Hell week fortsätter

En olycka kommer sällan ensam, är ett ordspråk som i verklighetens namn är sant just nu. På jobbet har vi haft stopp i avloppet och elavbrott i parti och minut och igår när vi kommer hem var det tätt i vattenledningarna. Kraftverket har bytt nåt filer som har rört om i ledningen så det såg ut som choklad när vi spolade. Ja, ja tänkte vi och satte igång alla kranar och vad händer, jo det blir tätt i alla kranar, för det vara lika mycket sand med som lera. Efter en del ringande fick vi tag på de som gjort jobbet så de kommer hit och ska fixa det. För våran del var det bara att sätta sig i bilen och åka och köpa nya kranar (de är fulla i sand och låter som en gruskross när man vrider på dem) så 3000 senare kom vi hem med nya kranar.

Förutom alla olyckor och tragiska händelser så har jag fått två mail och ett samtal som har påverkat min tillvaro. Det ena mailet förvånade mig utöver det vanliga, men man ska aldrig sluta förvåna sig över människorna. Strindberg skrev in i en pjäs att det är synd om människorna och det måste jag hålla med om. Det andra var desto trevligare och inkluderar min lilla mamma och till sist ett samtal som kommer att ge min gästbloggare en välförtjänt uppmärksamhet. Jag kommer förmodligen få skäl att återkomma om detta.

Idag ska jag, förutom att hoppas på att vattenfixarna kommer att ordna vattnet, iväg med min mamma till lassa för nu provtagning. Sen får vi se vad som händer om vi åker till fjälls eller hur saker och ting utvecklar sig.

Lev och må

Britt-Inger