RUNG föreningen för Resandefolket

RUNG

Resande Ung, Ny och Gammal

Resande UNGdom

blogg: resandefolk.wordpress.com

mail: resandefolk@gmail.com

Föreningen RUNGs inriktgning

Föreningens syfte är att verka för resandekulturens fortlevnad, och för att hjälpa unga resande att föra vidare språktraditionen. Föreningen ämnar också verka för att resande i Sverige och norden ska kunna träffas.

Vi vill att resandebarns uppväxt på allvar, och att de får allt det som barnkonventionen påbjuder.

Vi vill också vara en plattform för alla nya resande som har hittat tillbaka till sin rötter och välkomna dem i in resandefolkets gemenskap.

I RUNG tar vi hänsyn till alla resande, oavsett ålder, vi ser gärna att gamla resande finns med oss som förebilder, men kommer att jobba mycket med ungdomarna.

Vi motsätter oss all form av rasism, oavsett vem den riktar sig mot, och vi tar ställning för en resandekultur där alla sunda familjekonstellationer räknas.

HBTQ-frågor är viktiga för oss, eftersom många resande har svårt att komma ut.

Vi jobbar också för de resandebarn som staten tvångsomhändertagit, både förr och nu. Det är viktigt att alla resandebarn ska ha rätt till sin kultur, och sitt språk.

Vi är religiöst och politiskt obundna.

Styrelsen består av:

Ordförande; Linda Lundqvist; 0730 761463

Vice ordförande; Eva Lindberg; 0707 203543

Kassör; Kurt Magnusson; 070 3738653

Sekreterare; Ann-Marie Gunsth; 0705 247597

Ledamot; Britt-Inger Lundqvist; 0731 808932

RUNG kommer att verka för: R: Resandefolket U: med fokus på de Unga och språket N: Resande som Nyss insett att det är resande G: och självklart för alla Gamla Resande

Vår medlemsavgift är: 

75 kr för enskild medlem

150 kr för ett familjemedlemskap

75 kr för att bli stödmedlem.

Sätt in pengarna på bg 187-6515 och skriv ditt namn skicka ett mail (resandefolk@gmail.com) till oss med ditt namn, vid familjemedlemskap även antalet i familjen eller om ni är stödmedlemmar. Glöm inte skriva adressen och er mail också.

Kolla in RUNG,s blogg där det går att läsa mer om oss och bli uppdaterade om vad som händer

http://resandefolk.wordpress.com/

Lev och må

Britt-Inger

Cyklonad med hundarna

Jag sedan en tid tillbaka börjat cykla med hundarna, bra för mig och bra för dem. Från börja protesterade Kung Casper genom att lägga sig med sträckt koppel och försöka bromsa farten. Han gillar inte när man bestämmer över honom, men det fanns mer som protesterade mot denna nya rutin, nämligen min bakdel som ömmade och gjorde sig märkvärdig. Med hänsyn till dessa två faktorer så blev det bara cyklonad varannan dag, men nu har Kung Casper nästan gett upp och bakdelen har vant till sig så nu cyklar vi varje dag.

Den första biten går genom byn vi bor i och då passar alltid hundarna på att skita lämpligt på vägen. Sen kommer vi till en brant uppförsbacke där jag måste gå av för att inte spränga lungorna och benmusklerna. Här pissar hundarna på allt de kommer åt. Väl uppe på backen fortsätter vi vår cyklonad nu är vi på en lååååååång raksträcka som aldrig verkar ta slutet. Men till sist viker vi av in på heden, där kliver jag av cykeln och släpper hundarna. Och det är nu Kung Casper tar ut sin hämnd för att han har fått foga sig i kopplet under cyklonaden, för när jag börjar cykla igen står han kvar som nån Ferdinand och luktar på blommorna, lyfter benet och låtsas pissa, för låtsas måste det vara annars hade han vid det här laget fallit i koma av vätskebrist.

När han se ser att jag inte tar någon hänsyn till honom sätter han fart efter mig. Nu springer bägge hundarna i full karriär, borta är all trötthet när de sträcker ut på heden. Kung Casper håller sig på lämpligt avstånd bakom cykeln så att det inte ska gå att tro att han fogar sig. Jackson springer till större delen snett bakom eller bredvid mig. När jag kommer till en nedförsbacke visslar jag för att de ska veta att nu går det undan och då kommer bägge hundarna som skjutna ur en kanon efter mig.

Sista nedförsbacken är grym, där får jag upp en hejdundrande fart och nu när vi är så nära hemma faller bägge hundarna in i en Ferdinandkoma, luktar på blommorna och ska pissa på varenda blomma som finns, eller vid det här laget kan det bara på sin höjd fisa ut lite luft om ens det. Jaha där har jag tagit mig ner med världens fart och hundarna är nu segare än allt, jag visslar, inga hundar, jag ropar, inga hundar eller jo där kommer visst min lilla blondie (Jackson) och ser ut som "men dö, jag kommer ju, typ" efter honom kommer Kung Casper och tittar på mig som om "ville du nåt".

Nu samlar jag ihop hundarna, vi går över vägen och är hemma, ytterligare en cyklonad är till ända.

Lev och må

Britt-Inger

Lindas krönika på expo

Lindas första krönika i Expo kom idag, det står lite om den här, Blattefieringen fortsätter. Vill man läsa hela så är det bara att köpa tidningen Expo.

Själv håller jag på att städa min dator, hemma och i övrigt i livet också. Det är inte roligt men det är skönt att få det gjort. Jag har fortfarande många bollar i luften men de börjar dimpa ner en efter en nu, vilket känns bra det med. Jag ser med spänning fram emot vad som ska hända under resten av det här året. I januari har vi planerat att åka utomlands och vila upp oss, det har hittills varit ett mycket turbulent år och fortsättningen verkar inte vara lugnare. Men, men vila får man göra när man går i pension (tror jag).

Lev och må

Britt-Inger

Blodgivare

I går var jag iväg och lämnade blod, de hade flyttat på sig så det vanliga stället var en byggarbetsplats. Men jag hittade till det nya provisoriska stället efter en del spring, trodde mitt blodtryck skulle vara skyhögt men det klarade sig 110/58. Sen drog vi iväg till jobbet där jag jobbade undan en del räkningar, vi blev dessutom bjudna på lunch och fick matsäck med oss hem.

När vi kom hem byggde jag hundgården och tog hundarna på en cykeltur fram på kvällskvisten, 1,5 h. Hundarna var nöjda och trötta, jag hade mer än lovligt ont i ändalykten, andra gången på tre dagar jag gör samma tur med dem. Det onda går säkert över och cykelturen var mycket skön i det fina vädret, kan bli fler turer. Kanske ska jag vaddera sadeln först bara.

När jag sen gick till postlådan låg boken "Att störa homogenitet" i lådan, jag skyndade mig för att slå upp mitt kapitel, ALLA mina egna bilder var med och jag fick behålla mina överskrifter till kapitlen, tack för det mina vänner. Det kommer komma en fungerande länk till förlaget på måndag och boken släpps i augusti.

Sen har jag under de här senaste dagarna förstått att den mänskliga naturen innehåller mycket avundsjuka och skitprat (vilket jag i och för sig redan visste). Jag hoppas att jag aldrig sänker mig så lågt att jag ringer runt och förtalar människor för att rättfärdiga mitt egna felaktiga beteende. Tråkigt när det händer men oftast slår det tillbaka på den som håller på.

Mina bilder som är med i boken

Lev och må

Britt-Inger

Att störa homogenitet- infotext

Här kommer en infotext om boken jag är med och skriver i. Mitt kapitel heter "Att störa det homogena av födsel och ohejdad vana."

Att störa homogenitet
Anna Furumark (Red.)

Varifrån kommer bilden av ett homogent svenskt folk? Hur byggs föreställningarna om det normala? Hur kan berättelserna om samhället vidgas? Vilken roll har kulturinstitutioner för att skapa ett öppnare samhälle där alla får plats?

I antologin Att störa homogenitet diskuterar en unik samling välkända debattörer, forskare, aktörer och professionella inom kultur- och kulturarvssektorn dessa frågor. Från olika utsiktspunkter ifrågasätter de föreställningarna om kulturell renhet och det homogena som samhällsideal och tar ställning för ett samhälle där alla får plats. Ett samhälle där olikheter inte utgör hinder för gemenskap.

Att kulturarv och historia är bland de starkaste politiska verktygen som finns, visas på ett nytt sätt i boken Att störa  homogenitet. Boken ger en unik inblick i hur rasism, islamofobi, antisemitism, homofobi, funkofobi och antifeminism, alla hämtar kraft ur idéer om kulturell homogenitet där kulturarv används för att dela upp människor i de som får vara med och de som ställs utanför.

Boken ger förslag på hur vi kan uppskatta störningar av föreställd homogenitet och i det skapa gemenskaper, inkludera och överbrygga skillnader. Häri ligger ett stort ansvar men också enorma möjligheter för kulturinstitutioner och andra samhällsaktörer.

Boken Att störa homogenitet  ger hopp att vi kan bli fria från homogenitetsbojor och istället finna andra bottnar för gemenskap.  Men den visar också det mörker som finns i andra vägar och är därmed en av årets viktigaste böcker.

Boken släpps i slutet av augusti.

Lev och må 

Britt-Inger