Jag ska vara med på MR-konferens på temat vardagsrasism i Umeå

På måndag ska jag inledningstala på MR - konferensen med temat vardagsrasism. Jag har blivit tillfrågad som pristagare av Katarina Taikon- priset. 

Motiveringen till Katarina Taikon- priset löd:

Årets Katarina Taikon pris: Britt-Inger Hedström Lundqvist, Skellefteå. ”Kämpar för att romer ska få makt över sin egna historia. En förebild som länge jobbat ideellt och varit med i statens referensgrupper. Föreläser om romsk historia och varför det är viktigt att romer enas som grupp. Har skrivit böcker, startat nättidningar och kämpar för att romer ska få ta tillbaka sitt språk och kultur.

Sen kommer jag sitta med i paneldebatten som konferensen avslutas med. 

Tid och plats:

9 december kl. 0930–1500

P5-Konferens, Storgatan 45 A, 903 26 Umeå

(Entré Väven Norra, våning 5)

MR-konferens på temat vardagsrasism

Länsstyrelsen Västerbotten bjuder in till en konferens på temat vardagsrasism inom ramen för uppdragen om mänskliga rättigheter, barnrätt, nationella minoriteter och utsatta EU/EES-medborgare. Syftet med dagen är att lyfta olika perspektiv, samtala och samverka kring hur vi kan förebygga och motverka vardagsrasism. Konferensen vänder sig till organisationer, föreningar, myndigheter, kommuner och regionen.

Program

09,30–09.50 Fika

09.50–10.05 Länsstyrelsens uppdrag

10-05–10.15 Välkomsttal

Britt-Inger Hedström Lundqvist, eldsjäl och vinnare av 2019 års
Katarina Taikon-pris på den första romska prisgalan ”Himlen, jorden, hjulet”

10.15–11.00 Främlingsfientlighet – en forskningsöversikt

Mikael Hjerm, professor och stf. prefekt vid Sociologiska
institutionen, Umeå Universitet

11.00–11.45 #Vardagsrasismmotmigsomsame
Katarina Hällgren, författare och journalist

11.45–12.30 LUNCH

12.30–13.15 Vardagsrasism i skolan – Vad spelar etnicitet, trosuppfattning och kön för roll?
Patrick Konde, sakkunnig i rasism, Friends

13.15–14.00 "Det känns fel": Om det svenska samhällets reaktioner på närvaron av tiggande EU-medborgare?

Erik Hansson, Fil.dr Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet

14.00–14.15 Fika

14.15–14.45 Paneldebatt om kopplingen mellan teori och verklighet: hur
hänger det ihop? Hur kan vi förebygga och motverka vardagsrasism?

14.45–15.00 Avslutning och utvärdering

Hoppas vi ses
Britt-Inger

Kristallnatten 9-10 november

På kvällen den nionde november 1938 startade skräcken för judarna i det Tyska riket. Naziregimen i Berlin, Tyskland gav då klartecken för att inleda en organiserad pogrom som riktade sig mot judarna och deras egendom i Tyskland och i Österrike. Glasrutorna till affärerna krossades och fönsterrutor i hus och lägenheter gick samma väg. Splittret föll ner och låg gnistrade på gatorna. Mer än 7000 butiker förstördes förutom de bostäder som plundrades och vandaliserades samtidigt som mer än 1000 synagogor som brändes. Människor lynchades, tillfångatogs och jagades av SA-styrkor och civila lynchmobbar. Natten mellan den 9 och 10 november 1938 blev en orgie i oprovocerade mord, misshandel, mordbränder och allmän vandalism. Över 20 000 judar fördes till koncentrationsläger och ett hundratal lynchades på plats.

Glassplittret som glittrade på gatorna under hela angreppet gav namnet åt förödelsen, Kristallnatten.

Men Kristallnatten hade inte kommit utan förvarning. I det tyska riket hade raslagarna skruvat upp och förstärkts allt sedan nazisternas maktövertagande 1933. Nürnbergförordningarna från 1935 fråntog alla judar, romer och resande samt färgade av afrikansk börd deras tyska medborgarstatus och rätten att arbeta med offentliga ämbeten. Personer från dessa grupper förbjöds också att ingå äktenskap eller ha sexuella relationer med ”tyskar”. Hbtq-personer förföljdes som dekadenta, psykiskt och fysiskt funktionshindrade sågs som undermåligt rasmaterial. Arvsanlag fick inte spridas. Ideologiska motståndare till rasförföljelse, militarism och nationalism fängslades och behandlades som statsfiender.


Kristallnatten, det regisserade och organiserade våldet mot judar i Tyskland föregicks av sådant som är högaktuellt i våra dagar så som rasism, intolerans, murar, krigsuppladdning och terrordåd.

Sverige var inte helt oskyldiga i den rasism som föregicks av tyskarna. Sverige sällade sig t.ex. till Schweiz i kravet till Tyskland på att tyskarna skulle sätta en ”J”-stämpel i judars pass, så att de svenska och ­schweiziska myndigheterna skulle kunna se vilka som var judar när tyskar reste in i Sverige.
Att vara jude blev suspekt i svenska myndigheters ögon och på så sätt kunde man skilja ut de som kunde misstänkas vilja söka asyl.

Exakt hur många judar som avvisades vid den svenska gränsen på grund av denna ”J”-stämpel är okänt, men att många av dem mötte ett grymt öde i det nazistiska Tyskland är säkert och det har vi i Sverige vår del i. 

Med tiden drogs tumskruvarna åt allt hårdare, att judarna gick mot en katastrof var inte svårt att förstå, och ändå fortsatte omvärlden att resa sina murar mot judiska flyktingar. Svensk statistik visar att efter Kristallnatten 1938 ansökte 1 750 tyskar om inresetillstånd till Sverige. Hälften av ansökningarna avslogs, de flesta gällde judars ansökningar. Judar fick inte ens resa igenom Sverige till en garanterad fri-stad i ett annat land. Tyskarna fick däremot använda Sverige som transitland.

Av de judar som fanns kvar i Tyskland när andra världskriget bröt ut, likviderades 88 procent  av dem i de nazistis­ka dödslägren.

När det gäller romer är statistiken svårare att få fram. I många europeiska länder, förekom förföljelse av romer långt före nazisternas maktövertagande 1933. Det finns därför inga exakta siffror på hur många romer som fanns i Europa vid tiden för andra världskriget. Det är också svårt att veta hur många romer som mördades. Forskare är ändå överens om att mellan 200 000 och 500 000 romer mördades, det utgjorde ungefär en fjärdedel av det romska folket. 

Britt-Inger

Diskriminering får aldrig normaliseras

Under valdebatten igår sa Åkesson (SD) att:
– ”Bara invandrare får jobb så kommer allt att lösa sig” – det har de sagt hela tiden. Det händer inte, det blir inte så. Därför måste man ställa frågan varför det är så svårt för de här människorna att få jobb. Det är för att de inte är svenskar. De passar inte in i Sverige.
 
Det är ett uttalande som är under all kritik. Vi är många i Sverige som i grunden har invandrat till det här landet. Och att generalisera på det sättet är skamligt. Dessutom är det så att många av dessa som Åkesson säger att de inte passar in i Sverige tar hand om våra gamla idag. Hade de inte varit för alla de fantastiska invandrare som arbetar inom vården hade nog min mammas boende inte kunnat bemanna sin avdelning för att driva den.

Rasism definieras i allmänhet som system av föreställningar, tro och förfaranden som baseras på en världsbild eller ideologi där människan anses kunna delas upp i raser. I en snävare bemärkelse kan det definieras som fördomar, diskriminering eller antagonism riktad mot någon av en annan ras baserat på tron att en egen ras är överlägsen.

Är Åkessons uttalande rasistiskt? Om man tittar på definitionen av rasism och sen på orden "de här människorna", "de inte är svenskar" och "De passar inte in i Sverige" så finns det uppenbart ett "vi och dom" i uttalandet. Åkesson distanserar och särskiljer invandrarna och ser sig själv och "svenskarna" som överlägsna dessa människor som enligt honom inte arbetar.  

Det är skillnad på att vara kritisk och att vara fördömande. SVT gjorde helt rätt som tog avstånd från uttalandet.

Vi har sett diskriminering av människor förut i Sverige och världen men det får aldrig någonsin normaliseras.

På sitt officiella twitterkonto skriver SD ”I den sista partiledardebatten inför valet väljer SVT att ta ställning mot Sverigedemokraterna. Det är ett agerande som saknar motstycke i modern svensk historia”.

För min del känns det skönt att vi faktiskt fortfarande reagerar i det här landet när folk uttalar sig på ett sånt sätt att man generaliserar och fördömer en grupp människor.

Lev och må

Britt-Inger

Jag protesterade inte

I Tyskland hämtade de först kommunisterna,
och jag protesterade inte, för jag var inte kommunist;

Sedan hämtade de de fackanslutna,
och jag protesterade inte, för jag var inte fackansluten;

Sedan hämtade de judarna,
och jag protesterade inte, för jag var inte jude;
Sedan hämtade de mig,
och då fanns ingen kvar som protesterade.

- Martin Niemöller

Morgontankar om det politiska

• Almedalen NMR ska demonstrera i närheten av RFSLs lokaler. RFSL överklagar tillståndet för demonstrationen till Förvaltningsrätten och får avslag.
• NMR anser inte att förintelsen har hänt och har ett uttalat judehat samt vill minska rättigheterna för homosexuella.
• Unga från RFSL vågar inte vara i Almedalen i rädsla för hatet.
• Politiker i Almedalen använder en stor del av sin tid till att berätta om hur de ska förhålla sig till SD istället för att prata om sin egen politik (med nåt undantag).
• Jag läser i mitt flöde på fb att en person avslutar sitt politiska engagemang i en kommun för att hens familj blir utsatt för trakasserier från ett motståndarparti.
• Människor vågar inte stå för vilka de röstar på, rädda för det näthat. 
• Man pratar om att ändra lagar för att stoppa nazister och rasister. 
• Retoriken allmänt har hårdnat och intensiteten samt aggressiviteten i debatten tar oanade höjder och vägar.
• Med mera, med mera listan går att göras lång.

Att politiker debatterar och har olika åsikter är inte konstigt utan precis som det ska vara. Men när det handlar om att hänga ut sina motståndare och familjer på nätet i rena hatkampanjer har vi väl ändå tappat det.

Eller håller vi på att utarma vår demokrati fullständigt. Att människor skräms till tystnad känns igen från en tidigare era som vi kanske ska undvika att återupprepa. De enda som tjänar på att demokratin utarmas är de partier som är odemokratiska i sin grund och de partier som inte värnar mänskliga rättigheter.

Det känns som att vi måste börja se om vårt hus och ge människor alternativen till de partier som sätter en agenda som inte respekterar mänskliga rättigheter och demokratin samt vinner röster med tomma orealistiska löften.

De politiska partierna idag måste visa varför de är ett alternativ att rösta på och vilka ideal de står för inte ägna sig åt att vända kappan efter vinden.

Snart är det val och då är det viktigt att alla går till valurnorna och visar vilka de vill ska styra. Vi har ett ansvar som människor att ta reda på fakta om de som vi vill ska styra vårt land. Hur vill vi det ska se ut? Vilka frågor är viktiga för mig? Ta reda på vilket parti som stämmer bäst överens med dina värderingar och viktiga frågor. För oavsett vilket parti som styr vårt land så kommer det påverka oss på ett privatplan mer eller mindre.

God morgon

Britt-Inger

Judar! Jag blir förbannad och ledsen

Jag läste till min förskräckelse på twitter att Judiska Ungdomsförbundet i Sverige (JUS)‏ @JudiskaUngdom skrev att:

”Judiska Föreningen i Umeå har beslutat att lägga ner efter återkommande hot & trakasserier från nazister. Det innebär att det inte finns någon judisk verksamhet i Sverige norr om Uppsala.
JUS vill tacka alla som kämpat för att driva judisk verksamhet i Umeå!”

Detta är ett stort misslyckande för vårt samhälle och för oss som tillhör de nationella minoriteterna samer, romer, sverigefinnar, tornedalningar och judar. 

 

Redan i april 2017 kunde man läsa i tidningen om att föreningens medlemmar kände sig otrygga och talespersonen hade haft fått besök i sitt hem. Den Judiska lokalen stängdes i samband med detta och efter det har ingen verksamhet bedrivits. 

– Det har hänt för många saker på senaste tiden som gör att judiska föräldrar inte känner sig trygga att ha sina barn i skolorna. Våra barn ska inte behöva leva i en värld där de ska behöva skämmas för vilka de är, men det går inte att ha en verksamhet om folk är rädda, säger Carinne Sjöberg, talesperson för judiska föreningen i Umeå, till SVT.

Det har inneburit att föreningen saknats på de möten som funnits i samband med att minoritetsarbetet i Västerbotten. Jag pratade med Carinne Sjöberg om det som hade hänt och förstår att de inte orkar längre. Sen är det en stor skam att vi inte kan skydda våra medborgare bättre än så här.

Att en av minoriteterna inte kan delta i det arbete som sker i länet är ett stort misslyckande för oss som samhälle. Den 21 mars fanns jag med som representant för minoriteten romer i Lycksele. Lennart Rohdin var där och pratade om minoritetslagen tillsammans med representanter för de olika minoriteterna. Alla minoriteter var representerade utom judarna. Jag inledde mitt anförande med att beklaga detta faktum att vi lever i ett samhälle där det inte är tryggt för representanter för en lagstadgad minoritet att komma på ett seminarium. 

Judiska föreningen i Umeå har nu officiellt lagts ned. Beslutet togs på föreningens årsmöte i slutet av maj. Föreningen var den enda norr om Uppsala vilket innebär att det inte finns någon representation för den judiska minoriteten i norr. 
       
– Det är ett nederlag, menar Carinne Sjöberg, tidigare ordförande i Judiska föreningen till SVT Nyheter.  
   
Det är inte bara ett nederlag för den Carinne Sjöberg och Judiska föreningen det är ett nederlag för oss som samhälle och för oss minoriteter. Att mörka krafter går segrande ur det här säger en del om åt vilket håll vårt samhälle är på väg. Det här är ett hot mot hela vår demokrati. Vi har nazister som demonstrerar på våra gator och torg, vi har en utbredd främlingsfientlighet bland vanligt folk och nu har en judisk förening fått lägga ner på grund av trakasserier. Känns mönstret igen? Är på väg tillbaka mot 30- 40 talet?

Det börjar vara hög tid på att vi som samhälle och som minoriteter reagerar och visar att det finns alternativ till de mörka makterna. Att vi inte låter rasister och nazister styra hur vårt samhälle ska se ut och vilka som ska få finnas i det.

Fakta: Judar i Sverige

I Sverige finns sex synagogor varav tre ligger i Stockholm, två i Göteborg och en i Malmö. Det finns också mindre judiska föreningar i Uppsala, Västerås, Norrköping, Lund och Borås.

Totalt finns uppskattningsvis 15 000–20 000 judar i Sverige. Av dessa är omkring 7 000 anslutna till en församling. Medlemmarna finns i ungefärliga antal i:

Stockholm: 4 300

Göteborg: 1 000

Helsingborg: 1 000

Malmö: 550

Källa: Judiska centralrådet i Sverige

Britt-Inger

Ny antologi: Hör detta och lyssna till det

Nu kommer antologin "Hör detta och lyssna till det", där jag skrivit tillsammans med Linda, en bok som kommer handla om strukturell rasism, aktuell migrationspolitik och barn på flykt mm.
Jag och Linda, skriver som representanter från RUNG. Boken är en uppföljning till boken "Om detta må ni berätta".
Boksläppet kommer bli den 13 oktober i Malmö läs mer om releasefesten på fb sidan "Hör detta och Lyssna till det".

Boken "Hör detta och lyssna till det" har texter som handlar om tex, barn på flykt, strukturell rasism och aktuell migrationspolitik. Min och Lindas text handlar om, politik, strukturell rasism, omhändertagande av barn med referenser till 30-40 talet och dagens romska EU-migranter.

Målet med boken är att skriva om den samtida migrationspolitiken för att nå så bred publik som möjligt och få folk att tidigt reagera på det som händer i vårt samhälle.

Om detta må ni berätta är en bok om förintelsen i Europa under åren 1933-1945.Boken är skriven med hjälp av vittnesmål, fakta, dikter och citat av författarna Stéphane Bruchfeld och Paul A. Levine en bild av hur det ofattbara blev verklighet. Boken visar på vad människor är i stånd att göra mot varandra när demokratins värden bryts ner och ersätts med hatets och våldets ideologi.

"Hör detta och lyssna till det"

"Ibrahim undrar vad vi européer kommer att säga till våra barnbarn för att rättfärdiga den nuvarande politiken. Han gestikulerar med händerna, tittar uppfordrande på mig och säger att han vill åtala EU i framtiden. Ibrahim säger att Europa just nu dödar barn och hoppet hos människor på flykt. Han förklarar att systemet är konstruerat så att du måste ha psykiska problem och medicinska rapporter som styrker ditt fall för att få stanna.
– Räcker det inte att det regnar bomber där jag kommer från? Krig är inte säkerhet, så varför får jag inte skydd? Jag är en flykting, inte kriminell eller terrorist. Det är ni som är kriminella när ni stoppar mig! Och så gör de oss sjuka, för vad? För mer pengar?”

Hör detta och lyssna till det är en antologi som genom ett 30-tal skribenter samlar berättelser i bild och text från barn på flykt, forskare, läkare, journalister, aktivister, poeter och mycket mer.
Boken vill beskriva det rådande samhällsklimatet i en historisk kontext och synliggöra den normaliseringsprocess som kategoriserar och rangordnar människor.
“Vilka ord ska vi använda? Vilka argument, vilka handlingar, vilka berättelser skulle kunna leda till förändring? Vilket språk finns kvar? Vilken volym behövs för att väcka alla de som inte väcktes av de förra öronbedövande ljuden?"

Redaktörer för boken är Moa Kjellstrand och Elin Sundberg, framsidan är gjort av Niklas Longman.

Boken ges ut 13e oktober i ett samarbete mellan Celander förlag och Allt åt alla Malmö.
Medverkande är:
Nasim Aghili, Ellinor Hermansson, Daria Bogdanska, Athena Farrokhzad, Sara granér, Ali, Rama Al Ali, Allt åt alla, Asylgruppen Lund, Anna Bartfai, Emma Bartfai, Frederick Batzler, Catherine Dauvergne, Emanu, Ylva Emel, Kajsa Englund, Sten axelson Fisk,, Max gustavsson, Peo Hansen, Agnes Hellström, Tobias Hübinette, Toktam Jahangiry, Maha Jarallah, kontrapunkt, David Liljemark, Linn Lindblom Pääjärvi, Elin Linden, Anna Lundberg, Britt-Inger Hedström Lundqvist, Linda Lundqvist, Helene Lööw, Victoria Isén Malmquist, Mohammed Reza, Gul Mohammad Mohammadi, Jenny Nguyen, Asta Olivia Nordenhof, Cecilia Nordstrand, Elina Pankhe, Victor Pressfeldt, Amanda Quartey, Annette Rosengren, Rådgivningsgruppen, Maja Sager, Folke Schimanski, Seluah, Socialistiska psykologer, Max Solca, Bettan Sundberg, Kent Wisti och Bita Yari.

Alla som bidragit till och arbetat med denna bok har gjort det ideellt med undantag för tryckkostnader. Allt överskott går oavkortat till asylgruppernas arbete.

Solidaritet, raggarrock och den rebelliska punken

Vår verklighet ser inte likadan ut idag som den gjorde i går.

Vad är det som händer?

Stockholm och Barcelona är bara de senaste i de alltmer förekommande terrordåden som sker. 
Den attack som Barcelona utsattes för har likheter med tidigare terrorattacker som skett mot Europeiska städer, bland annat i Stockholm. Under våren har terrorister, med hjälp av bilar och med berått mod kört ihjäl människor. 
Men vi får heller aldrig glömma Trollhättans vansinnesdåd och mordet på John Hron, även om det senare är över 20 år sedan. 

John Hron var 14 år och grillade med en kompis vid Ingetorpssjön utanför Kungälv när de blev överfallna och brutalt misshandlade av fyra ungdomar med nazistsympatier. Han lyckades vid ett tillfälle fly undan den utdragna misshandeln och simma ut i sjön, men återvände när hans vän skrek för sitt liv på stranden. 

Ingetorpssjön är en idyllisk liten sjö intill vägen mellan Kungälv och Kode. Det är samma sjö som mina barn badade i som små. Min äldsta lärde sig att simma där och vi hade ofta familjepicknickar tillsammans med de andra badgästerna som besökte sjön. Sjön är som gjord för camping och umgänge. 

Vi har flyttat därifrån, men varje gång jag åker förbi så är det John Hron jag tänker på först. De andra minnena kommer på undantag, de lyckliga roliga minnena som borde vara de som dominerar förmörkas av den sjuka händelse som skedde efter att vi hade flyttat där ifrån.

Att det som händer i vår omvärld påverkar och det som har en personlig anknytning präglar oss är en sak. Men det onda som sker får aldrig definiera oss eller den plats det sker på. Så när jag tänkt klart John Hron vid Ingetorpssjön låter jag alltid de lyckliga minnena åter ta plats i mitt huvud med barn, bad, skratt och picknick. Vilka vi är har med så många olika faktorer att göra och hur vi väljer att låta dem ta plats och påverka oss. 

Tidningar och media har sin roll i det spel som pågår. Jag läste en rubrik nyss:
"Terrordåd har blivit det nya normala i Europa" 
NEJ, NEJ vi får aldrig  normalisera terror. Lika lite som vi ska normalisera nazism och rasism. Med sådana rubriker späs främlingsfientligheten, nazismen och rasismen bara på och vi legaliserar att hata. Är det så vi vill ha det? Skämmes ta mig fan.

Media har sin del i ansvaret över hur vår framtid kommer att se ut. Nu handlar ansvaret inte bara om media, utan alla måste ta sitt ansvar om vi ska kunna motverka de negativa krafter som finns i vår värld. Alla måste dra sitt strå till stacken om vi ska kunna motverka det som händer. 

Foto Hasse Lindell. Taget i Stockholm efter terrordådet

Jag är uppväxt i ett samhälle där solidaritet var ledord tillsammans med musiken från Björn Afzelius, Mikael Whie i en kombo av gammal raggarrock och den rebelliska punken. Har jag påverkats av den tidens anda? Självklart den har delvis format mig till den jag är. Alla influenser påverkar och präglar oss som människor på ett eller annat sätt.

Mycket har förändrats sen jag var ung och idag ser verkligheten annorlunda ut. Vi har internet och kommunicerar på ett annorlunda sätt. Vi är online och tillgängliga dygnet runt. Men att vara solidariska med varandra har med mänsklighet att göra och där är vi fortfarande likadana. Vi måste bara lära oss att sortera bland all information som strömmar över oss. Tidningarnas sensationsrubriker och terroristers vansinnighet, rasism och nazism. Vi får aldrig glömma gammal hederlig solidaritet i flödet av information.

Lev och må

Britt-Inger

Gästbloggare svarar på inlägget