Solidaritet, raggarrock och den rebelliska punken

Vår verklighet ser inte likadan ut idag som den gjorde i går.

Vad är det som händer?

Stockholm och Barcelona är bara de senaste i de alltmer förekommande terrordåden som sker. 
Den attack som Barcelona utsattes för har likheter med tidigare terrorattacker som skett mot Europeiska städer, bland annat i Stockholm. Under våren har terrorister, med hjälp av bilar och med berått mod kört ihjäl människor. 
Men vi får heller aldrig glömma Trollhättans vansinnesdåd och mordet på John Hron, även om det senare är över 20 år sedan. 

John Hron var 14 år och grillade med en kompis vid Ingetorpssjön utanför Kungälv när de blev överfallna och brutalt misshandlade av fyra ungdomar med nazistsympatier. Han lyckades vid ett tillfälle fly undan den utdragna misshandeln och simma ut i sjön, men återvände när hans vän skrek för sitt liv på stranden. 

Ingetorpssjön är en idyllisk liten sjö intill vägen mellan Kungälv och Kode. Det är samma sjö som mina barn badade i som små. Min äldsta lärde sig att simma där och vi hade ofta familjepicknickar tillsammans med de andra badgästerna som besökte sjön. Sjön är som gjord för camping och umgänge. 

Vi har flyttat därifrån, men varje gång jag åker förbi så är det John Hron jag tänker på först. De andra minnena kommer på undantag, de lyckliga roliga minnena som borde vara de som dominerar förmörkas av den sjuka händelse som skedde efter att vi hade flyttat där ifrån.

Att det som händer i vår omvärld påverkar och det som har en personlig anknytning präglar oss är en sak. Men det onda som sker får aldrig definiera oss eller den plats det sker på. Så när jag tänkt klart John Hron vid Ingetorpssjön låter jag alltid de lyckliga minnena åter ta plats i mitt huvud med barn, bad, skratt och picknick. Vilka vi är har med så många olika faktorer att göra och hur vi väljer att låta dem ta plats och påverka oss. 

Tidningar och media har sin roll i det spel som pågår. Jag läste en rubrik nyss:
"Terrordåd har blivit det nya normala i Europa" 
NEJ, NEJ vi får aldrig  normalisera terror. Lika lite som vi ska normalisera nazism och rasism. Med sådana rubriker späs främlingsfientligheten, nazismen och rasismen bara på och vi legaliserar att hata. Är det så vi vill ha det? Skämmes ta mig fan.

Media har sin del i ansvaret över hur vår framtid kommer att se ut. Nu handlar ansvaret inte bara om media, utan alla måste ta sitt ansvar om vi ska kunna motverka de negativa krafter som finns i vår värld. Alla måste dra sitt strå till stacken om vi ska kunna motverka det som händer. 

Foto Hasse Lindell. Taget i Stockholm efter terrordådet

Jag är uppväxt i ett samhälle där solidaritet var ledord tillsammans med musiken från Björn Afzelius, Mikael Whie i en kombo av gammal raggarrock och den rebelliska punken. Har jag påverkats av den tidens anda? Självklart den har delvis format mig till den jag är. Alla influenser påverkar och präglar oss som människor på ett eller annat sätt.

Mycket har förändrats sen jag var ung och idag ser verkligheten annorlunda ut. Vi har internet och kommunicerar på ett annorlunda sätt. Vi är online och tillgängliga dygnet runt. Men att vara solidariska med varandra har med mänsklighet att göra och där är vi fortfarande likadana. Vi måste bara lära oss att sortera bland all information som strömmar över oss. Tidningarnas sensationsrubriker och terroristers vansinnighet, rasism och nazism. Vi får aldrig glömma gammal hederlig solidaritet i flödet av information.

Lev och må

Britt-Inger

Gästbloggare svarar på inlägget