Jag mötte älgen och ett samförstånd uppstod

Underbart väder, hög klar luft, sol som skiner och lockar med sina strålar. Jag har precis läst nyheter om demonstrationer, nazister, pride och en brand i ett romläger. Det är inte rolig läsning och jag funderar kring detta med att rasismen normaliseras mer och mer.  Bestämmer mig för att gå ut med hundarna på en skogspromenad för att rensa huvudet. Sagt och gjort, på med koppel och iväg vi går.

Jag går den vanliga vägen genom skogen, en invand väg, jag kan bara gå och rensa huvudet. Skönt och välbehövligt. Jag kommer till den delen av stigen som är lummig och full av ungbjörkar, något fångar min uppmärksamhet, en älg! Nej två! En ko och en kalv står bara några meter från mig och äter. Jag tvärstannar, varför har de inte hört mig, jag går i och för sig på mjukt underlag och vinden måste ligga från mig. Varför har inte hundarna reagerat, vinden måste ligga på åt vårt håll då inte älgen märkt oss. Oj så mäktiga de är skogens drottning med avkomma, många tankar far genom huvudet.

Jag hör mig själv säga, hög och ljudligt, STICK IVÄG DIN JÄVLA KOSSA I MORGON BÖRJAR ÄLGJAKTEN (jag vill nu passa på att säga att jag ber om ursäkt till alla kossor som läser detta, det är inget personlig mot er). NU reagerar hundarna, de tittar på mig med en blickar som verkar säga; Vadå kossor? Vi är hundar av det manliga könet!

Min blick möter i det här läget älgens blick och för ett ögonblick upplever jag ett samförstånd (inbillade jag mig i alla fall) och en blick av tacksamhet (förmodligen för att jag varnade henne för älgjakten) innan de vänder sig om mor och barn och brakar iväg in i skogen gömmor. Hundarna uppfattar nu braket och vänder sin uppmärksamhet åt det hållet med full alert. To late grabbar the moment att glänsa är förbi.

Vi fortsätter vår promenad, nu med större uppmärksamhet på skogens ljud än tidigare. När vi passerar en gran stämmer en ekorre upp ett ilsket tjattrande. Jag stelnar till för en sekund innan jag uppfattar vad det är för ljud och ler för mig själv. Hundarna gör ett utfall mot granen och jagar upp ekorren några våningar upp i granen. De vänder om mot mig med högburna huvuden, de har fått en viss upprättelse för fadäsen med älgen. 

Vår promenad fortsätter och övergår till en mer vanlig promenad, hundarna scannar av marken på olika lukter och jag försjunker i mina egna tankar igen. Jag tänker på att den här promenaden och naturupplevelsen kan jag ta fram i vinter när det känns lite tungt, när människors inskränkthet och missunnsamhet får mig att misströsta. Hur det än är så lever vi en fantastisk värld där vi bara kan gå ut i vår natur för att hitta kraft och upplevelser.

Lev och må

Britt-Inger

Cyklonad med hundarna

Jag sedan en tid tillbaka börjat cykla med hundarna, bra för mig och bra för dem. Från börja protesterade Kung Casper genom att lägga sig med sträckt koppel och försöka bromsa farten. Han gillar inte när man bestämmer över honom, men det fanns mer som protesterade mot denna nya rutin, nämligen min bakdel som ömmade och gjorde sig märkvärdig. Med hänsyn till dessa två faktorer så blev det bara cyklonad varannan dag, men nu har Kung Casper nästan gett upp och bakdelen har vant till sig så nu cyklar vi varje dag.

Den första biten går genom byn vi bor i och då passar alltid hundarna på att skita lämpligt på vägen. Sen kommer vi till en brant uppförsbacke där jag måste gå av för att inte spränga lungorna och benmusklerna. Här pissar hundarna på allt de kommer åt. Väl uppe på backen fortsätter vi vår cyklonad nu är vi på en lååååååång raksträcka som aldrig verkar ta slutet. Men till sist viker vi av in på heden, där kliver jag av cykeln och släpper hundarna. Och det är nu Kung Casper tar ut sin hämnd för att han har fått foga sig i kopplet under cyklonaden, för när jag börjar cykla igen står han kvar som nån Ferdinand och luktar på blommorna, lyfter benet och låtsas pissa, för låtsas måste det vara annars hade han vid det här laget fallit i koma av vätskebrist.

När han se ser att jag inte tar någon hänsyn till honom sätter han fart efter mig. Nu springer bägge hundarna i full karriär, borta är all trötthet när de sträcker ut på heden. Kung Casper håller sig på lämpligt avstånd bakom cykeln så att det inte ska gå att tro att han fogar sig. Jackson springer till större delen snett bakom eller bredvid mig. När jag kommer till en nedförsbacke visslar jag för att de ska veta att nu går det undan och då kommer bägge hundarna som skjutna ur en kanon efter mig.

Sista nedförsbacken är grym, där får jag upp en hejdundrande fart och nu när vi är så nära hemma faller bägge hundarna in i en Ferdinandkoma, luktar på blommorna och ska pissa på varenda blomma som finns, eller vid det här laget kan det bara på sin höjd fisa ut lite luft om ens det. Jaha där har jag tagit mig ner med världens fart och hundarna är nu segare än allt, jag visslar, inga hundar, jag ropar, inga hundar eller jo där kommer visst min lilla blondie (Jackson) och ser ut som "men dö, jag kommer ju, typ" efter honom kommer Kung Casper och tittar på mig som om "ville du nåt".

Nu samlar jag ihop hundarna, vi går över vägen och är hemma, ytterligare en cyklonad är till ända.

Lev och må

Britt-Inger

Fågelkvitter

Hemma en sväng innan jobbet, tvättar upp lite klädet och så. Gick ut med hundarna i vårsolen, fåglarna kvittrade och det tinar för fullt. En hel underbar promenad som gav livgivande näring åt både kropp och själ. Hade inte blåst så mycket hade promenaden varit perfekt, men , men man kan inte få allt här i livet.

Håller på att pussla ihop resan söderut också, har kontaktat en del folk som jag vill träffa och ska se om jag kan få ihop ett fika i Uddevalla också. Jag har löst alla nätter utan en nu, men det löser sig det med, finns hotell i varje stad, så det är inget problem.

Resandekartan tar upp min föreläsning under rubriken Starka resandekvinnor och jag kommer att prata om resandekvinnorna, det är ju det jag är inbjuden att göra. Men jag har satt ihop en mycket personlig föreläsning som kommer avhandla en hel del där kvinnorna är en del i det jag kommer att prata om. Jag ser verkligen fram emot att åka ner, träffa alla.

Ett foto som jag tog efter promenaden utanför ett av köksfönstren

Bamse V.I.F var med mig in mina tankar i dag på promenaden, han kommer till mig mellan varven, kanske inte så konstigt då han har varit en ständig följeslagare i närmare 14 år. 

Lev och må

Britt-Inger

Jakthund, nähä, inte det inte

Har varit på en långpromenad med hundarna idag, blött, dimmigt, slaskigt och helt underbart skönt. Hundarna fick springa lösa och vi var ute säkert en timma. Vi gick upp på heden och i snön ser jag färska harspår och tänker för mig själv att det ska bli spännande att se hur det lilla djuret reagerar på det. Han gick fram luktade och frusatade en stund innan han tittar upp och ser Casper längre fram, skiter i haren och springer efter Casper istället. Ja, vad ska man säga, inte är han något vidare till jakthund i alla fall. Vi passerade fler harspår, älg och rådjur som han inte ens tog notis om. Det enda normala han gjorde vara att han hittade en lagom blöt älgskit som han rullade sig. Han såg ut som hade fått fläcktyfus på ena sidan och luktade måttligt trevligt. När vi kom hem sen blev det blötläggning av båda hundarna. Jackson fick sitt sedvanliga tupp juck i tron att han ska bli torrare av att jaga runt i huset. Eftersom bägge hundarna är ganska långhåriga så såg Jackson ut som han kört nosen i strömuttaget  när pälsen torkat, så det blev att ta fram grejer för att sanera pälsarna. Nu ligger bägge hundarna och vilar efter en hård dag.

Lev och må

Britt-Inger

Krönikan översatt till engelska

http://arbetaren.se/artiklar/dont-you-call-us-pikeys/. Det fanns en efterfrågan på att få den på engelska så redaktören översatte den, snyggt jobbat säger jag.

Själv har jag försökt att knyta kontakter både via telefon och nätet i flera dagar, jag ser snart fyrkantig ut.

I övrigt har vi haft en ganska bra ledighet med riktigt skitväder, dimma och regn, kan det bli värre. Sen har lysröret på dass dött så numer gör vi vår behov i ljuset av stearinljus, myyyyyysigt. åkte ner till stan igår och skulle köpa lysrör och glimtändare och de hade stängt eftersom det var helgdag. De stängde klockan 15 och så klart åkte jag dit efter det klockslaget. Så det är bara att mysa på inne på dass, så vidare romantisk är man kanske inte där inne och inte går det läsa en tidning heller, men det fyller sin funktion.

Idag tänkte jag nästan ta mig ut på en låååång promenad, jag tror att både jag och hundarna behöver det.

Lev och må

Britt-Inger

Solsken och långpromenad

trevligt sällskap och lite fika, kan en dag bli bättre än så? Vi var ute i fyra timmar och gick, hundarna fick springa lösa halva tiden. Under tiden fotade jag och min gäst omgivningen, ja vi fikade lite också. När vi kom tillbaka hem var vi lagom möra. Hundarna var ovanligt lugna efter sin långpromenad på kvällen och jag och min gäst redigerade foton. Roger han hade varit på jobbet och grejat med traktorn, så alla fick en dos av sina intressen igår.

På kvällen fick jag tillbaka den korrekturlästa uppsatsen, så jag gjorde klar den och skickade in den till Anna. Skulle tro att den är färdig nu, om det inte är någon detalj Anna funderar på, men i det stora hela är den klar. Vilket innebär att ytterligare ett projekt är lagt till handlingarna.

Jag har också suttit och kollat igenom vad vi ska gå igenom med personalen på måndagens kurs. Den kommer handla om Lex Sarha, våld, droger, etik och moral kanske inte de mest upphetsande ämnen precis, men nödvändiga.

Idag kommer min mor hit och vi ska umgås, äta gott och ha trevligt med henne. Annars bjuder denna morgon på trötta hundar, klar kall luft, minusgrader och frost och en stooooor sol. Med andra ord en kanondag igen.

Några av gårdagens bilder.

Lev och måg

Britt-Inger

Nu har snön kommit

i morse låg det ett snyggt vitt täcke över den allt brunt och grått som hösten står för. Linda gjorde klart sin Krönika och skickade in den, men nu ska hon ha ett foto också, så det blir till att ta med kameran i morgon och föreviga den lilla damen. Hon måste skicka in ett kort som ska finnas med när hennes krönika finns i tidningen. Och vilken krönika det blev sen, mycket bra. Jag är sååååå stolt över henne. Arbetaren är tidningen där Lindas krönika ska bo. Jag kommer länka den när den kommer i tryck, eller jag kommer förmodligen länka den överallt. Jag är så glad för hennes skull.

För egen del så går jag i väntans tider fortfarande, Anna ringer i morgon skrev hon, men hon skrev också att hon tyckte den var bra, så det kommer i alla fall inte vara allt att ändra på i den.

Jag har varit ute med hundarna på en kylig men stärkande promenad på heden. Det är så skönt för nu kan jag ha dem lösa, Jackson har fattat att han inte ska sticka till skogs utan hålla sig i närheten. Så de har verkligen rasat av sig idag, snön är rolig för en liten hund. Jackson har mest sprungit med bredsladd bredvid Casper som sett måttligt road ut.

Lev och må

Britt-Inger

Och regnet det bara öser ner

Jaha så var hösten här, löven har börjat gulna och regnet öser ner. Kallare har det också blivit. Fördelen med det är att de förbannade myggen dör. Jag har aldrig varit med om ett myggår som detta. 

Nu tycker inte jag att det bara är skit med hösten, jag gillar egentligen den. Hög klar luft, vackra färger, bär och svamp i skogen, långa sköna promenader med hundarna, ja det finns många fördelar med hösten. Förutom regnandet, det skulle kunna regna på nätterna och vara fint på dagarna..... Men, då skulle jag förmodligen klaga i något annat. 

Jag har fått in en bra rutin på promenerandet med hundarna, mycket tack vare att jag går och övar in vad jag ska säga på föreläsningen. Jag pratar och de går ut och går med mig, tur jag har mina hundar och en relativt folktomma områden att gå på. 

Nu har vi börjat på vår sista vecka på jobbet innan vi går på ledighet igen. Sen ska vi vara lediga två veckor, tack för det. Sen återgår vi till det normala och jobbar en vecka och är ledig en. Det är under denna sista långledigheten jag ska hålla min föreläsning. 

Här kommer en bild på mitt underbara barnbarn.

En bild säger mer än tusen ord =))))

Lev och må

Britt-Inger

Solen skiner

från en klar himmel och tänk så glad man blir. All snö har nästan tinat bort, träden har musöron och lökarna blommar. Livet känns just nu ganska skönt. Just hu håller jag på att vårröja hemma, vilken energi solen ändå ger. Humöret stiger upp några snäpp och sorgerna flyr fältet.

Jag planerar för fulla muggar min jungfrufärd med husbilen och det verkar som jag får med mig Roger ner, inte illa. Han är normalt inte så intresserad av att vara ute och flänga med mig, så det ska bli riktigt kul.

Hundarna trivs också i värmen och är ute mycket, vi går långa promenader som är bra för både hundarna och det svällande fläsket runt magen.

Lev och må

Dagen idag

blev det en långpromenad i snöyran. Så skönt för både djur och människa. En vecka av ont i ryggen har gjort att jag fått platt arsel och gott upp i vikt...... Så nu har jag fått rört på dököttet och formerna kan börja ordna till sig igen, kanske.

Lev och må

Äntligen

har jag fått mig iväg ut på en långpromenad med Casper. Vi drog ut på heden, men innan dess hann jag med ett besök hos grannens Zigge

Snacka om att man blir sugen........En av killarna är redan tingad

Men jag får hålla till godo med Casper så länge, han fyndade en färsk bit renhorn på heden

som han tyckte mycket om, så det var bara att ta med den. Just nu ligger han i fotöljen och bevakar den så att inte Bamse ska sno den

Det var ett underbart väder och världens bästa grannar Carro och Daniel har kört upp spåret med skotrarna så det var packat och bra. Tack för det

Solen sken på trädstammarna så¨det såg ut som guld

och renarna frassade på inne i skogen. Jag blev lite impad av Casper som faktiskt lyssnade på mig och lät bli att sätta efter dem. Bra gjort grabben, även om det var svårt så höll han sig.

God fortsättning på julefriden

Snötyngda granar

och en liten hund som är smart nog att gå i fotspåren.

björkar som har hamnat upp som ner och en Bamse i full galopp

den här granar syns nästan inte under all snö

Casper vägrar gå förbi utan vill fortsätta gå i mina fotspår

Bamse tycker bara det är roligt med snö och springer runt som om han är valp

Casper har gått med vikter på benen, lite extra träning, inte lätt att ha lång päls när det är klabbsnö

Lev och må

Julfint?

Tog en morgonpromenaden med Casper i den lite kyliga luften kändes enkelt att promenera. Vi hörde hundar som skällde i fjärran och någon provsköt sitt gevär inte allt för långt från oss. Vilket (till min förvåning) Casper reagerade på, han vill vända och gå hem igen? Icket tänkte jag, vad är detta, du har väl aldrig reagerat på skott eller smällare förut. Så vi gick vidare och som tur var så sköt skytten många skott, Casper stannade eller så sprang han ikapp mig och gick tätt intill mig. Detta är illa, jag måste börja skottträna honom. Vill inte ha en skotträdd hund till, räcker så bra med Bamse och allt bök som varit med honom. Fattar inte heller varför han reagerar nu han har aldrig reagerat förut.

Sen har jag försökt att julpynta lite. Men inte fick jag någon julstämning för det och inte blev det mycket pyntat heller. Har inte rätta feelingen för det.

Kan inte bli rätta känslan utan snö

Får se om jag kan känna in julen så småningom

Våran mc-tomte kanske kan göra skillnaden

Fridens

En sväng på heden

Idag gick vi en kortare stärkande promenad på heden. Casper, Bamse och jag. Kortare blev den eftersom Bamse var med och han fixar inte de långa svängarna längre.

Farbror grå måste med ålderns rätt få ta lite kortare promenader, speciellt nu när kylan nyper tag i kinder och öron.

Fast Casper har fortfarande samma energinivå så han kastade jag godis i den nyröjda slänten åt. Han sökte och pissade in reviret i en blandad kompott

Han hittade också små hålor som han undersökte

Även Bamse blev intresserad men kom sig bara halvvägs innan han vände neråt igen. Det var inte värt mödan verkade han tycka.

Lev och må

Sovmorgon

Vilken helt otrolig sovmorgon det blev idag. 10.30 det var länge sen vi sov så länge. Vi blev minst sagt förvånade när vi tittade på klockan.

Therese hade skrivit till mig på fb, Jimmy hade kollat upp ett hotell i närheten av deras ställe. Hotellet heter Jerung och hade frukost, toa, dusch, aircon m.m. Oj, Oj, OJ vad jag längtar. Nu ska vi bara fixa pass och bespruta oss sen bär det av den 18 januari till Thailand.

Tänk att få vandra på en strand i solnedgången

eller njuta av värmen och havsbrisen.

Lev och må

Kung Bore

I natt har vi haft Kung Bore på besök, han har lagt ett vitt frosttäcke över naturen. De sista kämpande växterna har nu gett upp sin kamp om att blomma vidare. Löven på träden slokar betänkligt.

Det går riktigt att se att de tänker att nej, nu orkar jag inte mer för i år.

Dimmans fuktdroppar har fryst i flykten under natten

Naturen går i vitt och är så vacker i solens sken

En del växter ser nästan ut som om de kramar om varandra i ett sista desperat försök att ge varandra värme

Medan andra står i sin ensamma prakt i solen

Lev och må

Solen skiner

på liten stuga. Vilket väder det blev, var nu bara tvungen att slita mig från detta eviga pluggande. Ut i solen med hundarna, Bamse var inte alls sugen på att gå ut så han mer eller mindre tvingade jag ut en kortare pisserunda. Sen satte jag och Casper iväg till skogs, oj så härligt det var.

Casper hade ovanligt roligt och kröp under all bråte som blivit sen de har gallrat bort. Hans färger gör att knappt syns.

Nu var det inte bara roligt med gallringen av skogen, naturstigarna är numer ett minne blott och skoghuggningsmaskinernas spår är som djupa så i naturen.

Och mitt i all avverkning hittade jag en förmultnad stubbe som såg ut som något taget ur en saga, jag nästan förväntade mig att ett litet troll skulle titta fram och säga hej.

Lev och må