Kurt och jag åsså en kulturminister

Fredagen den 27 januari ska Kurt och jag träffa Alice Bah Kuhnke.

 Alice Bah Kuhnke, riksdagsledamot för Miljöpartiet och Sveriges kulturminister.

För ett tag sedan skrev Kurt och jag en artikel som tog in i Fempers och senare i Oberoende om att vi anser att resandebarnen bör få en ursäkt för de övergrepp som staten gjorde mot dem. Kurt skickade artikeln till Alice Bah Kuhnke som ville träffa oss. Efter en del förvecklingar ska det nu bli av den 27 januari i Göteborg.

I tidningen Fempers inleds artikeln med orden "”Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande behandlades i Sverige under 1900-talet. I vart fjärde hushåll bland resandefolket fanns det någon anhörig som tvångssteriliserats. Omhändertagandet av barn bland resande var mycket högre än hos övriga i samhället.” Det skriver Kurt Magnusson och Britt-Inger Hedström Lundqvist från föreningen Rung (resande, ung, ny och gammal) som vill ha en offentlig ursäkt och att nedtystandet upphör."

Och nu ska vi träffa vår kulturminister för att få lyfta frågan om "Resandebarnen bör få en offentlig ursäkt för den behandling som de fick utstå. Dessutom måste man skriva in behandlingen av resandefolket i historieböckerna som mer än en parentes eller generalisering. Det var ett försök till ett folkmord på en etnisk grupp och det bör man inte komma undan med att tiga ihjäl."

Hela artikeln kan du läsa antingen i Fempers eller i Obeorende

Fortsättning följer

Britt-Inger och Kurt

Bloggen med ett eget liv

Jag har använt och skrivit i den här bloggen av och till i många år. Den började som en hundblogg och har under årens lopp utvecklats till nåt helt annat. I perioder har jag inte skrivit så mycket här, men bloggen fortsätter att vara otroligt välbesökt. Jag har gästbloggare ibland som får uttrycka det som är viktigt för dem och så fort jag eller någon annan skriver här i bloggen stiger läsandet till oanade höjder, vilket är mycket roligt.

Jag har därför bestämt att nu ska jag börja använda den här bloggen mer. Jag kommer också fortsätta att ha gästbloggare som skriver här.

Välkommen tillbaka in i min värld av tankar och arbeten.

Lev och må

Britt-Inger

Att inte duga

I går var jag tvungen att stanna upp när jag var ute med hundarna (och det handlade inte om min kondis)
Jag kände hur solen värmde, hur mjukt det var under skorna när marken sakta tinat upp.
Fåglarna kvittrade en nästan öronbedövande sång. Hundarna drog i kopplet när de hittade ett spår värt att utforska.
Jag njöt där jag sakta började dra mig hemåt. När jag kände en svag doft av hundskit. Lukten som är signalen om att våren verkligen är här och att sommaren snart är i antågande.

Jag funderade på allt som händer ersättningsnämnden har stängt dörrarna för att fler får söka. Många har inte lyckats bearbeta sig själva tillräckligt mycket för att söka. Den tid som möjligheten fanns ligger inte i fas med hur människor fungerar.
Flera har frågat mig om hur de ska söka och jag måste säga att det är för sent. Många har farit illa av processen för att sen fara än mer illa när avslaget kommer. Du blev inte tillräckligt misshandlad, dina sår är inte tillräckligt stora, du duger inte nu heller.
Att än en gång bli bedömd och mätt utifrån statens mått är ett trauma som är svårt att sätta sig in i. Hur känns det att än en gång inte duga?

Morgonfunderingar

Britt-Inger

Låt inte historien upprepa sig, se människan

Jag satt i bilen och lyssnade på radion där SD fällde regeringens budget. De säger sig ta ansvar, samtidigt som ett nyval kommer kosta miljarder. De säger också att de kommer fälla alla regeringar som inte anammar deras invandringspolitik. Hur ansvarsfullt är det?

Antingen är ni med oss eller så är ni mot oss, är SD,s politik. Det fanns en herre, med mustasch, i början av seklet som körde ut samma budskap och han lyckades komma långt. Undrar om det är hans koncept de kopierar nu? Kaoset som blir, otydliga budskap och revirtänkande politiker gynnar just en sån politik. Sveriges partier kan inte ingå i ett samarbete med SD, det skulle återupprepa den historia som de fortfarande inte har gjort upp med.

De etablerade partierna måste kanske se de små grupperna och inte låta SD äga deras frågor. Se människorna. Vanvården är ett sånt område som de etablerade partierna behöver se. De kanske inte ger så många röster för de etablerade partierna, men de kan gör hela skillnaden för SD. Det samma gäller till exempel resandefolket och pensionärerna låt inte SD äga dessa frågor.

SD vänder sig till människor som vill bli sedda och de ser dem, de erbjuder dem en röst och fångar deras intresse och deras röstande. De ställer dessutom grupper mot varandra för att vinna röster. De etablerade partierna måste börja se dessa grupper, det är de som kan vara skillnaden mellan att SD kan påverka eller inte. 

SD följde inte praxis, nähä så konstigt då! De är inte ett parti som alla andra. De följer inte gängse normer. De lovade pensionärerna mer pengar, men fällde den regeringen som kunde ge pensionärerna mer pengar. SD kommer använda de grupper som de kan för att nå sitt mål och när/om de når målet är dessa grupper förbrukade. Känns det igen? Ni minns mannen med mustaschen, vad hände när han kom dit han ville. Då krossades rutorna runt om i landet och världen slogs med häpnad över den grymhet som skedde.

Tänk efter före

Britt-Inger

De döda barnen som är osynliga

Barnen som dog på barnhemmen under 1900-talet var finns de?

Det finns en vanvårdsutredning om vanvården. Men det finns ingen redovisning av döda barnen i utredningarna. Istället används det sammanfattande ordet "överdödlighet." (SOU 2099:99 s. 26, 54, 152, 158.) 

Jag funderar på varför man inte redovisat de berättelser man känner till om de barn som dött. 

Ekonomhistorikern Johanna Sköld vid Tema Barn på Linköpings universitet har tittat på olika typer av fosterhemsplaceringar under 1900-talet. Och anser att vid förra sekelskiftet fanns det en omfattande barnhandelsindustri där det var vanligt att barn annonserade ut i tidningarna och vanvårdades.

Johanna menar att;

- Det var ett stort samhällsproblem att många barn dog en för tidig död.
http://www.forte.se/sv/Tema/I-samhallets-vard/Fosterbarnsvard-bedrevs-i-manga-olika-former/

Jag har pratat med flera stycken som har egen erfarenhet av den vanvård som förekom under den här perioden. En av dem berättar att;

- På Vidkärr dog barn, det minns jag, men var ju själv liten. 

På de olika barnhemmen dog barn av vanskötseln och men också av andra orsaker. När barnen plötsligt var borta frågade de andra barnen efter dem fick de svaret att;

- De blivit så sjuka och kunde inte vara kvar.

Jag letar ibland min litteratur i bokhyllan efter den brittiske psykoanalytikern och barnpsykiatern John Bowlby (1907-1990) och hans  anknytningsteori. Han studerade föräldralösa barn efter andra världskriget i det krigshärjade Europas många barnhem. Vid den här tiden trodde man att småbarn inte behövde så mycket. Mat och en varm säng att sova i räckte för att de skulle må bra. Men John Bowlby uppdagade att den känslan av att bli buren i en mjuk famn är precis lika viktig för ett barns överlevnad som mat. De barn som bodde på barnhem och inte fick den livsnödvändiga kroppskontakten riskerade att dö utan synbar orsak. Detta var också något som hände många barnhemsbarn innan John Bowlby gjorde sin upptäckt. Faktum är att ett barn som inte blir kramad eller buren intill en varm kropp tror att det blivit övergivet. Eftersom barnet då känner att allt hopp är ute slutar barnet att utvecklas normalt och riskerar, om inte det sker en förändring, att tyna bort och dö.

Jag letar vidare för att se om jag hittar något mer och hittar Sören Olssons krönika. Han skriver om en undersökning som gjordes under andra världskriget på de tyska barnhemmen om dödligheten på små barn. Det förvånade forskarna då de såg att vid ett barnhem, på en speciell avdelning, överlevde det fler barn än på någon annan avdelning i hela undersökningen. När de tittade efter närmare visade det sig att det på just den avdelningen fanns en nattsköterska som varje natt tog sig an ett barn i taget. Hon bar med sig det lilla barnet under sitt arbete under natten. Hon kramade barnet och bar det under kläderna intill sin egen hud. Nästa natt tog hon nästa barn i turordning och gav den samma behandling. De barn som fick känna denna intimitet och närhet överlevde där andra små barn dog.
http://www.foraldrakraft.se/articles/n%C3%A4rhet-och-fysisk-kontakt-%C3%A4r-livsviktigt

Nu kan man tänka att det var i Europa och Tyskland barnen dog av närhetsbrist. Men då måste vi komma ihåg att Sverige var det första land i världen att skaffa oss ett rasbiologiskt institut. 1921 lades en motion om detta i vår riksdag, som undertecknad av högerns Arvid Lindman och socialdemokraten Hjalmar Branting. Sverige fick sitt institut och efter att ha mätt och kategoriserat folket så skapades en handlingsplan för att skapa genetiskt utrymme för den ljusa, blåögda nordiska rasen. Detta gjordes på bekostnad av ”lappar, zigenare och tattare” och alla de som i övrigt inte passade in i det elitsamhälle som skulle införas så som fattiga, sjuka eller ensamstående mammor. Det var deras barn som omhändertogs och hamnade på barnhemmen, barn som samhället inte hade något värde i. Så att barn har dött av närhetsbrist i Sverige är nog mycket troligt.

Dessa teorier bekräftar det som saknas i vanvårdsutredningen alla de små barn som dog av känslomässig svält och vanvård. Var är de? Är de bara en siffra i statistiken eller blev de ens till statistik? Är de helt osynliga?

Några andra man kan fråga sig var de är, barnen som tog livet av sig?

Att det fanns barn som tog livet av sig kan många av de vanvårdade barnen vittna om. Alla som bodde på barnhemmen visste att det var barn som tog sitt liv i/på cellerna/rummen.

En av de jag har pratat med berättade att;

- Jag kände två, sen vet ju ingen vad som hänt mer. Vi fick ju inte reda på allt. 

En annan sa att;

- En kompis tog de till sjukan han hängde sig. 

Jag och en vän smög dit och såg när han hängde i lakanet. Jag var 6-7 år gammal.

Var finns statistiken för hur många barn som tog livet av sig? Eller finns inte den statestiken heller?

 Är de också helt osynliga?

På Irland har det framkommit att;

It is believed nearly 800 children died at what was once a mother and baby home run by nuns in Tuam, County Galway.

http://www.bbc.com/news/uk-northern-ireland-27976515

Det finns inget underlag för att säga att samma sak har hänt i Sverige. Vi har inte ens med de döda barnen i utredningarna. Det är som att de aldrig funnits, precis som barnen på Irland, ända tills de återfanns. 

Kanske borde Svenska staten även titta på den här delen av vanvården. Oavsett hur barnen dog så borde de få den uppmärksamhet som de förtjänar och sen få vila i frid.

Lev och må

Britt-Inger

"Vanvårdade nekas ersättning" en debattartikel av Kurt

Idag fick Kurt in sin debattartikel i tidningen Arbetaren.

"Myndigheten Ersättningsnämnden prövar rätten till ersättning för barn som omhändertogs i samhällsvård mellan 1920 och 1980 och då utsattes för allvarliga övergrepp eller försummelser. Men avslår nämnden hellre än ger? Ersättningsnämnden har nog blivit avtrubbade av allt våld de läst om i ansökningarna, menar veckans debattör. 

Jag har fått ersättning för att jag utsattes för allvarliga övergrepp i samhällsvården när jag var barn. En ersättning som går att söka fram till den 31 december 2014 för oss vanvårdade barn. Men alla blir inte beviljade ersättning, hur mycket de än har blivit utsatta för vanvård av allvarlig art.

Den 12 maj i år hade myndigheten Ersättningsnämnden fattat 1 879 beslut, I 963 fall har de sökande beviljats ersättning på 250 000 kronor och 916 sökande har fått avslag på sina ansökningar om ersättning. Vilket innebär att nästan 50 procent har fått avslag. Man kan undra om man hellre avslår än ger."

Snyggt jobbat Kurt.

Här är hela artikeln "Vanvårdade nekas ersättning"

Lev och må

Britt-Inger

Rasism och sanningen om vår historia

Ser en skrämmande utveckling i vårt samhälle men rasism och främlingsfientlighet. 30-40 talets vindar har börjat blåsa igen. SD vill införa barnbegränsning för muslimer, förra gången var det "tattare, zigenare och lappar" som var de som skulle barnbegränsas. Detta uttalande kommer från medlemmar ur ett parti som sitter i vår riksdag och i EU.

SD-ledamot vill begränsa barnafödandet hos muslimer

Att vi hamnar i den här situationen i Sverige med ett främlingsfientligt parti i riksdagen måste vi nog binda vid vårt eget ben. Vi har inte berättat den sanna historien om 30-40 talet. Hur minoriteterna behandlades i landet, hur tyskarna fick gå genom Sverige för att invadera Norge, hur många finska flyktingar som kom hit, hur många människor som steriliserades, hur många barn som omhändertogs för att deras föräldrar var av fel sort och så vidare.

Vi berättar inte heller om att Sverige var det första landet i världen med att skapa ett rasbiologiskt institut eller att vi är det land som steriliserade flest människor sett till antalet invånare. Lika lite berättar vi att ingen opponerade sig när motionen lades om att skaffa det rasbiologiska institutet. Det finns mycket som inte har berättats om Sveriges agerande under 30- 40 talet.

Resandefolket var en av de grupper som drabbades mycket hårt under den här perioden både med steriliseringar och omhändertagande av barnen. Sverige har aldrig gjort upp med sitt förflutna, kanske är tiden inne för att göra det NU. Tillsätt en sanningskommission så Sverige får gjort upp med sitt förflutna samtidigt som befolkningen får reda på fakta.

Låt var och en av grupperna inom minoriteten romer skriva sin egen historia så skolbarnen får läsa om minoriteten på rätt sätt och förstå likheter och olikheter inom gruppen. Låt samer, judar och alla andra göra likadant. Det kan aldrig bli rätt när en majoritet skriver en minoritets historia, se bara på Vitboken. I den klumpas grupperna samman till en enda röra och ingen som har läst den kommer förstå att det handlar om olika grupper. Minoriteten romer består av fem olika grupper som har behandlats och behandlas olika, visa på det.

Sanning, information och upplysning är ett sätt att komma år den främlingsfientlighet som vi ser idag. Vi måste ta den på allvar och berätta om vår historia, vi kan inte ta för givet att alla redan vet när sanningen aldrig blivit sagd.

Förra gången var det judarna som fick skulden för allt, den här gången är det muslimerna. Men det var och är bara början. 

Lev och må

Britt-Inger

Erättningnämnden och Krämarstan

Göran Johansson skrev på fb att "Britt-Inger Lundqvists artikel fick mig att blogga igen om vilka makabra konsekvenser regeringens proposition i frågan fått. Här är länken till min blogg."

http://goranjohansson.blogspot.se/2014/05/de-som-vanvardats-tystnaden-och.html

Det var min inlägg om Ersättningsnämnden ger och ersättningsnämnden avslår som föranledde denna kommentar från honom. Det finns mycket att säga om ersättningsnämnden.... men jag låter mitt blogginlägg och Göran Johanssons inlägg få tala för sig självt för nu. 

I övrigt har jag kommit hem från Krämarstans utgrävningar och vilar fötterna på fotpallen. Det är alltid lika trevligt att ha med människorna runt Krämarstan att göra. Engagerade människor ger så mycket energi. Ett särskilt stort tack till Hans-Ove och Lena från hembygdsföreningen som kämpat hela veckan med oss i regn och rusk, ni har verkligen gjort det bra.

Lev och må

Britt-Inger

Resandefolket i historia och nutid. Socialistiskt forum

Den 3 maj


Föreläsare: Britt-Inger Lundqvist, föreläsare om resandefolket, styrelseledamot i RUNG, medförfattare till den nyutkomna boken ”Att störa homogeniteten”
Arrangör: Socialistiskt Forum Umeå

Tid: 11-12
Plats: Sal 4 (N 230), Naturvetarhuset, Umeå universitet

Föreläsningen kommer att börja med en historisk tillbakablick av en grupp som till stor del är okänd för många. Därefter tar berättelser som återberättats av en folkgrupp vars resandehistoria började för 1500 år sedan vid, om ett nomadfolk som vandrat längs sidenvägen från Indien mot Europa via Balkan.

Den 29 september 1512 finns den första dokumentationen om resandefolk i Sverige nedtecknad i Stockholms tänkebok. Men vad hände sedan, var tog dessa människor vägen och var finns deras historia?

Den nyutkomna Vitboken om hur romer och resande behandlads av myndigheter under de senaste hundra åren beaktar inte det resandefolket som ett eget folk och diskrimineringen osynliggör folkgruppen. Föreläsningen tar upp frågor kring vad resandefolket har för position idag och hur diskrimineringen från myndigheter och samhället ser ut.

Evenemang på fb https://www.facebook.com/events/642448129166273/?ref_newsfeed_story_type=regular


Naturvetarhuset at Umeå Universitet
907 52 Umeå, Sweden

Svenska myndigheter förtrycker inte längre öppet.

Blev väckt i morse av att telefon ringde (före sju) artikeln hade kommit ut. Personen som ringde är förlåten, fast det är söndag, men hämnden är ljuv sa bonden när han sparkade grannens gris. Jag har hans nummer.

Erkänn oss resande som ett eget folk

”Ingen skulle komma på tanken att i en nordisk historieskrivning kalla norrmän för svenskar eller danskar för norrmän, trots att vi har en gemensam historia, språk som liknar varandra, liknade kultur och känner en samhörighet. Men i en vitbok om den svenska statens historiska förtryck av två minoriteter går det utmärkt att klumpa samman dem till en: romer.

Svenska myndigheter förtrycker inte längre öppet. Men det finns olika sätt att förtrycka på. Ett av de allra mest effektiva sätten är att osynliggöra. Genom vitboken och genom Erik Ullenhags inställning osynliggörs de resande. Om man inte syns så finns man inte.”

För er som läser min blogg och inte vet skillnaden på resande och romer kommer här en kort beskrivningen.

För 1500 år sedan startade ett nomadfolk sin vandring från Indien. På vägen tillkom några och andra försvann, men i det stora hela var gruppen intakt. Efter en lång och mödosam vandring delade gruppen sig och en del försvann till Rumänien och de andra fortsatte till Skandinavien och Norden. Resandefolkets historia är lång, i Sverige finns de för första gången säkert dokumenterade i Stockholm stads tänkebok 29 september 1512. De togs emot väl och fick allmosor allt enligt de dåtida sedernas traditioner. Denna välvilja förändrades genom åren som alla vet och Resandefolket har fått erfara. Trots 30 och 40-taltes hårda klimat och trots klara försök att utrota oss finns vi kvar. Vi tillhör idag minoriteten romer, men frågan är om inte Resandefolket och Romerna har utvecklats åt så olika håll att de är två olika grupper.

Under rubriken Romer står det att läsa att det även ska omfatta resande förutom romerna. 1999 klubbas lagen igenom och i februari 2000 blir resandefolket till sist erkända som en etnisk minoritet som tillhör gruppen romer och får i april en ursäkt från regeringen för alla orättvisor de utsatts för. Denna ursäkt kommer i form av en artikel på en tidnings debattsida och är undertecknat av vice stadsminister Lena Hjelm Wallén och socialminister Lars Engqvist.

Resandefolket och romerna är erkända minoriteter och det man kan fundera över hur man ska tillgodose bägge dessa gruppers behov utan att det blir på bekostnad av den andre. 

De romer jag har pratat med säger att de behöver få hjälp med barnens skolgång, resandefolkets barn har gått i skolan lika länge som det har varit skolplikt i landet. Den kanske har haltat lite mellan varven men i skolan har de gått. Sen behöver romerna ha hjälp med bostäderna, resandefolket bor som alla andra så de behöver inte ha hjälp med det. Till sist vill romerna ha hjälp med arbeten, resandefolket är mer arbetslösa än vad majoritetsbefolkningen är.

Men vad behöver Resandefolket ha hjälp med de? Jo de behöver få hjälp med att bevara sin kultur, för när det var som värst gick Resandefolket under jord och var bara resande hemma, vilket har gjort att vår kultur har börjat försvinna. Sen behöver vi ha hjälp med att bevara vårt språk innan det har försvunnit helt. Här har romerna varit bättre både på att bevara sin kultur och sitt språk. 

Lev och må

Britt-Inger

Vitboken

Nu är biljetterna bokade för min resa till Stockholm. Den 25 mars är jag inbjuden att vara med när Vitboken släpps. Det ska bli intressant att se vad den har att ge.

Nu i veckan ska jag hämta resandehjulen och åka till Östersund till en föreläsning.

Just nu är jag hemma och ska ta hand om lite tvätt och organisera upp röran i hemmet

Lev och må

Britt-Inger

Stulen barndom och telefonterror

Ligger i min lilla husbil läser Tomas Kangers bok Stulen barndom. Jag har just läst Kurts berättelse i boken och blir lika tagen varje gång. Hela hans berättelse ligger här hur kunde de göra så mot små barn.

Idag har jag varit ledig, tänkte ta fram stolarna och sitta ute och läsa. Av detta blev det inget, mulet och snö inbjuder inte till att sitta ute, dessutom blåste det kallt. Jag var förbi på universitet och åt en bit mat med en trevlig kvinna, vi hade ett bra samtal.

Jag ar suttit i telefon hela eftermiddagen och kvällen, vissa dar blir det så. Jag ar också haft mail- korrespondens om en affärsidé som håller på att vara i hamn snart. Väntar spänt på morgondagens resultat. I morgon är det också dags för föreläsningar igen.

Lev och må

Britt-Inger

Kurt fick inbjudan till Vitboken, tackade nej

Min tidigare gästbloggare som skrev om sitt liv på barnhem Kurts berättelse. Mitt liv på barnhem
har medverkat/blivit intervjuad i Vitboken. Han fick idag en inbjudan till att medverka i invigningen av Vitboken.

Hans svar på denna inbjudan blev:

"Hej 

Jag fick en inbjudan till att vara med på er invigning ang vitboken jag kan inte medverka i detta eftersom jag inte räknar mig som rom utan jag är av resandefolket det som i Sverige blivit värst behandlade av staten och ser inte heller att jag fått den upprättelse som vi resande bör få men jag tar gärna emot vitboken för min medverkan i den. /Kurt"

Kurt har också blivit kontaktad av andra resande som fått inbjudan till invigningen av Vitboken som reagerat på utformningen av inbjudan. Kurt menar att det inte räcker med en Vitbok utan att man måste börja se resandefolket. 

Kurt har tidigare, tillsammans med Gini, reagerat på utställningen Rom san? - är du rom? och haft mailkontakt med Göteborgs museum om den. Resandefolket får inte den uppmärksamhet och upprättelse som Kurt anser att det ska ha. 

Det är viktigt att alla grupper i minoriteten romer får den upprättelse som står i proportion till det den blivit utsatt för. Minoriteten romer är ingen homogen massa, utan den består av fem olika grupper. Var och en av dessa grupper bör få visa upp sig och inte klumpas samman till en enda grupp. 

Var och en av dessa grupper har en egen historia och blivit behandlade av samhället på olika sätt. Resandefolket är den största gruppen inom minoriteten romer och ändå hamnar resandefolket i skuggan av andra. Det kan inte vara rätt

Tänk till lite

Kurt och Britt-Inger    

I morgon är en annan dag

Idag har jag varit på Att störa homogenitets konferens, jag har varit där som en av föreläsarna. Jag pratade om det jag har skrivit i boken att röra homogenitet och om olika händelser som har skett. Bland annat registreringarna och att vi fick en inbjudan till SD till föreningen, som vi så klart tackade nej till.

Jag funderar sen vidare på hur man ska kunna nå fram till de som faktiskt kan gör skillnad i vanvårdsfrågan. Får se om det kommer ett samtal i morgon som gör skillnad, man kan ju alltid hoppas.

Men i kväll är jag bara för trött och i morgon ska jag jobba med Ann på museet. Ser fram emot detta, men nu är det snart natten, ska fundera över hur man ska nå fram till politikerna om vanvårdsfrågan under natten.

Lev och må

Britt-Inger

#kristallnatten kom inte över natten

Vakna upp så det inte händer igen. Låt inte historien upprepas, lyssna till folket och engagera er, ni folkvalda politiker.

Rosa Park är ett föredöme i kampen mot rasism.

Det är viktigt att ha principer och stå för dem. Utan principer blir det svårt att se sig själv i spegeln om mornarna. Att vända kappan efter vinden och sälja ut sina vänner brukar som regel slå tillbaka så småningom.

Läs gärna SD möter vanvården och Låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

En dikt så här den 9 november #kristallnatten för 75 år sedan

När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag: jag var ju ingen kommunist.
När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag: jag var ju ingen socialdemokrat.
När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera: jag var ju inte med i facket.
När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera: jag var ju ingen jude.
När dom hämtade mig, Fanns det ingen kvar som kunde protestera.

Martin Niemöller (1892-1984) ubåtskapten o krigshjälte under första världskriget. Präst och koncentrationslägerfånge under andra världskriget.

Britt-Inger

och

Kurt

Folkvalda politiker vakna! Vanvården och Resandefolket behöver er!

Var är ni folkvalda politiker?

Förberedelserna fortsätter inför mötet, den 29 november, med SD och resandefolket, vanvården. En presskonferens kommer utlysas till 15.30 samma dag. Peter Lindberg och Rolf Karlsson kommer vara presstalesmän, presskonferensen kommer att hållas på riksdagshuset. Under ett samtal med Peter Lindberg berättar han att en förening från Norge ska vara med.

På presskonferensen, som vanvårdsförenngarna håller inte SD, kommer man ta upp att regeringen bestämde hur ersättningen (de 250000) skulle se ut, utan att ha pratat med alla föreningar.

Föreningarnas engagemang är något som vi tar upp i vår artikel Politiker, låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

"Det finns idag engagerade föreningar både för de vanvårdade barnen och för resandefolket, och det är dags att börja ta oss på allvar. Hade ni gjort det så hade vi inte varit i en situation där man blir hänvisad till ett enda parti att ventilera en av våra hjärtefrågor med."

Peter Lindberg säger att man även kommer att ta upp om att Maria Larsson inte räknade med 380 remissvar när ersättningen skulle bestämmas på presskonferensen. Hade dessa remissvar räknats med hade Sverige haft samma modell som Norge har idag. Norges modell hade också gett alla de efter 1980 som inte får ersättning, rätt till ersättning. Maria Larssons svar på varför de inte räknas med är att de är sekretessbelagda?

I Jönköpingsnytt har Maria Larsson (KD) erkänt att hon känt till att medlemmarnas remissvar inte räknats var för sig utan som ett. Det gäller remissvaren inför propositionen om ersättning till personer som utsatts för övergrepp eller försummelser i samhällsvården.

"Öppna ögonen och skruva upp hörapparaten, snälla ni, det kan inte vara meningen att SD ska få äga vanvårdsfrågan. VISA ATT NI FINNS." I SD möter vanvården går det att läsa mer om mötet. 

Britt-Inger 

och 

Kurt

SD möter vanvården

Nu är det klart, nu är datumet för mötet fastlagt.  Det blir ett möte mellan vanvården och SD den 29 november klockan 11.00 ca 10 personer kommer att delta. Representanter för de finska krigsbarnen, de svenska vanvårdade barnen från olika föreningar och det kommer också finnas en representation från Norge. Detta möte verkar vara att betrakta som ett första möte och ett möte för att lägga upp fortsättningen i frågan.  

VAR ÄR NI ANDRA, ni folkvalda politiker. 

Öppna ögonen och skruva upp hörapparaten, snälla ni, det kan inte vara meningen att SD ska få äga vanvårdsfrågan. VISA ATT NI FINNS.

Jag och Kurt skrev en artikel om just detta, vårt syfte var att väcka liv i det insomnade engagemanget hos er politiker. Reaktionen uteblev, kanske drunknade den i tårtor och socialdemokraternas planer att inte svara på vilka de ska regera med. Vad vet jag, kanske fick vanvårdsfrågan en sömntablett efter att vanvårdsutredningen var klar och ersättningsnämnden tillsattes och är i djup dvala än. 

Vanvården är en fråga som ska ägas av alla partier, och i synnerhet av de gamla etablerade partierna som har historien ihop med de vanvårdade. SNÄLLA Politiker, låt inte SD få ensamrätt på vanvårdsfrågan

Britt-Inger 

och 

Kurt

Fler och fler vanvårdade nekas ersättning

Nästan hälften av de vanvårdade nekas ersättning

Nästan hälften av alla som skickar in sina ansökningar för att få ersättning för vanvård avslås. Nu har två forskare reagerat och säger att det spelar ingen roll vilken bestraffning som på den tiden ansågs "normal".

Bestraffningen är inte normal nu och agan har avskaffats av en orsak. Barn var barn även under den här tidsperioden och ett slag sved lika mycket då som nu. Så det är skit samma vad som ansågs "normalt" ersättningsnämnden bör göra sin bedömning utifrån de värderingar vi har nu.

Att använda detta som argument för ett avslag är direkt fel. Sen får de som sitter i ersättningsnämnden göra vilka tolkningar de vill. Ett slag är ett slag oavsett om det utdelades i en annan tid.

"Forskarna Bengt Sandin och Johanna Sköld vid Linköpings universitet skriver att definitionen av vanvård dramatiskt förändrades av vanvårdsutredningen." Något som alla vet, om man bara har varit det det minsta lilla insatt i vanvårdsfrågan.

"– All vanvård är ju oacceptabel, det är ju vi i ersättningsnämnden medvetna om, men vårt uppdrag är ju att bedöma vilka som har varit de mest hänsynslösa, allvarliga och upprörande fallen utav vanvård. Det är de som anses vara av allvarlig art som ska ha ersättning. Så att även om man blivit utsatt för vanvård så räcker inte det i sig utan det måste vara av allvarlig art också, och det är det som vår prövning går ut på. Även om det varit förbjudit är det inte säkert det har varit av allvarlig art ändå, säger han."

Vad som är allvarlig art är en tolkningsfråga och ersättningsnämnden väljer sin egen tolkning av det. Deras tolkning är FEL FEL FEL kan ingen få dem att förstå det. Det är så många som far så illa av den process som de tvingas igenom för att försöka så din upprättelse och så väljer man att tolka det så snävt att nästan hälften får avslag. Tragiskt, mycket tragiskt.

Kurt säger i sin berättelse Mitt liv på barnhem
Ingen som misshandlat mig eller gett sig på mig på annat vis har bett mig om ursäkt inga vittnen finns eftersom man gav sig på en när dom var ensam eller för att folk inte ens brydde sig ett dugg.

Britt-Inger 

och 

Kurt

Ersättningsnämndens bedömningar

Ersättningsnämndens bedömningar i RUNG,s blogg Vi har skrivit ett inlägg, Kurt och jag, om hur vi och andra ser på ersättningsnämndens bedömningar. Det är ju rent bedrövligt att avslagen ökar.

Lev och må

Britt-Inger

Vanvård pengar och avund!!!

Min gästbloggare har ordet;

Vi som fått ersättningen, dessa 250 000 kr, väcker detta avundsjuka hos de som fått avslag??

Ja det är min fråga nu, räcker det inte med allt det som varit. Själv var jag på 15 olika ställen dom stal hela min barndom utsatte mig för den värsta kränkning ett barn kan få. Staten lät mig få träffa pedofiler från båda könen, det räckte inte att man misshandlade ett barn på fyra år ända tills han kunde försvara sig utan man straffade man honom även för detta och inte fick man slå tillbaka.

Jag har i vuxen ålder jobbat med att vi skulle få en ursäkt, det var mitt mål i första hand. Styvbarnen skapades av en olycksbroder sen blev det Tomas Kangers tv program då kom RFSS fram efter många turer. Man drev samma fråga där och det slutade med som alla vet nu vi fick vår ursäkt och även lite ersättning, man kan tycka vad man vill om summan, många av oss sa att det var bättre att gå fram försiktigt med anspråk på pengar än att gapa för mycket. Vi var ju nära att bli utan med men efter mycket påtryckning så gav regeringen med sig och man beslöt att alla som varit grovt vanvårdade skulle få 250 000 kr och där är vi nu.

Ersättningsnämnden fick fram hur de skulle arbeta fram en rättvis bedömning, hur man skulle hantera detta. Det är ingen av oss utsatta som kan påverka deras beslut det går inte att överklaga men hittar man något som ej kommit fram så går det att söka på nytt.

Så långt har vi kommit var tredje person verkar få avslag av någon anledning som vi inte vet. Jag har försökt ta reda på hur man bedömer, sände efter beslut de tagit som är offentliga och läste igenom alla blev inte klokare för det. Några beslut var självklara, men andra hade nästan samma historia som mig, kanske inte riktigt lika men ändå, så jag tyckte man skulle ge hellre än låta bli. Men detta kan inte jag som lekman bedöma har ju inte deras kunskap och alla papper hur man än tycker om detta så är det deras beslut.

Om jag fått bedöma så skulle jag tänkt på att de som var på dessa hemska hem som man kan läsa om i folks berättelser dom skulle självklart få sin ersättning.

Nu till min fråga jag fick ett samtal på telefonen där man var väldigt upprörd av att någon skrev om mig ett inlägg i en grupp på Facebook, jag gick in där och blev väldigt ledsen över det jag läste.

"Var finns du Kurt Magnusson i kampen om de som fått avslag. Är du nöjd med att du har fått ersättning eller kämpar du får de som fått avslag??"

  

Alla som känner mig vet att jag kämpar och har alltid gjort. Jag har försökt med allt för att Kommunerna ska ta sitt ansvar och ge oss en ursäkt. Jag har krävt av min hemkommun Göteborgs stad ska ta upp detta, men har fått nej. Inte får man låta sig nedslås för ett nej, man får jobba vidare jag har ställt upp för mina olycksbröder och systrar. Jag har följt med någon på deras samtal med ersättningsnämnden tröstat och blivit ner ringd av ledsna med människor.

Detta var för mig ett slag i ansiktet att se någon fråga mig vad jag gör, är jag nöjd?

Absolut inte, men en tanke kom fram, är det så att folk blivit avundsjuka på alla de som fått sin ersättning eller vad bottnar det i? Jag kan ju inte göra så mycket mer än det jag redan gjort, det var många som höll mig i denna fråga jag hoppas inte det är så. 

Vid tangentbordet

Kurt Magnusson