Jag kommer att publicera ny text här med jämna mellanrum samtidigt som jag kommer lägga in texten på sidan som heter, Mitt liv på barnhem.¨
Skärsbo pojkhem utanför Alingsås
Tvångsarbete, usel
skolgång och fysisk bestraffning. Det var vardag på barnhemmet utanför Alingsås. Vi som kom dit hade ju aldrig fått en kram. Vi hade
behövt kärlek, inte att få mer stryk. Minns än
idag när jag kom dit och föreståndaren läste mina medskickade papper, jaså, du
är en sån jävel inte visste jag då vad jag var för något men förstod sedan att
jag var en tattare det var han menade.
Vi visiterades också nakna när vi tvättat oss på kvällen
och det var oerhört kränkande. Jag minns att
efter skolan fick vi arbeta. Vi slutade skolan vid kl 12 eller 13 tror jag, så
att vi kunde arbeta på em. Vi fick en korp eller spade för det var meningen att
vi skulle bygga en fotbollsplan och jag minns att den var nästan färdig när jag
åkte därifrån, bara jorden som fattades. Om man stannade upp i jobbet en stund
fick man ett krattskaft i magen eller ryggen så man skrek av smärta. Usch,
vilket straffarbete! Minns när en släkting som också var där sa något på romani,
vårt språk, eftersom jag kunde lite så svarade jag något tillbaka och fick en
smäll i huvudet så jag nästan svimmade. Här pratar vi svenska tattarepojke sa
föreståndaren.
Det är sådant man ser i gamla filmer. Jag vet inte när
Sverige skrev på, som första land, att det skulle vara förbjudet med barnarbete
men detta gällde ju inte oss barnhemsbarn.
Det fanns en ”vårdare” som gillade att terrorisera oss,
tyvärr har jag glömt hans namn. En gång, tror det var kvällsmat, fick vi något
som man kallade klappgröt. Någon lilafärgad sak som jag mådde illa av. Jag
vägrade äta upp det så jag skulle sitta där tills det var uppätet. När alla
hade lämnat matsalen kom han fram till mig och dunkade knytnäven i ryggen på
mig så jag flög i golvet och kippade efter andan. Sen lyfte han upp mig i håret
och jag fick sen en kraftig örfil. Jag glömmer det aldrig för jag tror det var
den gången som jag började höra dåligt.
Det ringde ofta i öronen efter detta, jag fick ofta
anstränga mig extra för att höra vad man sa.
Nu så säger alla säkert:
- Varför anmälde du inte detta? Mitt svar blir då: - Till vem?!?!
På lördag fick vi som vanligt ställa upp ute på gården
sen blev vi tilldelade olika arbeten. Jag och en annan kille fick alltid dra
den stora krattan på framsidan för det skulle göras spår i gruset på perfekt
sätt. När man var klar till middagen minns jag att vi fick veckopeng, 1 kr.
Det blev en dricka och något godis eller så lade man ihop
några stycken och köpte mariekex, kokos flott, choklad, som vi gjorde en kaka
av.
En gång följde jag med några killar som skulle rymma hem
men vi kom inte långt. Vi var borta en natt och vi sov i ett båthus. När vi kom
tillbaka fick vi ställa upp oss på kontoret i en rad. Där blev vi utskällda och
Harry föreståndaren klippte till varje kille i magen med knytnäven så man
kollapsade på golvet och kippade efter andan och sen skrek rakt ut. Det var
någon som svimmade och ingen av den övriga personal brydde sig.
Minns också vinterarbetet hos bonden bredvid där jag fick
hjälpa till i skogen det var det lite bättre där. Jag minns inte att någon av
oss fick stryk. Har tänkt på detta när jag blev äldre varför ingen var på oss
där. Kanske var det bonden som såg till att vi klarade oss.
Ja, det finns mycket att tala om. Agan som man fick var
fruktansvärd, vi var ju bara barn.
Jag kommer aldrig ihåg att vi lekte eller något sådant. Även
på söndagen kunde vi få arbeta och jag minns att vi var i skogen och plockade
blåbär. Nu säger många att det är ju bara roligt att plocka bär men plocka 30-40
liter eller mer är inte roligt.
Harry när du tittar ner från din himmel, om du
är där:
- Tänk vad
annorlunda du hade kunnat behandla oss utsatta pojkar!
Många som går igenom alla dessa papper från utsatta barn
undrar säkert hur man kunde utstå så mycket förnedring och stryk som jag och
många med mig har fått.
Man lärde sig överleva helt enkelt.
Jag vet att jag blev tystlåten och innesluten och lät
allt rinna av när något hände. Man blev utsatt för mycket och man tog på sig
allt som sades utan att bry sig, bara det tog slut! Inbunden och tystlåten...
detta följde mig länge i livet.
Hela min skolgång hade varit annorlunda om man bara fått
en rimlig chans och hjälp som alla barn skall ha jag minns att Föreståndaren sa
till min mor att jag skulle komma in på någon utbildning som fin mekaniker för
att jag var duktig på att laga saker och för att sedan säga att han klara
aldrig en 8 timmars dag.
Fortsättning följer
Skärsbo pojkhem utanför Alingsås
Tvångsarbete, usel
skolgång och fysisk bestraffning. Det var vardag på barnhemmet utanför Alingsås. Vi som kom dit hade ju aldrig fått en kram. Vi hade
behövt kärlek, inte att få mer stryk. Minns än
idag när jag kom dit och föreståndaren läste mina medskickade papper, jaså, du
är en sån jävel inte visste jag då vad jag var för något men förstod sedan att
jag var en tattare det var han menade.
Vi visiterades också nakna när vi tvättat oss på kvällen
och det var oerhört kränkande. Jag minns att
efter skolan fick vi arbeta. Vi slutade skolan vid kl 12 eller 13 tror jag, så
att vi kunde arbeta på em. Vi fick en korp eller spade för det var meningen att
vi skulle bygga en fotbollsplan och jag minns att den var nästan färdig när jag
åkte därifrån, bara jorden som fattades. Om man stannade upp i jobbet en stund
fick man ett krattskaft i magen eller ryggen så man skrek av smärta. Usch,
vilket straffarbete! Minns när en släkting som också var där sa något på romani,
vårt språk, eftersom jag kunde lite så svarade jag något tillbaka och fick en
smäll i huvudet så jag nästan svimmade. Här pratar vi svenska tattarepojke sa
föreståndaren.
Det är sådant man ser i gamla filmer. Jag vet inte när
Sverige skrev på, som första land, att det skulle vara förbjudet med barnarbete
men detta gällde ju inte oss barnhemsbarn.
Det fanns en ”vårdare” som gillade att terrorisera oss,
tyvärr har jag glömt hans namn. En gång, tror det var kvällsmat, fick vi något
som man kallade klappgröt. Någon lilafärgad sak som jag mådde illa av. Jag
vägrade äta upp det så jag skulle sitta där tills det var uppätet. När alla
hade lämnat matsalen kom han fram till mig och dunkade knytnäven i ryggen på
mig så jag flög i golvet och kippade efter andan. Sen lyfte han upp mig i håret
och jag fick sen en kraftig örfil. Jag glömmer det aldrig för jag tror det var
den gången som jag började höra dåligt.
Det ringde ofta i öronen efter detta, jag fick ofta
anstränga mig extra för att höra vad man sa.
Nu så säger alla säkert:
- Varför anmälde du inte detta? Mitt svar blir då: - Till vem?!?!
På lördag fick vi som vanligt ställa upp ute på gården
sen blev vi tilldelade olika arbeten. Jag och en annan kille fick alltid dra
den stora krattan på framsidan för det skulle göras spår i gruset på perfekt
sätt. När man var klar till middagen minns jag att vi fick veckopeng, 1 kr.
Det blev en dricka och något godis eller så lade man ihop
några stycken och köpte mariekex, kokos flott, choklad, som vi gjorde en kaka
av.
En gång följde jag med några killar som skulle rymma hem
men vi kom inte långt. Vi var borta en natt och vi sov i ett båthus. När vi kom
tillbaka fick vi ställa upp oss på kontoret i en rad. Där blev vi utskällda och
Harry föreståndaren klippte till varje kille i magen med knytnäven så man
kollapsade på golvet och kippade efter andan och sen skrek rakt ut. Det var
någon som svimmade och ingen av den övriga personal brydde sig.
Minns också vinterarbetet hos bonden bredvid där jag fick
hjälpa till i skogen det var det lite bättre där. Jag minns inte att någon av
oss fick stryk. Har tänkt på detta när jag blev äldre varför ingen var på oss
där. Kanske var det bonden som såg till att vi klarade oss.
Ja, det finns mycket att tala om. Agan som man fick var
fruktansvärd, vi var ju bara barn.
Jag kommer aldrig ihåg att vi lekte eller något sådant. Även
på söndagen kunde vi få arbeta och jag minns att vi var i skogen och plockade
blåbär. Nu säger många att det är ju bara roligt att plocka bär men plocka 30-40
liter eller mer är inte roligt.
Harry när du tittar ner från din himmel, om du
är där:
- Tänk vad
annorlunda du hade kunnat behandla oss utsatta pojkar!
Många som går igenom alla dessa papper från utsatta barn
undrar säkert hur man kunde utstå så mycket förnedring och stryk som jag och
många med mig har fått.
Man lärde sig överleva helt enkelt.
Jag vet att jag blev tystlåten och innesluten och lät
allt rinna av när något hände. Man blev utsatt för mycket och man tog på sig
allt som sades utan att bry sig, bara det tog slut! Inbunden och tystlåten...
detta följde mig länge i livet.
Hela min skolgång hade varit annorlunda om man bara fått
en rimlig chans och hjälp som alla barn skall ha jag minns att Föreståndaren sa
till min mor att jag skulle komma in på någon utbildning som fin mekaniker för
att jag var duktig på att laga saker och för att sedan säga att han klara
aldrig en 8 timmars dag.
Fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar