Historien lär oss att vi ingenting lär oss av historien, tyvärr. Min tilltro till mänskligheten är inte så stor just nu. På kort tid har två personer som funnits i min omedelbara närhet visat sig vara någonting helt annat än vad jag trodde. Kanske är det jag som är blåögd och har för stor tilltro till människorna, så kan det vara, eller så har jag blivit drabbad av ovanligt puckade individer, så kan det också vara. Hur det än är så är det tråkigt när det händer och för varje gång det händer naggas min tilltro till andra i kanten.
Men den här dagen är kanske dagen då jag blir överraskad och det vänder, jag kanske stöter på någon som inger mig hopp igen. Det är inte helt omöjligt, men först måste jag då visst gå upp och äta annars skrämmer jag livet av som de kommer i min närhet. Mat i magen gör alla glada hela dagen eller i alla fall så blir magen tystare ett tag och bara det kan ju vara glädje.
Pannkakstårta från Rogers kalas skulle suttit fint nu
Blommor från Göteborg att glädjas över
Teo med jättehunden Leo några bilder som kanske kan tillfredsställa både mage och själ
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar