lördag 15 juni 2013

Medborgargarde

Mycket ska man få var med om innan öronen ramlar av, ikväll har vi haft besök av ett medborgargarde. Ja så är det, vem hade väl trott det, inte ens i min vildaste fantasi hade jag kunnat gissa mig till det som hände här i kväll.

Jag är på jobbet och det bankar på dörren och utanför står fyra personer, där den ena är mycket hotfull och med, hör och häpna, en grön defa- motorvärmarkabel ihop lindad i ena handen. De ska ha tag på våra ungdomar för att förhöra dem om ett brott som de påstår att de har gjort, vilket inte finns några som helst grunder för. När de inte får det hotar de med att ringa polisen????? ja säger vi gör det. Är det inte det man ska göra om man misstänker att ett brott begåtts?

Vi hänvisar de objudna gästerna utanför tomtgränsen, där de håller sig, tack och lov. En av killarna kommer och undrar vad det handlar om? Då ställer sig han med den gröna defa- motorvärmarkablen i värsta Indiana Jones stilen med benen brett isär rullar ut kabeln och gör sig klar för attack, och jag lovar ingen av oss personal eller killen som kom för att prata kunde hålla oss för skratt. Det såg så roligt ut. Men var inte desto mindre farligt, nu avstyrde vi det hela och vår kille gick in till sig, under tiden mannen med motorvärmarkabeln säger, det är jag som betalar för sådan som dig. Var det inte ett brott de skulle utreda? fanns det rasistiska orsaker till att de stod utanför vår dörr?

Vår objuden gäst är verkligen värsta sortens uppviglare, det är sådana som han och hans kumpaner som startar kravaller och hänger oskyldiga. Kanske har det att göra med att det är lördagskväll och de kanske har fått lite mod innan för västen, men det spelar ingen roll varför, man tar lagen i egna händer och ska agera både åklagare och bödel. Vi ringde polisen för att skynda på dem, vi ville inte att situationen skulle gå över styr.

Att anklaga människor för brott som det inte finns någon grund för och trumma ihop ett medborgargarde är att skjuta hela vår demokrati i sankt. Dessa personer som kom till oss hade kunnat göra en sådan oerhörd skada om de hade fått tag på fel ungdom, en skada som inte hade gått att reparera. Så det gäller nog att tänka sig för innan man trummar ihop ett medborgargarde för det kan verkligen sluta illa med stora mänskliga tragedier som resultat. Och när nykterhetens bleka skugga visar sig så kanske det inte var värt den upphetsade stämningens konsekvenser. Det hade kanske varit bättre att ringa polisen direkt.

Tänk efter före
Britt-Inger

fredag 14 juni 2013

Rasbiologiska institutet

Nu är jag hemma igen efter en trevligt, intressant och givande tripp till Uppsala. Jag blev hämtad på stationen av Linda och Teo. Vi passade på att smita in på Hotell Forsen på vägen till jobbet och äta hotellfrukost. Där lyckade jag välta ut en tallrik med ägg på golvet och insåg att jag nog var tvungen att starta frukosten med en stor balja med kaffe för att få ordning på koordinationsförmågan. Efter kaffet avlöpte frukosten utan några större incidenter.

I Uppsala hämtade Katarina mig på stationen, som tur var annars hade jag nog aldrig hittat fram. När vi gick från stationen upp till Institutet för språk och folkminne berättade Katarina om Uppsala för mig. Bland annat så gick vi förbi det rasbiologiska institutet som finns kvar som byggnad och ligger bredvid kyrkan.


Här inne mättes, värderades och rasbestämdes människor utifrån de värderingar som fanns på den tiden. De långa, blonda och blåögda var föredömen och ansågs vara de fina exemplaren i den ariska rasens fauna. Institutet skapades och drevs av staten och var världens första rasbiologiska institut. Att vi var ledande inom detta område är kanske inget att vara stolt över men det är viktigt att veta om den här delen av vår mörka historia också. Många resandebarns öden förseglades under denna mörka flagga.


Institutet låg nästan vägg i vägg med denna ståtliga byggnad och kan inte ha varit så att kyrkan på något sätt har missat Institutets intentioner. Så det är bara att konstatera att det var inte bara staten som höll på med raslära utan att de gjorde det även med kyrkans goda minne. 


På stationen sa jag hej och god natt till min vän Sonnie som ståtligt stod och tittade på mig. Han försäkrade sig både om min ankomst och skickade hem mig i samma skick som jag kom. 

Men nog om detta nu är jag tillbaka i verkligheten igen efter en mycket trevlig dag i Uppsala där jag fick handlat lite kläder och träffat intressanta människor. Tack Uppsala för en givande dag trots ett ihålligt regnande.

Lev och må
Britt-Inger

onsdag 12 juni 2013

Institutet för språk och folkminne

Jag skickade in min vetenskapliga artikel igår, med ett visst pirr i magen. Jag fick också ett samtal från Örebro museum med positiva tankar, vi får se hur det slutar. Ser fram emot resultatet av detta samtal. I dag ska jag bege mig till Uppsala för en träff med Katarina på Institutet för språk och folkminne vilket ska bli riktigt roligt. Jag tar nattåget ner och blir förhoppningsvis hämtad på stationen, sen kommer jag tillbringa dagen där och ta nattåget tillbaka på kvällen igen.

Mitt liv består av höga toppar och djupa dalar just nu, längtar tills det börjar plana ut lite, det är lite för  mycket berg och dalbana nu. Fast först ska jag lösa det praktiska med att sova på tåget, först lite film på datorn och sen i med öronproppar och hoppas på det bästa. Men först lite arbete till och sen mot tåget.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 11 juni 2013

I väntan på ersättningen

Före detta barnhemsbarn får vänta på ersättning vilket är tråkig läsning eftersom det är så pass nervpressande att behöva vänta. Att ersättningen sen bara betalas ut till de som har varit utsatt för lång och varaktig vanvård är inte helt rättvist. Det kommer finnas ett fåtal som blivit utsatta för blivit utsatta för enstaka övergrepp som kommer få ersättning, ingen vågar ens tänka på hur de övergreppen har sett ut. Denna ersättning ska ses som en ursäkt från staten står det i reportaget????????? Alla de andra som inte får ersättning för att vanvården inte varit tillräckligt grov då? På vilket sätt visar staten att de gjorde fel även mot dem? Och de som blev vanvårdade efter 1980, på vilket sätt visar staten att de gjorde fel emot dem????

Kan man säga att det finns brister i ersättningsämndens bedömningsgrunder? JA det kan man säga.... Känns inte helt rättvist mot alla de som blev vanvårdade och inte får den ursäkt som de 250 000 kronor innebär. Min gästbloggar Mitt liv på barnhem skrev en gång när vi pratade om vanvården att det "är jätteviktigt att detta kommer fram jag har inget att skämmas för utan det ska staten göra hoppas bara att man får uppleva när staten ber alla resande om ursäkt för allt dom har gjort".

Lev och må
Britt-Inger

måndag 10 juni 2013

En dag på jobbet

Vilken dag den startade i morse när klockan ringde vid 6.30 snåret. Upp fika, såg till att de som skulle iväg åkte iväg, lite kontorsarbete och kaffe. Sen kom Linda vid 08 tiden, in i bilen och iväg, mot Harads.... 30-40 mil. Möte som resulterade i en god lunch och en bra överenskommelse. På det hela taget ganska nöjd.

Tillbaka igen 30-40 mil, fika på en mack, spillde kaffe på byxorna, var på plats på jobbet vid 19 tiden en snabb fika och upp på kontoret. Fram med papper, skicka mail, skriv på datorn, klistra kuvert och på brevlådan vid 21 var det värsta bortgjort......

Phu ner och fram med fika innan gänget kom från tåget, fika, surr, skratt och god natt. Plocka undan och mot sängen, fram med smutskläderna som ska tvättas i morgon. Snart ska jag sova så jag orkar med morgondagen som innebär ytterligare bilresor, tvätt och fler möten. Just nu är livet ganska roligt och saker går åt rätt håll så jag klagar inte utan njuter.

Lev och må
Britt-Inger

lördag 8 juni 2013

Museum och Expo

Håll i hatten nu händer det grejer. Nu har proppen gått ur badkaret. Jag har blivit kontaktad av Örebro museum och kommer förmodligen vara konsult där i deras "Hitta hem"- projekt. Jag ska ner till Uppsala och besöka Institutet för språk och folkminne nästa vecka, det ska bli både spännande och roligt. Linda har kommit in på EXPO utbildning. Det finns platser kvar om det är någon annan som är intresserad. Dessutom ska jag, mamma och Alf ner till Umeå museum för att gå igenom textilförråden för att se om det finns saker som resande har gjort, inför en (kanske) kommande utställning där.

Tjoho peppen har återvänt, nu har några bollar som kastades upp i luften börjat landa, underbart. Det här kan nog bli riktigt bra. Framtiden ser ljus ut, efter regn kommer alltid solsken, tack och lov. Nu ska vi bara ta oss igenom det vi håller på med på jobbet också. Ser en ljus framtid just nu. 

Lev och må
Britt-Inger

torsdag 6 juni 2013

Ny blogg

Linda har startat en ny blogg där hon kan skriva om sig själv, sina hönor och sitt engagemang Jag sjunger som jag vill heter den och  kommer säkert bli följansvärd.

Själv sitter jag på jobbet och kan inte bättre. Solen håller på att dala även om den inte går ner helt och myggen surrar hårt. Fint väder och mycket att göra. Sommaren är allt bra härlig i alla fall.

Lev och må
Britt-Inger

tisdag 4 juni 2013

Mot jobbet

Sista dagen på ledigheten, men det har varit en bra ledighet. Teo har varit här och Peter har varit här, jag har varit iväg med mor och hälsat på hos en bekant. Vi har också hunnit klippa gräs både här och i stugan. Jag har också bokat biljett för resan till Uppsala den 13 juni och fått mail om ett kommande engagemang.


Sonen med mormor, det är kärlek det


En tulpan som gömmer sig bakom en buske, nästan som om den är blyg


En riktig pilsnerhäck 

Lev och må
Britt-Inger

söndag 2 juni 2013

Intervju till Vitboken

Igår hade min gästbloggare besök av en kvinna som skulle intervjua honom om hans liv, som går att läsa om i Mitt liv på barnhem , från Vitboken. De satt ner och pratade om hans uppväxt, efter en dryg timma sa hon att hon helt hade glömt av hur hon skulle sköta intervjun. Samtalet om hans barndom pågick under tre timmar och femton minuter, efter det var min gästbloggare tvungen att avbryta för han skulle på barnkalas.

Min gästbloggare var mycket nöjd med samtalet och anser att hon verkligen var bra på sitt jobb även om han fick henne att glömma det schema hon hade skrivit ihop. Efter ca 1 timmas samtal fick hon gå på toan och torka tårarna då han historia berörde henne så mycket. Hon tog hans berättelse på fullaste allvar och min gästbloggare ser fram emot att få läsa det hon har skrivit ner sen. Hon sa att hon skulle ringa honom när hon hade skrivit klart.

Fördelen med att personer som min gästbloggare blir representerade i Vitboken är att resandefolket också får komma till tals i Vitboken. För hur det än är så består minoriteten romer till större delen av resande. Dessutom så var det resandefolket som råkade mest illa ut för samhällets åtgärder så som steriliseringar och omhändertagande av barn. Min gästbloggares historia behövs för att historien ska bli komplett. Nu kan kanske inte bara min gästbloggares göra hela historien, men han bidrar med sin del till den i alla fall. Det man kan hoppas är att det finns fler som han som vill, vågar och berätta så att Vitbokens historia kan bli komplett och sann.

Lev och må
Britt-Inger


lördag 1 juni 2013

Sommarbarn

Idag hämtade jag Teo i Åsträsk, vi kör halva vägen var, perfekt lösning. Vi åkte hem hämtade morfar och drog till staden. Vi handlade först mat och sen blev det en cykel till Teo. Och inte vilken cykel som helst utan en som både morfar och Teo godkände, jag lade ner min röst för jag insåg att vi aldrig skulle bli klara om jag lade mig i också. Inte nog med det utan det ska var en cykelhjälm till också. Nu lade jag mig i för Teo ville ha en Hello Kitty hjälm för den var rosa, jag hittade en annan hjälm som också var rosa men inte Hello Kitty, lyckan var gjord trodde jag, men den fanns inte i rätt storlek. Då hittade morfar affärens dyraste hjälm, tack och lov så fanns inte den heller i rätt storlek. Till sist hittade vi en hjälm som alla kunde enas om, och med en human prislapp, så det blev en svart hjälm med döskallar på. 

Nu bar det i väg hemåt och full fart på cyklandet, efter två vurpor enades vi om att det var dags för en paus. Vi gick till grannen och hälsade på hennes hund som hon hade hemma, när vi hörde ljudet av fyrhjulingen och Teo fick eld i röven. Han stoppade morfar ute på vägen och hoppade på. De körde förbi hemma och hämtade cykelhjälmen, den med döskallarna på, och så drog de iväg. När de kom tillbaka såg Teo ut att vara det lyckligaste barnet på jorden. Först en egen cykel och sen en repa på byn med fyrhjulingen, kan livet bli bättre än så för en fyraåring. 




Lev och må
Britt-Inger