Med humor, dikter och sång kommer man långt, sa min far

Så här i coronatider när folk verkar vara ytterst oroliga för hur de ska kunna torka sig när de gjort sina behov och hamstrar toapapper tänkte jag att det hade varit roligt med lite dasshumor. 

Selma Lagerlöf ska ha sänt en dikt till Gustav Fröding för att få hans omdöme. Fröding var vid detta tillfälle, så att säga, inte varit helt vid sina sinnes fulla bruk när han svarade på detta sätt.

I skitande ställning jag läste ditt brev

ju mer jag läste, dess mera det drev.

Men marken var frusen, det fanns inga löv

så med dina rader jag torkade min röv.

Fröding var en stor diktare som min högt ärade far gillade. Om han hörde en bra vers sa han ofta att det nog var Fröding som skrivit den, vilket han förmodligen inte hade gjort. Pappas egna verser nådde aldrig den klass som Frödings befann sig i, även om jag som barn var omåttligt road av pappas deklamerande. 

Om jag kunde skita guld 

Skulle jag betala all min skuld

Aldrig mer handla på krita

Bara sitta här och skita

Pappa var en stor poet i mina barnaögon, han deklamerade dikter och sjöng mycket. Som vuxen inser jag att det var lite varierande kvalité på det han gjorde. Men en sak är säker det var oftast mycket lärorikt för ett barn. Här kommer en av dessa underbara dikter han lärde mig.

Det låg ett älskande par på stranden

Kärlek viskade i löven

Så kom det en våg från andra stranden

och sköljde dem båda i röven

Här kommer en annan av dessa dikter han deklamerade mycket högtidligt. 

Huru skönt är det ej att skita

och torka sig i röven med rosor 

En annan av dessa fantastiska dikten som han gärna deklamerade. Jag tror att den heter en Dåres dikt, eller så var det min pappa som gav den det namnet.

Se tallens stam står ren och vit till färgen

och björkens kottar ringla uti rad.

Här lyser mörkret på de ljusa bergen

och gäddan slår en drill så gråtmilt glad.

En loppa sitter fången bak ett galler

den ryter milt och skakar på sin bur.

Se vad är det som från trädet faller

är det ej klorna av en ilsken tjur.

Här ser ni spåren efter hästens tassar

och här en långbent tax har flugit fram

Och suggan har med sina många nassar

lyft vingarna mot havets makadam.

Ser du där borta på den ljumma isen

den vita negern stå i brännhet snö

sin fulla tombutelj han ställd på spisen

en ofödd änka är hans längtans mö.

Du store dvärg låt sorgen fröjda

gråt ut hos mig när du är full av skratt

För jag är glad att ni ej är nöjda

nu skiner solen fram nu blir det natt

Det var inte alltid han tog hela dikten men det gjorde inget för han gjorde det med en sån inlevelse. Förutom en hel massa fantastiska dikter så sjöng vi mycket tillsammans. Vi sjöng ofta skillingtryck. Min pappa gjorde aldrig något halvdant så han sjöng med stor inlevelse. 

Det var också han som lärde mig att sjunga psalmer, han hade varit med i kyrkans kör som barn där han ofta sjöng solo eftersom han hade en sån fantastisk röst. Och när psalmerna tog slut lärde han mig snapsvisor, han var en mångfasetterad man med mycket olika kunskaper.

När jag sjöng med honom kan man säga att hans röst hade passerat det skönsjungande stadiet och hade ett större djup. Jag frågade honom om varför och han berättade, som den goda berättaren han var, om hur han hade varit ute en kväll i glada vänners lag och hade skrattat så mycket att han förstörde rösten.

Lev och låt leva, framförallt låt alla få tillgång till dasspapper.

Britt-Inger

En helg i fjällen

Jag tog ledigt på fredagen och körde i mörker, regn och halka de dryga 30 milen till fjällen. Sista biten hann jag börja gruva mig för backen upp, hur skulle den se ut, isig, full i snö eller skulle det bara vara att gasa? Väl framme vid backen var det bara att gasa och svänga in till stugan. Jag var framme trött men lycklig.

In med alla grejor och landa i soffan där det började dra i ögonlocken, tyngdlagen tog ut sin rätt och jag var i säng före 22. Jag somnade som en klubbad till ljudet av Skenet bedrar och de medföljande skratten. Sov hela natten, vaknade samtidigt som maken som fortfarande skrattade åt gårdagskvällens tv-serien.

Frukost och kontakt med våra vänner, ut med hundar, packa skotrarna och så iväg. En strålande dag, en sån där dag som gör att man vet varför det är värt att köra de dryga 30 milen. En naturupplevelse som det inte finns så mycket annat som slår.

Fisket blev så där, en stor öring på pimpel, våra vänner fick två rödingar. Men vad gjorde det när solen strålade och fjällen visade sig från sin bästa sida.

På kvällen gick vi ner till våra vänner och käkade grillat, för min del blev det haloumiburgare och de andra åt nåt köttigt. Trevligt, gott, njutbart och nöjda med umgänget drog vi oss tillbaka till vårt lilla krypin där vi såg en film som handlade om rasmotsättningarna i USA mellan vita och svarta The best of enemies. En film som väckte ilska över den behandling svarta fick/får utstå. Klockan blev mycket innan vi hittade igen sängen denna kväll.

Vi vakande av ljudet av storm, man kan säga att det blåste något helt fantastiskt. Vi tog en kojdag, enda gången jag var ute denna dag var när jag gick ut med djuren. Tänkte ta en långpromenad men det såg ut som djuren skulle flyga till väders så jag vände och de vara lika glada för det. Vi har myst i soffan, tittat på skidor, underhållit fiskeutrustningen nu när säsongen är här och skrivit en massa. Ibland är det skönt med sådana dagar också.

Vad morgondagen har i sitt sköte vet jag inte ännu förutom att jag måste åka neråt igen och återgå till mitt arbete. Det jag hoppas på är att vägen tillbaka till verkligheten inte är halkig eller att den åtminstone är sandad. Men oavsett så är det bara att gilla läget och köra det som går och landa i jobblägenheten för att återgå till jobbet på måndag.

Men innan dess ska jag njuta av kvällen, maten och ledigheten tills tröttheten gör sig påmind och sängen ropar på sällskap. 

Lev och må och glöm inte njuta av vardagen

Britt-Inger

Nationella minoriteters referensgrupp Kulturrådet 2020 - 2024

Det ska bli spännande och lärorikt att vara med det här gänget. 

Fabian Arnheim, VD Skellefteå museum, Skellefteå (ordförande)

Daniel Särkijärvi, modersmålslärare i meänkieli, Kalix-Nyborg

Samir Mehmed,musiker och lärare, Hisings Backa

Irina Heinonen, kommunikatör och projektledare, Stockholm 

Anne Wuolab, författare och språklärare i nordsamiska, Lycksele

Britt-Inger Hedström Lundqvist, etnolog, Skellefteå

Läs mer om bidragen

• Nationella minoriteters kulturverksamhet, verksamhetsbidrag
• Nationella minoriteters kulturverksamhet, projektbidrag 

Året som gått och året som komma ska

Det har varit ett år med många upp och nedgångar. Det känns som det här året har tagit ut svängarna rejält.

2019 började inte så bra, min älskade mamma dog i början av året. Det var en svår förlust som gjorde mig lite vilsen ett tag.

Sen började jag nytt jobb i Lycksele som föreståndare på ett nystartat HVB-hem. Lite tillbaka till rötterna och lite närmare hem.

Men innan dess avslutade jag mitt jobb i Nordmaling som Kultur och fritidschef med att sjösätta en Regnbågsvecka och kommunen beslutade att flagga på de nationella minoriteternas dagar och under Regnbågsveckan. Det var ett otroligt roligt projekt som jag hoppas lever vidare. Kommuninnevånarna visade sig vara ett gäng som gillar mångfald, responsen och engagemanget blev otroligt. Jag kan ibland sakna Nordmalings gemenskap och välkomnande av nya saker.

Sen var det dags för ny ort, ny lägenhet och nytt jobb. Jobbmässigt har det, som i alla nystartade verksamheter, funnits upp och nedgångar, barnsjukdomar och strukturer som måste sättas. Men i det stora hela trivs jag med jobbet och känner att jag har massor att ge till verksamheten och kommunen.

Magasin DIKKO mitt lilla skötebarn, har varit lite av en räddningsplanka för mig när jag haft lite tyngre stunder. Tidningen går från klarhet till klarhet och fler och fler läser den och vill engagera sig i tidningen. Så roligt, man kan inte annat än bli glad av sånt. Engagemang är ljuvligt.

Jag har föreläst lite grann, men har tyvärr inte hunnit med det i samma utsträckning som tidigare av olika anledningar. Under nästa år kanske jag kan hinna med fler föreläsningar, vi får se.

Sen fick jag Katarina Taikon - priset ett pris som jag är otroligt stolt över att ha fått och som betyder mycket för mig personligen. Priset hjälpte mig också att förstå hur viktigt det är att engagera sig i sånt som betyder något. Samtidigt som det gav mig en belöning för allt ideellt arbete som jag under åren lagt ner på mänskliga rättigheter genom åren. Det tände min gnista igen, inte för att den hade slocknat, den lyser snarare klarare nu är tidigare. Och det gör mig redo för 2020 och det som året har i beredskap åt mig.

Sen har jag publicerat min saga Valentin - Vorsnos drom, både här i bloggen och i magasin DIKKO och på allvar startat igång projekt Dinglarens väg - Metodboken tillsammans med Ann, Linda och Johanna.

2020 hoppas jag ska visa sig vara det år då jag får rätat ut lite frågetecken, att jag arbetsmässigt hittar min plattform och att jag framförallt får ha roligt och trivas.

Lev och må

Britt-Inger

Semester, sol och bad

Har nu varit lite över halva tiden i Thailand. När vi kommer ner var redan fem i familjen här och två anlände dagen efter oss. Så vi totalt nio stycken under vår första vecka.

Vi firade min födelsedag med ett äventyr som klanen hade planerat utan min vetskap. En helt ljuvlig dag på en båt. Vi badade, snorklade, det fiskades och vi strosade runt på en ö (som jag inte minns vad den heter). Det var en dag i harmoni och njutning. Att det dessutom inte var så många på båten var ju bara ett plus. Jag fyllde 61 år och det firade vi med en iskall ananas-smoothie. Jag älskar verkligen min familj.

Sen kom julen och den njöt vi av på en restaurang i skogen, ett helt magiskt ställe. Barnen fick mata monstruösa fiskar som simmade runt i vattnet som omgav restaurangen. Maten var gudomlig och julafton blev en av de bästa jag har haft. Tack alla för en underbar dag och kväll. 

Till nyår hade Kim och Jenny åkt vidare till nya äventyr. Vi valde att fira nyåret dagen innan på samma restaurang som vi åt på julafton för hela Thailand verkade invadera området vi bodde på. Och säga vad man vill men de kan verkligen fira nyår. Här snackar vi inte om kvällsfirande utan det innefattar hela dagen. Jag och Roger somnade innan klockan slog tolv men vaknade av tolvslaget som innehöll mängder med bomber och raketer.

Vi har också hunnit med att hyra ett kök så att Linda fick laga lite mat åt oss. Det blev tre grymma måltider som tillreddes. Vi åt så vi storknade och ändå räckte det både tjuvätning och en måltid till. Mat är livet!

Lissa och Lii har återvänt till Sverige så nu är familjen desarmera till fem och vi saknar dem. Men ingen kan vara ledsen länge på den här breddgraden.

Nu har den lilla orten återgått till sin lunga lite sömniga tillvaratogs igen efter nyårsfirandet och det känns ganska skönt. Vi solar, eller jag sitter i skuggan medans de andra solar, äter gott och njuter av lugnet. Så förutom en del jobb med tidningen och lite artiklar så för vi en ganska lat tillvaro just nu.

Lev och må

Britt-Inger

http://dikko.nu/