Så är skrivandet igång igen

Efter ett mail och ett telefonsamtal, så har jag börjat skriva igen. Mycket roligt. Jag har blivit ombedd att medverka i en bok med titel, Att störa homogenitet, och så klart kunde jag inte låta bli att anta denna utmaning. Jag startade skrivandet igår, med en härdsmälta, vad fan skulle jag skriva då??????? Jag gick ut på nätet och slog upp ordet homogenitet och sen rockade jag lös. Jag ska vinkla det utifrån ett resandeperspektiv, vilket är spännande, det dyker upp tankar som jag inte har tänkt på tidigare. Själva skrivandet ska bli mellan 5- 10 sidor och jag är redan nu uppe i 6, så det kommer nog bli att försöka begränsa sig.

Jag har också varit i kontakt med Luleå och föreläsning är framflyttad till januari, vilket är bra tycker jag. Januari är en skitmånad och det gör inget om man får ett avbrott i den. Men nu ska jag fortsätta mitt skrivande.

Lev och må

Britt-Inger

Sista natten med gänget

I morgon inträder ledigheten. Får se vad som händer då, jag vet att jag kommer få samtal från en som vill ha med mig i en bok, får se vad det blir av det och hur det upplägget kommer att se ut. Annars så har jag faktiskt inte så mycket planer för min ledighet mer än att jag ska till tandläkaren på fredag, en mindre angenäm upplevelse. Och så ska jag hälsa på min lilla mamma så klart.

Idag ska jag städa undan på jobbet och göra klart de sista av papperna som ligger kvar i högen för ogjorda saker. Sen blir det bio i kväll och förhoppningsvis en sista natt med god sömn. Det har varit tomt utan Bamsegubben men som med allt annat så vänjer man sig. 

Lev och må

Britt-Inger

Skynda långsamt

är ett begrepp som inte stämmer in på mitt liv just nu. Det händer saker hela tiden.

Mamma är tillbaka hemma, hennes behandling ska komma igång men först ska se om det ska operera henne. På jobbet är det minst sagt full rulle och dessutom så var vi i Luleå i onsdags. Vilket resulterade i att jag ska föreläsa den 4 december. Underbart, men fruktansvärt nervöst. De skulle boka en sal och pratade om att den som tog in 300 var för liten, opps..... Ska bli spännande. Nu är det bara resten av veckan kvar med sjutusen samtal och en hel hög papper att böka med.

Vintern är på väg och regnet det bara öser ner, tur att det inte kommer i regn för då hade blivit insnöade.

En fläkt av sommaren

Lev och må

En olycka kommer sällan ensam

Tänk vad mycket det ligger i det ordspråket. Men det är bara att bryta ihop och gå vidare.

Det är tomt utan Bamse, en stor hund lämnar ett stort hålrum. Han tog så mycket plats, han slafsade och lät hela tiden. Nu är det tyst. Han var klistrad vid oss så fort det var mat inom synhåll, nu är får vi ha kvar vår mat. Han skällde när vi kom och när vi gick och nu är det tyst. Han fattas oss helt klart. 

De två som är kvar känns knappt som att ha hund alls, de tar varken så mycket plats eller har så mycket ljud för sig. Tur att vi har dem, för oj, så tomt det hade varit om vi inte hade haft dem.

Lev och må

Britt-Inger

Bamse är död

I går var vi ner till Umeå och efter en stund när vi kom hem såg vi att Bamse andades konstigt, för att efter en stund säcka ihop på golvet och inte vilja resa sig upp. Vi ringde veterinären och under tiden piggnade han till igen, men hans tunga var blåaktig och han var helt vit på tandköttet. Vi fick komma på en akuttid. Väl nere konstaterade hon att han hade en inre blödning och rekommenderade oss att avliva honom. Han plågades uppenbart och hade svårt att andas.

Så vi tog det tunga beslutet om avlivning och befriade honom från hans plåga. 13 och ett halvt år fick han vara med oss och saknaden är mycket stor. HAN FATTAS OSS. Nu har vi ingen som knuffar och buffar på oss, ingen att snubbla över när vi kliver upp från soffan, ingen som rusar fram till kylskåpet så fort Roger prasslar i korvpaketet, ingen som skäller när det kommer besök och ingen Bamse kvar i våra liv längre. Det känns tomt minst sagt.

Med sorg 

Britt-Inger