I en artikelserie som heter ERSÄTTNING TILL VANVÅRDADE FOSTERBARN berättar André Bagein och Sofia Rapp om sina liv och vad de anser om 1980-års gränsen. Kritiken mot lagen som utesluter en grupp vanvårdade barn rätten till att söka ersättning växer och bör tas bort. Göran Johansson menade under en föreläsning i På Bohusläns museum i Uddevalla att 1980-års gränsen kom till av ett misstag och var aldrig menat att bli som gräns. Men då kan man ju tycka att det inte skulle vara så svårt att ta bort den, misstag är till för att rättas till, eller? Är det inte det staten försöker göra med sin ersättning till de vanvårdade barnen, rätta till en ogärning? Verkar det då särskilt logiskt att rätta till en ogärning genom att göra en till.
André Bagein omhändertogs som tvååring och utsattes för sexuella övergrepp som barn. hans vändpunkt kom när han satt på Kumla och fick veta om ersättningen. Han insåg då att han inte var ensam, det fanns fler som hade haft den som honom. När André var 16 år gammal hade han bott i 18 olika hem. Förutom en haltande skolgång, utåtagerande, ensamhet, skräcken så minns han de sexuella övergreppen.
Sofia Rapp och hennes syskon spriddes för vinden i olika fosterhem när de omhändertogs. Hennes uppväxt handlar om flyttande mellan olika hem och institutioner. Även hon precis som André utsattes för övergrepp i ett av fosterhemmen.
Hur ett misstag kan tillåtas utesluta en hel grupp människor för att de är födda på fel sida om ett årtal är för mig en gåta. Var i detta finns empatin, logiken, medmänskligheten och det som är rätt? Om det nu var ett misstag med 1980-års gränsen så är problemet väldigt enkelt att lösa. TA BORT DEN
Jag har tidigare skrivit om detta ämne i I väntan på ersättning och De som fick det bra
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar