggan är skapad för att stå för respekt, mångfald och för fred. Den står också för öppenhet, tolerans och synliggörande. Själva flaggan består av regnbågens färger där symboliken visar på mångfalden inom hbtq-rörelsen.

Regnbågsflaggan togs fram av konstnären och gayaktivisten Gilbert Baker som var aktiv i San Francisco. Han skapade flaggan 1978 när hbtq-rörelsen sökte efter en symbol som kunde spegla mångfalden i rörelsen. Gilbert gjorde ett avtryck med sin flagga som kommer leva kvar för lång tid in i framtiden.

Nordmalings regnbågsvecka kanske inte är av den digniteten, men den har gjort avtryck. Jag har arbetat med många olika saker och varit engagerad i olika projekt men jag har sällan sett ett sånt engagemang som Nordmalingsborna visade upp under regnbågsveckan.

Nordmalings regnbågsvecka handlade om mänskliga rättigheter och framförallt rätten att få vara den man är. Under veckan knöts band och nya samarbeten utvecklades. Gamla och unga skapade mötesplatser och gjorde saker tillsammans. Jag kan bara hoppas att dessa samarbetet var början till något nytt som håller i sig.

På det sätt som regnbågsveckan i Nordmaling utvecklade sig i ett VI TILLSAMMANS var bara ett önsketänkande innan veckan startade. Jag har dessutom fått veta (och det hade varit roligt om det var sant) att det vi har gjort i Nordmaling är unikt i Sverige.

Nordmaling visar vägen för andra små kommuner hur man kan uppmärksamma hbtq och människors lika rätt genom att arrangera en regnbågsvecka utan ett pridetåg. Och jag hoppas att vi framtiden får se andra kommuner runt omkring oss som har regnbågsveckor och vackra flaggor som vajar framför kommunhuset som talar om att vi står för mångfald och mänskliga rättigheter.

Tack all fina Nordmalingbor för att jag fick vara en liten del av det fina arrangemang som alla engagerade människor till stor del skapade under regnbågsveckan. #ILoveNordmaling

Lev och må

Britt-Inger

Regnbågsveckan kom till byn

Pixaby

Måndagen den 11/2 2019 är dagen när regnbågsveckan kom till byn Nordmaling. 

En vecka där Nordmalingsbornas engagemang visar på vilket otroligt fint samhälle Nordmaling är. 

Det är klart att det finns några som knorrar lite men  det är inget emot alla de som är delaktiga och som tycker att regnbågsveckan är bra. Att dessutom tidningarna är intresserade och skriver om Nordmalings regnbågsvecka är otroligt roligt. 

Nordmaling kommer inte ha något Pridetåg utan har valt att göra veckan till en vecka där mänskliga rättigheter belyses. En regnbågsvecka handlar inte så mycket om att vara homosexuell utan om rätten att vara sig själv. 

Min vision när jag började planera veckan var att det skulle finnas breda samarbeten, det skulle byggas broar över generationsgränserna och mellan olika människor, att skolorna skulle engagera sig och att det skulle bli en trevlig och minnesvärd vecka med lite fest och glamour.

Det jag kan säga redan nu är att min vision har gått i uppfyllelse och det innan veckan ens har startat. Skolorna kommer ställa ut det som de arbetat med under veckan på Oasen och de mindre barnens alster kommer visas på bibblan hela vecka 8. Elever från skolan kommer åka till äldreboendena och pyssla. Biblioteket kommer vara ett nav under veckan med utställning och föreläsningar. Musikskolan kommer åka runt på äldreboendena för att spela kärleksmusik. Företagarna i Nordmaling och Olovsfors uppmärksammar veckan, The Chef har regnbågstema fredag och lördag på restaurangen, affärernas skyltfönster kommer lysa av färgen och kommunhuset kommer belysas i alla regnbågens färger med mera med mera. 

Det kommer bli en vecka att minnas och förhoppningsvis en vecka som blir återkommande. Jag är så glad att jag fick vara med och genomföra en vecka med så mycket engagemang, hjärta och kärlek. 

Nordmalings kommuns regnbågsveckas program

Gå in och kolla om det är något som du vill vara med på.

Intervju i VK
Intervju i Västerbottningen

Lev och må

Britt-Inger

Himmelens änglar har usel timpeng! av Gunnel Lundqvist

För två år sedan hamnade Gunnel Lundqvist på ett korttidsboende, en ny erfarenhet för henne.  Gunnel har tidigare blivit omskriven i tidningarna Arbetaren, Oberoende och gatutidningen Dik Manusch av sitt barnbarn Linda Lundqvist men hade aldrig tidigare skrivit själv. Men nu bestämde hon sig för att ta hjälpa av sitt barnbarn och skriva en artikel för att hylla alla de fantastiska kvinnor och män som finns inom vården. Hennes insändare uppmärksammades i ett flertal tidningar och återpubliceras här som en hyllning till denna fantastiska kvinna, mamma, mormor, farmor som gjort stor skillnad för så många. 

Himmelens änglar har usel timpeng!

Jag heter Gunnel Lundqvist och är 87 år. Jag är en rik kvinna på många sätt. Jag har umgåtts med människor från alla grupper i samhället, även om mitt hjärta alltid klappat främst för människor som ingen annan ser.

Min livfulla framfart genom livet har bromsats in lite på äldre dagar. Bland annat så ser jag nästan ingenting, och hör väldigt dåligt, efter några års tumör i hjärnan. För att kunna säga det jag vill säga till er så har jag använt ett av mina barnbarns kunskaper i datoranvändning. Själv har jag genom alla år istället roat mig med symaskinen, men den ser jag inte längre.

För en tid sedan blev jag inskriven på ett korttidsboende, och det är med anledning av detta jag vill skriva några rader. Jag var skeptisk till boendet i början. Så som så många av oss äldre är misstänksamma mot saker vi inte känner till. Vi kan ju inte bara gå därifrån om det inte passar oss. Och när man vet att man är i slutet på livet så är en eventuell försämring väldigt kännbar. Jag trodde att det skulle bli dåligt. Jag hade förutfattade meningar. Och ingen gång i livet är det så skönt att ha fel som då!

Så mycket ömhet och kärlek som de här kvinnorna och männen visat sen jag kom hit har jag väl aldrig sett maken till. Jag kunde varken gå eller stå när jag kom hit. När jag försökte så föll jag. Men efter en tid med omsorg, egengjorda vitamindrycker på bär och yoghurt, i sällskap av kunnig och professionell personal så klarar jag till och med att gå på toaletten själv. Det är inte illa pinkat av en trähäst!

Jag ligger oftast i sängen, annat har jag inte ork till. Mitt rum är på markplan, och fast jag inte kan se fåglarna längre så kan jag se hur naturen byter kostym med årstiderna, och känna lukten från den.  Ibland när jag tagit en tupplur vaknar jag till doften av nybakat. Pepparkaka och sockerkaka. Det går inte med ord beskriva vad lukter betyder för en människa som förlorat flera andra sinnen. Och lukter från barndom, och från de egna barnens uppväxt. Det luktar barnaskratt och helgmys. Personalen här bakar så ofta de hinner. På sommaren tänder de grillen och även de tandlösaste av oss börjar längta efter grillat kött.

Min avdelning stängdes över julen. Vinterkräksjukan härjade våra gamla kroppar svårt. Som himmelens änglar tog personalen hand om oss. De lyfte mitt huvud när jag skulle kräkas, och strök mig över pannan. Jag som alltid varit den som tagit hand om andra fick nu det tillbaka.
Jag är inte gaggig än. Jag vet vad de tjänar för allt de gör för oss. De är fruktansvärt kunniga och kompetenta, men har inte lön därefter. Om någon grupp i samhället är värda en högre lön, så är det dessa kvinnor och män.

Undersköterskornas löner är inte i närheten av deras kompetens eller engagemang. Och det tycker jag är fel. Mitt hjärta klappar för dem som inte andra ser, och det är ingen skillnad nu. Varför berömmer ingen dessa fantastiska människor, och visar dem vilket värde de har genom en rejäl löneökning. Det kan jag tycka är skamligt. Skäms på er politiker att betala himmelens änglar så usel timpeng! Det kan komma att bli kännbart när ni själva står där inför Sankte Per.

Gunnel Lundqvist

Epilog

Gunnel Lundqvist har nu stilla somnat in på Skellefteå lasarett, januari 2019, och hennes sista tid blev som hon levat. Hon var omgiven av människor som älskade henne i rummet och i tanken. Gunnel har betytt mycket och gjort skillnad för många genom sitt liv. Hon har alltid haft plats för en till i sin stora famn och kunde alltid ordna en sängplats om det fanns behov av det. Många är de som funnit en fristad och värme hos henne. Gunnel kommer vara saknad av många.


Sov i ro.
Hela den stora utökade familjen