Året som gått och året som komma ska

Det har varit ett år med många upp och nedgångar. Det känns som det här året har tagit ut svängarna rejält.

2019 började inte så bra, min älskade mamma dog i början av året. Det var en svår förlust som gjorde mig lite vilsen ett tag.

Sen började jag nytt jobb i Lycksele som föreståndare på ett nystartat HVB-hem. Lite tillbaka till rötterna och lite närmare hem.

Men innan dess avslutade jag mitt jobb i Nordmaling som Kultur och fritidschef med att sjösätta en Regnbågsvecka och kommunen beslutade att flagga på de nationella minoriteternas dagar och under Regnbågsveckan. Det var ett otroligt roligt projekt som jag hoppas lever vidare. Kommuninnevånarna visade sig vara ett gäng som gillar mångfald, responsen och engagemanget blev otroligt. Jag kan ibland sakna Nordmalings gemenskap och välkomnande av nya saker.

Sen var det dags för ny ort, ny lägenhet och nytt jobb. Jobbmässigt har det, som i alla nystartade verksamheter, funnits upp och nedgångar, barnsjukdomar och strukturer som måste sättas. Men i det stora hela trivs jag med jobbet och känner att jag har massor att ge till verksamheten och kommunen.

Magasin DIKKO mitt lilla skötebarn, har varit lite av en räddningsplanka för mig när jag haft lite tyngre stunder. Tidningen går från klarhet till klarhet och fler och fler läser den och vill engagera sig i tidningen. Så roligt, man kan inte annat än bli glad av sånt. Engagemang är ljuvligt.

Jag har föreläst lite grann, men har tyvärr inte hunnit med det i samma utsträckning som tidigare av olika anledningar. Under nästa år kanske jag kan hinna med fler föreläsningar, vi får se.

Sen fick jag Katarina Taikon - priset ett pris som jag är otroligt stolt över att ha fått och som betyder mycket för mig personligen. Priset hjälpte mig också att förstå hur viktigt det är att engagera sig i sånt som betyder något. Samtidigt som det gav mig en belöning för allt ideellt arbete som jag under åren lagt ner på mänskliga rättigheter genom åren. Det tände min gnista igen, inte för att den hade slocknat, den lyser snarare klarare nu är tidigare. Och det gör mig redo för 2020 och det som året har i beredskap åt mig.

Sen har jag publicerat min saga Valentin - Vorsnos drom, både här i bloggen och i magasin DIKKO och på allvar startat igång projekt Dinglarens väg - Metodboken tillsammans med Ann, Linda och Johanna.

2020 hoppas jag ska visa sig vara det år då jag får rätat ut lite frågetecken, att jag arbetsmässigt hittar min plattform och att jag framförallt får ha roligt och trivas.

Lev och må

Britt-Inger

DIKKO får fler och fler läsare

Det går framåt. Tidningen får fler och fler läsare. Själv har jag precis skrivit en artikel om cirkusar.

Cirkus är så mycket mer än bara djur och att bedriva djurfria cirkusar är idag en växande trend runt om i världen. En trend som svenska Cirkus Brazil Jack följde redan förra året i sina föreställningar. Direktören Trolle Rhodin III tog över cirkusen 1982 och hoppas på att föra cirkustraditionen vidare med enbart med mänskliga artister. Att djuren inte är en del i uppträdandet har inneburit att cirkusen fått fokusera mer på de mänskliga uppträdandena. Cirkusen har därför återskapat gamla godingar, som den Mänskliga Kanonkulan och den Starke Mannen.

Svenska Cirkus Brazil Jack har funnits i 120 år och har sett samhället förändras och trender komma och gå. Under de 120 år som Cirkus Brazil Jack slagit upp sitt tält för att locka och roa sin publik på sina föreställningar har de också upplevt/sett de problem som alla cirkusar haft. Det har inneburit sviktande besökssiffror, usla ekonomiska förutsättningar, djurrättsaktivister och dyra markhyror något som lett till att många cirkusar har lagts ner. Men nu tror Trolle Rohdin att han kan ha hittat ett vinnande koncept.

Läs hela artikeln här

Lev och må
Britt-Inger

Gatans entreprenörer

 

Idag kom jag hem och möttes av ett paket med ett tack för medverkan. #stolt

Gatans entreprenörer av Fredrik Bergman.
Vi startade gatutidningen Dik Manusch - Se Människan 2015 och drev den i tre år. Det var många som kunde stå upp och sälja istället för att sitta och tigga. Vi gjorde skillnad. Tyvärr gjorde omständigheterna att vi var tvungna att lägga ner.
Men precis som det står i boken så är vi i redaktionen i färd med att starta en ny men internetbaserad tidning som kommer heta DIKKO! som kommer ta minoriteten romers frågor på allvar.
Vi väntar nu bara på att hemsidan för tidningen ska bli klar och sen sätter vi igång.

Håll utkik efter DIKKO! Nytt magasin till hösten.

Loggan är gjord av Artwork & Design: SandraEnglund.se
Tfn: 070-551 71 71 sandra_arb@hotmail.com

Till hösten kommer vi starta ett nytt tidningsmagasin. Det blir ett magasin som kommer drivas av/för/om resande/romer.

Magasin DIKKO

DIKKO kommer utifrån en idé som fem vänner fick i början av 2018 och en plan började ta form. Vi saknade ett magasin som hade sitt fokus på minoriteten romer. Vi saknade också ett magasin där det gick att dela enskilda artiklar som kunde finnas med i debatten och sprida information.  
Magasinet kommer bestå av en blandning av reportage, krönikor, anekdoter som skapar igenkännande och kan lura fram ett skratt.
Samtidigt som skulle vi även vilja ha en papperstidning ur ett tillgänglighetsperspektiv, många äldre är inte ute på nätet. Men papperstidningar är förknippat med en större kostnad. Vårt mål är att ska bli en papperstidningen så småningom men det får bli i ett senare skede. Nu startar vi med en webbtidning.

Vi som sitter i redaktionen är:
Ansvarig utgivare
Britt-Inger Hedström Lundqvist
Chefredaktör
Linda Lundqvist
Reportageansvarig
Kim Fredriksson
Kassör och Kulturansvarig
Curt Magnusson

Vill du skicka in artiklar eller annat material till oss eller om du vill komma med tips om sånt som du tycker kan vara bra om det finns med i tidningen. Mailen är:
dikko.magasin@gmail.com

Poängen med magasinet är att det är vår tidning oavsett om det som skrivs i artiklarna handlar om oss som minoritet eller inte.

Vi är politiskt och religiöst obundna.

Om man som icke resande/rom ska skriva i tidningen så ska artikeln handla om oss och/eller finnas ett nyhetsvärde för oss som minoritet.

Vill du stötta detta initiativ?
Swisha valfritt belopp som gåva till 070-373 86 53 och eller använd bankgiro 187-6515, märk gåvan med DIKKO. Gåvorna kommer uteslutande gå till att utveckla tidningen.
Varje bidrag går tillbaka in i verksamheten för att utveckla och skapa en bra tidning för resande/romer.
Vill du synas i vår tidning via annonser, artiklar mm. hör av dig till någon i redaktionen eller via vår mail.

Vill du komma i kontakt med någon av oss på telefon skriv ett mail med ditt nummer och en presentation av ditt ärende så ringer vi upp dig.

dikko.magasin@gmail.com

Väl mött i etern önskar redaktionen för DIKKO!

Uppdaterad 20180916

Tänder nåt att tugga med om man har några

Jag skrev en artikel i Oberoende om min mamma och hennes löständer.

Tänder som klassmarkör

"Min mamma föddes 1930 och led under sin uppväxt av undernäring så pass mycket att hon i tidig ålder fick löständer. Under hela min uppväxt så har hennes tänder varit en naturlig del av livet. När jag var riktigt liten skrämde hon mig med dem och sa att om jag inte var snäll så kom den fula tanten. Så gick hon ut och tog ut tänderna och in kom den fula tanten, som var min mamma fast ändå inte. Hennes sätt att hantera sin tandlöshet gjorde att löständerna blev väldigt avdramatiserade. De låg i koppar i köksskåpen för att de skavde och vid sängen ibland för att hon skulle sova."

Vi kommer ha en kampanj i Oberoende om att Tänder är en dela av kroppen och borde täckas in av sjukförsäkringen. Olika artikelförfattare kommer skriva inlägg i tidningen för att belysa just detta faktum. 

Vill du vara med och skriva skicka in det till oberoende.rfhl@gmail.com

 Lev och må
Britt-Inger

Tidningen som utmanar vithetsnormer The White House

Idag på fb fick jag veta att snart kommer Konstfrämjandets nya tidning eller en del har redan fått den.
Tidningen som utmanar vithetsnormer och kommer direkt direkt i brevlådan!! Idag lanseras Konstfrämjandet Västerbottens nya tidning The White House - till frukost för 100 000 hushåll runt om i Västerbottens län. 11 kritiska skribenter ger sin röst om svenskhet, däribland jag.

Redaktörer - Camilla Påhlsson och Märit Simonsson

Här är alla som är med och skrivet:
Fanny Ndow, Tobias Hubinett, Jeff Werner, Nikita Rissanen, Mohammad Fazlhasemi, Cecilia Germani, Caroline Seung-Hwa Ljuus, Britt-Inger Hedström Lundqvist, Sofia Hultin, Conny Karlsson Lundgren och Meiria Ahmemulic!!

 Foto Camilla Påhlsson

Förutom de som fått tidningen genom dagstidningar VK och Folkbladet så kan den laddas ned helt gratis på Konstfrämjandet Västerbottens hemsida eller här The White House 

Bloggen med ett eget liv

Jag har använt och skrivit i den här bloggen av och till i många år. Den började som en hundblogg och har under årens lopp utvecklats till nåt helt annat. I perioder har jag inte skrivit så mycket här, men bloggen fortsätter att vara otroligt välbesökt. Jag har gästbloggare ibland som får uttrycka det som är viktigt för dem och så fort jag eller någon annan skriver här i bloggen stiger läsandet till oanade höjder, vilket är mycket roligt.

Jag har därför bestämt att nu ska jag börja använda den här bloggen mer. Jag kommer också fortsätta att ha gästbloggare som skriver här.

Välkommen tillbaka in i min värld av tankar och arbeten.

Lev och må

Britt-Inger

Min ledare i Oberoende #InteErKvinna

Min senaste ledare i Oberoende heter "Lika inför lagen" 

Att kvinnor utsätts för övergrepp i Stockholm och Köln är fruktansvärt, men det är tyvärr inget nytt.

Att polisen i Sverige skapar ett register över misshandlade kvinnor men ignorerar männen som ofredar dem är däremot både uppseendeväckande och märkligt.
Det som hände i Stockholm, Kungsträdgården, under festivalen, har inte rapporterats i media eller föranlett några större åthävor från polisens håll. Man skulle kunna se det som ett sätt för PK-samhället att mörklägga brott som begås av unga män med utländsk bakgrund, en analys som delas av delar av poliskåren och polischefen Peter Ågren säger att ”vi vågar ibland inte säga som det är för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna”. Men det som hände i Kungsträdgården har varken med alla unga män att göra eller med den svenska migrationsdebatten. Det handlar om en speciell kategori män, oavsett etnicitet, som kommer undan utan repressalier och kan upprepa samma mönster gång efter annan för att brott mot kvinnor är lågprioriterade.

Dessutom så legaliseras mäns beteende av polisens uttalande.

Ett exempel på det är att personer med utländsk bakgrund attackeras av maskerade män med förklaringen att de skulle ”skydda vita kvinnor”. Vilket är ett övergrepp som väcker starka känslor och reaktioner hos många kvinnor och hashtaggen #inteerkvinna är en motreaktion där kvinnor vill tala om att: använd inte oss kvinnor som täckmantel för rasism.

Kvinnor har per definition utsatts för övergrepp i Köln, Stockholm, Skellefteå, Umeå, Göteborg och alla andra städer så länge som det har bott människor på dessa orter. Alltså långt innan de unga männen med utländsk bakgrund befann sig i vårt land. De flesta kvinnor kan vittna om de har blivit utsatt för sexuella trakasserier. Det har däremot inte ansetts ha något större nyhetsvärde förrän nu när rasismen kan maskeras i omtanken om kvinnor. Är det då okej att män med samma ursprung tafsar och hotar eller varför har ingen reagerat tidigare?.......................

Läsa hela artikeln här

Lev och må

Britt-Inger

Åsa Regnér och Martin Valfridssons uppmaningar är inte humana

Det blev ett blogg inlägg på RUNG bloggen och sen hamnade reaktionen i Feministiskt perspektiv

”Uppmaningen att inte ge till den som tigger är inhuman”

”Vi har människor som tigger på våra gator av en orsak och att uppmana människor att inte ge dem pengar är inhumant och cyniskt. Det är också att begära att människor i samhället ska ignorera fattigdomen som finns i deras omedelbara närhet.” Det skriver representanter för civilsamhället som stödjer människor i nöd i Västerbotten som svar på ett utspel av Åsa Regnér och Martin Valfridsson på DN Debatt.

”Skänk till organisationer på plats i hemländerna” Åsa Regnér, minister, och Martin Valfridsson, samordnare för utsatta EU-medborgare säger sig vilja minska antalet EU-medborgare som tillfälligt vistas här. För det behövs tydliga regler för att motverka olovliga bosättningar, enligt Regnér och Valfridsson
De anser att istället för att ge till människor som tigger kan man skänka pengar till organisationer. Samtidigt som de säger att de vill minska antalet EU-medborgare som tillfälligt vistas här.
Om alla skulle följa Regnér och Valfridssons uppmaning för att få ner statistiken skulle tiggarna svälta ihjäl. Att hjälpa i ursprungslandet är bra, men att bara göra det är att skjuta över målet. Vi har människor som tigger på våra gator av en orsak och att uppmana människor att inte ge dem pengar är inhumant och cyniskt. Det är också att begära att människor i samhället ska ignorera fattigdomen som finns i deras omedelbara närhet.

Läs hela artikeln här

Här är vi som skriver under

Lev och må 

Britt-Inger

Dik Manusch tidningen som gör skillnad

Den är inte bara snygg den har ett grymt bra innehåll också. Och imorgon finns den till försäljning på gatorna i Västerbotten. Bor du inte här skaffa dig en vän då så du kan få den skickad till dig

Lev och må

Britt-Inger

Dik Manusch tidnignen du måste läsa

Den 2 januari kommer det bli en pressrelease på Sensus i Skellefteå Västerbotten

På morgonen samma dag kommer jag och Helen finnas med i Svt 1, Västerbottens nytt. Patrik Samuelsson var förbi idag och intervjuade oss om tidnignen.

Tidningen kommer att finnas till försäljning ute på gatorna i Skellefteå, Umeå och Västerbotten, där tiggare finns, från den 12 januari 2015  Den kommer att kosta 50 kr och pengarna kommer oavkortat att gå till försäljaren.

Vår dröm är att denna tidning ska kunna tryckas i fler städer. Vi i SAMS kommer att tillhandahålla vårt material för nytryck av Dik Manusch i andra städer, under förutsättning att tillvägagångssättet är detsamma som i Skellefteå.

Mer info finns här
Presskonferens
Presskonferens:

2 januari, kl. 11
Sensus studieförbund
Kanalgatan 46B, Skellefteå

Kontakt:
sams.tidning@gmail.com

Chefredaktör: Britt-Inger Lundqvist, 073-1808932
Ansvarig utgivare: Helen Hugosson Strandemo, 070-395 29 98

God jul och gott nytt år

Full rulle på tidningsfronten och julmat i en salig röra just nu. Ska bli skönt när tidningen är klar, utgivningen beräknas till mitten på januari. Julen kommer firas med familjen och i januari kommer jag och Roger åka på en välbehövlig semester. Det har varit en hektisk höst, ska bli skönt med lite vila.

Han en bra jul nu alla och ät inte mer än ni orkar. Får ni inga julklappar så är det bara att inse att ni kanske måste bättra på er snällhet, fast å andra sidan får de som absolut inte förtjänat några julklappar det i alla fall. Så gråt inte över spilld mjölk utan drick julmust i stället och ha de så bra alla där ute

God jul

Britt-Inger

Dinglarens väg - Vorsnos drom och Dik manusch

Hemma efter en resa först till Uppsala där vi lämnade från oss manuset på boken. Sen blev det att sova en natt i Sth hos Ann innan jag återvände hem igen.

Det var spännande att lämna ifrån sig manuset efter att ha jobbat så intensivt det senaste halvåret. Det känns lite som att det fattas nåt, samtidigt som det är helt underbart att boken går in i nästa fas nu. Jag får nästan nypa mig i armen för att fatta vilket otroligt material vi har fått ihop och vilka fantastiska berättelser som har kommit in. Att det skulle bli bra berättelser det trodde jag men de här är magiskt bra.

Hösten 2015 kommer Dinglarens väg - Vorsnos drom vara klar och vi kommer ha den i handen, vilken känsla.

Nu ska jag ta itu med gatutidningen och de bidrag som kommit in till den. Det känns som att jag och Helen har lite att göra en tid framöver. Tanken är att vi ska sätta ihop den i mellandagarna och sen ska den ges ut i januari. Människor levererar verkligen nu, på Norran ställer personalen upp på sin fritid för att redigera, layouta och designa tidningen och Norran kommer stå för trycket. Helt otroligt skönt att omge sig med människor som är engagerade.

Vi har fått in massor av reportage av etablerade journalister, författare och andra. Vi kommer så klart vara lite lokalpatrioter och se till att våra lokala reportrar får vara med också. Vill du vara med och bidra skicka in till sams.tidning@gmail.com

Nu ska jag försöka vakan till liv efter en natt på tåget, kaffe, kaffe och åter igen kaffe.

Lev och må

Britt-Inger

Idag en mallandag

Vädret är så där, jag ska ut och resa på måndag, inte så långt och inte så länge Men det är en resa som kommer påverka min framtid på ett sätt som jag ser fram emot. Jag skriver på en artikel, kanske får jag den publicerad också.Utanför hör jag Roger köra med traktorn, regnet som droppar och grannens hundar skälla.

Själv har jag lämnat min artikel för korrekturläsning till fina Nina, satt in en chokladkaka i ugnen och satt mig framför datorn för att kolla mailen. Sen ska jag fika av den nybakade kakan innan jag går ut med hundarna på en långpromenad. Nu ska jag återgå till mitt ringande och planerande igen. Så vi hörs

Lev och må

Britt-Inger

"Vanvårdade nekas ersättning" en debattartikel av Kurt

Idag fick Kurt in sin debattartikel i tidningen Arbetaren.

"Myndigheten Ersättningsnämnden prövar rätten till ersättning för barn som omhändertogs i samhällsvård mellan 1920 och 1980 och då utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelser. Men avslår nämnden hellre än ger? Ersättningsnämnden har nog blivit avtrubbade av allt våld de läst om i ansökningarna, menar veckans debattör. 

Jag har fått ersättning för att jag utsattes för allvarliga övergrepp i samhällsvården när jag var barn. En ersättning som går att söka fram till den 31 december 2014 för oss vanvårdade barn. Men alla blir inte beviljade ersättning, hur mycket de än har blivit utsatta för vanvård av allvarlig art.

Den 12 maj i år hade myndigheten Ersättningsnämnden fattat 1 879 beslut, I 963 fall har de sökande beviljats ersättning på 250 000 kronor och 916 sökande har fått avslag på sina ansökningar om ersättning. Vilket innebär att nästan 50 procent har fått avslag. Man kan undra om man hellre avslår än ger."

Snyggt jobbat Kurt.

Här är hela artikeln "Vanvårdade nekas ersättning"

Lev och må

Britt-Inger

Svenska myndigheter förtrycker inte längre öppet.

Blev väckt i morse av att telefon ringde (före sju) artikeln hade kommit ut. Personen som ringde är förlåten, fast det är söndag, men hämnden är ljuv sa bonden när han sparkade grannens gris. Jag har hans nummer.

Erkänn oss resande som ett eget folk

”Ingen skulle komma på tanken att i en nordisk historieskrivning kalla norrmän för svenskar eller danskar för norrmän, trots att vi har en gemensam historia, språk som liknar varandra, liknade kultur och känner en samhörighet. Men i en vitbok om den svenska statens historiska förtryck av två minoriteter går det utmärkt att klumpa samman dem till en: romer.

Svenska myndigheter förtrycker inte längre öppet. Men det finns olika sätt att förtrycka på. Ett av de allra mest effektiva sätten är att osynliggöra. Genom vitboken och genom Erik Ullenhags inställning osynliggörs de resande. Om man inte syns så finns man inte.”

För er som läser min blogg och inte vet skillnaden på resande och romer kommer här en kort beskrivningen.

För 1500 år sedan startade ett nomadfolk sin vandring från Indien. På vägen tillkom några och andra försvann, men i det stora hela var gruppen intakt. Efter en lång och mödosam vandring delade gruppen sig och en del försvann till Rumänien och de andra fortsatte till Skandinavien och Norden. Resandefolkets historia är lång, i Sverige finns de för första gången säkert dokumenterade i Stockholm stads tänkebok 29 september 1512. De togs emot väl och fick allmosor allt enligt de dåtida sedernas traditioner. Denna välvilja förändrades genom åren som alla vet och Resandefolket har fått erfara. Trots 30 och 40-taltes hårda klimat och trots klara försök att utrota oss finns vi kvar. Vi tillhör idag minoriteten romer, men frågan är om inte Resandefolket och Romerna har utvecklats åt så olika håll att de är två olika grupper.

Under rubriken Romer står det att läsa att det även ska omfatta resande förutom romerna. 1999 klubbas lagen igenom och i februari 2000 blir resandefolket till sist erkända som en etnisk minoritet som tillhör gruppen romer och får i april en ursäkt från regeringen för alla orättvisor de utsatts för. Denna ursäkt kommer i form av en artikel på en tidnings debattsida och är undertecknat av vice stadsminister Lena Hjelm Wallén och socialminister Lars Engqvist.

Resandefolket och romerna är erkända minoriteter och det man kan fundera över hur man ska tillgodose bägge dessa gruppers behov utan att det blir på bekostnad av den andre. 

De romer jag har pratat med säger att de behöver få hjälp med barnens skolgång, resandefolkets barn har gått i skolan lika länge som det har varit skolplikt i landet. Den kanske har haltat lite mellan varven men i skolan har de gått. Sen behöver romerna ha hjälp med bostäderna, resandefolket bor som alla andra så de behöver inte ha hjälp med det. Till sist vill romerna ha hjälp med arbeten, resandefolket är mer arbetslösa än vad majoritetsbefolkningen är.

Men vad behöver Resandefolket ha hjälp med de? Jo de behöver få hjälp med att bevara sin kultur, för när det var som värst gick Resandefolket under jord och var bara resande hemma, vilket har gjort att vår kultur har börjat försvinna. Sen behöver vi ha hjälp med att bevara vårt språk innan det har försvunnit helt. Här har romerna varit bättre både på att bevara sin kultur och sitt språk. 

Lev och må

Britt-Inger