Det som inte syns finns inte
Jag skrev en krönika innan nyår om hur vi ser på fattigdom och hur vårt samhälle skiter i de som befinner sig längst ner i sammhällshierarkin.
"De flesta går förbi tiggaren utan att se personen eller den fattigdom den står för. Sen får vi inte glömma att människorna gav ju tomten en samvetspeng före jul och den pengen räcker länge, för någon måtta får det ändå vara på givandet. Det skvalar musik ur alla högtalare, det är pimpat överallt och ljusen lyser för fullt för nu vankas det nyår. Ingen ser heller den hemlöse som pantar sina flaskor för att få pengar till mat."
Krönikan heter "Nyårsbetraktelse" och finns i DIKKO.
"Härbärgen och andra sociala inrättningar ger mat till de människor som inget har, till de som ingenstans har att ta vägen på julafton, nyårsafton och alla andra dagar. Det är fullt hus på dessa inrättningar under vinterns högtider. Och för några få timmar kan de fattiga glömma och drömma sig bort till en varmare, trevligare tillvaro och få lite mat i magen. Innan kylan och verkligheten kommer i kapp igen."
Lev och må
Britt-Inger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar