Klimakteriekossa

Jag vaknade tidigt idag, jag låg i kvar i sängen och lyssnade på älvens forsande och dånande.

Vi sover med öppet fönster eftersom jag svettas så brutalt på nätterna. Jag har kommit in övergångsålder eller klimakteriet som det så tjusigt heter. De finns de som denna period går helt obemärkt förbi, jag kan säga att jag tillhör inte dem. Som person har jag alltid varit varmlivad av mig och nu är det sju resor värre.

Vårt sovrum kallas numer kylrummet och min sambo bäddar ner sig under täcken så att det bara sticker upp en liten hårtofs. Själv ligger jag med ett lakan och en tunn filt på sin höjd. Fast det värsta är när vi har möten och det kommer ett värmeil, shit, jag vill bara slita av mig alla kläder och vara naken. Vilket jag givetvis inte gör, utan jag sitter snällt kvar och känner hur varm och röd jag är. Jag svär inombords över att jag är en sådan klimakteriekossa.

Ja ja tänkte jag för mig själv för ett tag sedan det går över, så jag gick ut på nätet för att se hu länge detta fenomen skulle hålla i sig. 5 ÅR, minst stod det, vad i grönsvedas j*vlar, som om det inte räcker med att vi föder barn och har mens utan när vi inte kan det ska vi straffas med ett klimakteriet också. Sen läste jag vidare att det är naturligt att ha övergångsbesvär och så läste jag hur man kunde må.

  Du svettas om nätterna och/eller dagarna? Du känner dig ofta irriterad? Du får hjärtklappningar? Du känner dig ofta orolig? Du har sömnproblem? Dina slemhinnor är torra? Du känner dig nedstämd? Du besväras av trötthet och/eller koncentrationssvårigheter.

Då undrade jag vem det var som kom på att allt detta var naturligt. Det måste ju vara allt annat än naturligt att må så här. Inte känner jag mig naturlig när jag vill slita av mig kläderna under ett pågående möte för att jag blir tokvarm eller när jag vill ta av mig skorna och köra ner mina bara fötter i snön. Sen tror jag inte heller min sambo tycker att det är naturligt att sova i ett kylrum. Att det sedan ska vara naturligt att ha sömnproblem, nedstämdhet, ångest och alla andra konstiga känslor som kommer under den här perioden, det kan man ju fundera på vem som påstår detta.

Men lika fullt är det inte så mycket jag kan göra åt det hela mer än att behålla kläderna på under möten och hålla god min i elakt spel. Men att få det till att det är naturligt, det vet jag inte om jag går med på.

Lev och må