Idag träffade vi Alice Bah Kuhnke i Göteborg. Det blev ett trevligt och avslappnat möte som varade nästan en timma. Kurt och jag inledde med att berätta om RUNG som förening. Hur den startade och att våra medlemmar finns i hela landet. Föreningens högsäte är i Umeå men vi har årsmötet i Borås.
Under den timma vi samtalade hann vi prata om mer än en sak. Vårt möte med kulturministern handlade egentligen om den debattartikel som Kurt och jag skrev. Artikeln handlade om att vi anser att resandebarnen bör få en ursäkt och ett erkännande från staten för den behandling som de blivit utsatta för av staten.
En ursäkt skulle betyda att man bekräftar att det som resandebarnen utsattes för har hänt och att det inte var deras eller deras föräldras fel att det hände. De omhändertogs och sattes i särskola på grund av sin etnicitet. Kurt tog exempel från sitt liv och i samband med detta lämnade vi över böckerna Dinglarens väg och De ohördas historia.
Vi pratade också om den okunskap som finns i samhället, om att resandefolkets och minoriteten romers historia är osynlig i skolböckerna. Men också om att det är viktigt att var och en av grupperna i minoritet måste få ha sin historia och inte blanda ihop i historierna till en enda.
För lika mycket som vi har en gemensam historia så har vi en som är olik och det är både i likheten och olikheten som identiteten ligger. I föreningen RUNG välkomnar vi de som släktforskat fram sin historia och söker en tillhörighet. Likheten i kulturen är det som många känner igen och identifierar sig med.
Sen pratade vi om kultur och språket och hur viktigt det är att fånga upp det innan det har försvunnit helt.
Samtalet med kulturministern flöt på och snart var vi tvungna att avsluta samtalet. Vårt avslut blev att återkoppla till orsaken till att vi träffades. Resandebarnen behöver få en ursäkt av staten.
I skrivande stund med telefonen på Landvetter flygplats på väg mot Stockholm och sedan Skellefteå Britt-Inger
Här finns ett av blogginlägg med debattartikeln Kurt och jag åsså en kulturminister
Här finns ett av blogginlägg med debattartikeln Kurt och jag åsså en kulturminister
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar