Jag vaknade i morse
och visste inte att detta skulle bli en ödesdag.
Vår hund ligger på golvet och kippar efter luft, han mår
inte bra. Vi sätter oss och ringer runt, till sist får vi tag på en
akutveterinär. Jag sätter mig i bilen med hunden där bak. Jag kör genom byar,
ser sjöar, vi stannar vid en rastplats för att sträcka på benen och uträtta
lite behov. Solen skiner från en klar himmel, men jag ser inte det, jag ser
inte hur vacker det är ute. Vi kör förbi byn Deppis, ganska passande tänker
jag.
Jag kör bilen och känner hur mitt hjärta krackelerar och
förvandlas till damm i takt med Caspers stötvisa andning. Dammet från mitt krackelerade hjärta börjar bränna
bakom ögonlocken och paniken kommer allt närmare.
Bara inte det sker som inte får ske.
Casper kom till oss när barnen hade flyttat, han är en så kallat tomma
boet hund. Han fyllde ett tomrum och blev min bästa vän. Tjurigare hund får man
leta efter men trogen som guld, klok och alltid lika glad. Han har funnits hos oss i
10 år och varit med överallt. Vi har åkt skoter och motorcykel tillsammans,
värsta knutten, han har varit med på jobb likväl som på fritiden. På jobbet agerade han vårdhund med en naturlig förmåga att
känna in människor. Mådde någon dåligt sökte han upp dem satte sig bredvid och
väntade på deras initiativ. Ibland kunde han sitta helt stilla bredvid en
människa i timmar. Han vann allas hjärtan med sin värme och sin klokhet.
Jag fortsätter min resa mot veterinären med alla tankar snurrande
i huvudet. Vi kommer fram och veterinären undersöker honom, dammet gör sig
påmint igen. Hon pratar om en massa praktiska saker och jag förstår att hon förbereder
mig. Det blir en röntgen, vi tittar plåtarna och dammet är där igen.
När jag sen sätter mig i bilen för att åka hem vet jag att
jag inte kommer träffa Casper igen. Hans lidande tog slut och mitt tog vid. Min
sorg är otrolig och nu finns ingen Casper där att trösta mig och laga mitt krackelerade
hjärta. Nu finns bara tomheten och saknaden efter min kompis och lille vän.
Sov i ro
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar