Blåååååååser nästan bort

Vilken dag höll på att blåsa bort när jag skulle ta morgonrundan med hundarna, vi gick genom ett skogsparti, jag höll andan och hoppades på att det inte fanns något halvmurket träd som skulle bestämma sig för att falla över mig. Hundarna var inte brydda precis, andra har berättat om att hundar som inte vill gå ut ens. Men det gäller inte mina, de går gladeligen ut oavsett väder och vind.
Sen måste jag berätta att lille Jackson håller på att tappa sina tänder, något som vi alla sett fram emot, att hans gäddtrut ska bytas ut mot tänder som inte är så vassa. Enda nackdelen är att han luktar verkligen inte hallon ur munnen just nu. Funderar på att ge honom tandkräm eller kanske en ansiktsmask kunde vara nåt, men det går väl över när han bytt klart sina tänder.
Jag har varit till meteropolen Vindeln och handlat mat idag eller rättare sagt mera pulver.....till mig och mat till de andra. De övriga på stället har varit på handledning medan jag var den som fick stanna och hålla ställningarna (jag var där förra gången). Vi kommer turas om att stanna så det kommer nog vara Rogers tur nästa gång. 

Vi har gjort en liten hundgård som är gjord av kompostgaller på baksidan av huset (takraset har misshandlat den så den är inte så vacker) och varje gång som vi går ut från lägenheten och ska gå in i huset så springer Jackson till denna vanskapta hundgård och ska vara där. Han har inget sinne för design precis den gode Jackson. Så Casper och Jackson tillbringar en del tid i denna skapelse, mer till Jacksons stora glädje än Caspers. Till våren/sommaren kan det nog bli så att vi bygger en riktig hundgård.
Annars så har vi mycket bra promenadvägar för både människor och hundar. I dag på eftermiddagen tog jag med mig kameran och knäppte några kort under promenaden.

Visst finns det en viss tjusning i det som är gammalt och gistet. Hundarna spårade runt denna öppning, kan det månne ha funnits små möss där?

Jackson är verkligen en liten hund i stor förpackning och när han nu har börjat lyfta på benet så är det klart att han söker upp den största björken för att markera på.

Casper hörde en mus under snön så han gjorde en djupdykning men fick inget napp. Han har hela huvudet under snön.

Här får alla rådjur mat som Casper spårar och skäller om.

Hmmm även en liten Jackson hittar spår ibland eller rättare sagt rådjursskit.

Men här kommer den stora spåraren han hittade rävspår och blev både blind och döv för mina rop. Han och Jackson gav sig iväg, fast Jackson kom snabbt tillbaka eftersom han inte riktigt fattade vad det var som var på gång. Men Casper var det lönlöst att ropa på, så vi började gå tillbaka och efter ett tag så kom han tillbaka som skjuten ur en kanon och mycket upphetsad. Pratade och berättade om sitt äventyr.

Nej, nu ska jag fortsätta att jobba på Caspers halsband. Han hade ett förut, men så kom det en liten terrier till oss som mest hängde runt halsen på honom och halsbandet var ett minne blott. Till Jacksons försvar ska jag säga att det var faktiskt 5 år gammalt och ganska nött.