Smygrasism

Hur tänkte de där? Det finns en sån otrolig smygrasism att jag blir riktigt rädd ibland. Då vi pratar om att värna gruppen och hålla oss till våra egna, glömmer vi inte då bort en viktig sak. Det var precis det Hitler förordade också. Vi ska hålla oss till vår egen grupp och sen ska vi se ner eller förakta en annan grupp som vi inte vill beblanda oss med. Precis så gjorde Hitler också han förordade den ariska rasen och utsåg judar, romer, resande och homosexuella till grupperna som man inte skulle beblanda sig med, de smutsiga, de som var mindre värda och de som kunde försakas. Jag vet inte om hans filosofi direkt är något att sträva efter och ändå så är det just denna filosofi som så många tycker är just det som behövs för att få ordning på samhället.

Att bevara sin särart inom en grupp tycker jag är bra, men att utestänga resten av världen kan jag inte se nyttan med. Speciellt inte om man tillhör en liten grupp som uppenbart kommer bli den grupp som kommer bli den som är mindre värd om det kommer en ny Hitler till makten. Hur kan man som liten grupp förorda rasism, det fattar inte jag. Hur kan man tycka att uppenbart rasistiska partier är bra om man tillhör den lilla grupp som tidigare har varit de som blivit utsatta för rasismens skoningslösa bila?

Idag  har vi många rasistiska strömningar i samhället och folk hakar på, hur tänkte de där. Det som hände mina förfäder händer inte mig, eller? Så om jag röstar fram samma strömningar som såg till att mina mor- och farföräldrar steriliserades och som satte mina föräldrar på barnhem, så kommer jag nog klara mig. Hur tänker man då?

För att inte tala om den rasism som finns inom den lilla gruppen där alla anfaller en mentaliteten härskar. Samma teknik som Hitler använde, vi har en gemensam fiende och vi anfaller i grupp. Sen att den gemensamma fienden är en granne, vän, och ibland också en av oss verkar ingen skänka en tanke på, utan en drar igång med en anklagan rätt eller felaktig spelar inte så stor roll. De som hakar på verkar inte bry sig om rätt eller fel utan de vill bara ha någon under sig som den kan sparka på, så kanske det känns som om de är värda mer. 

Sen har vi den stora massan, den som tyst passerat sig själva till åskådarläktaren och som inget säger. De sitter vid sidan om och likt hyenor tittar och väntar till bytet är slaget, då kan de komma fram och äta lite rester och rättfärdiga det mobben just har gjort. De är nog mest glada över att det inte är de som är utsatta. För mig är denna stora massa lika delaktiga i det som sker som de som är aktiva, men de kan alltid skylla ifrån sig, vända kappan efter vinden vid behov och hela tiden hålla sig i utkanten av händelsernas centrum.

Att protestera i det tysta, att ta ställning även om man inte står på barrikaderna är att göra rätt. Det viktiga är att man tar ställning, att man på ett eller annat sätt visar sitt missnöje, vare sig det handlar om att gå ur en fb- grupp som har dessa strömningar eller att på något annat sätt ta avstånd från det som är fel. För om ingen står tyst kvar och tittar på så tar man syret av mobben och då överlever den inte. Men man måste ta ställning, sen gör man det på det sätt man känner är rätt, bara man gör det på något sätt. 

Hur tänkte de där?

Britt-Inger