Det ska vi fira, Teo i buren

Igår kom Linda och Jonas hit, så vi kunde åka och fira en väns hemkomst efter genomgången strålning av en tumör. Det blev både champis, middag och efterrätt. Men framförallt så var det trevligt sällskap. Teo hade somnat innan vi kom tillbaka så han stannade över natten. Linda sa att han förmodligen skulle sova till åtta. Glöm det strax före fem vaknade den lille herrn och kom in till oss och lade sig med en bok. Men han är ju världens snällaste så han låg där och läste (han somnade nog till en sväng). Hans mormor och morfar somnade i alla fall om igen. Eller jag halvsov eftersom jag bytt telefon och lagt den gamla i en låda för förvaring, så den låg i lådan och larmade från fem i morse. Jag lovar att jag tog ur batteriet när jag gick upp. Strax före sju så gick vi i alla fall upp för att äta frukost, Teo deklarerade att han var hungrig.

Teo hade med sig traktorn till frukostbordet, kanske tänkte han att den behövde mat också.

Han är verkligen i en rolig ålder, han talar och talar och talar. Efter frukost och lite lek så bar det iväg till dagis för Teo och det var inte roligt. Han grät när jag lämnade honom, svårt för ett mormorshjärta, fast jag vet att det går över  ganska så fort så kändes det hemsk.

Men destor roligare blev det senare på dagen när jag fick ett samtal av min lilla akademiker som gav mig glada nyheter. Så skönt att allt mitt slit med att lägga rätt orden på rätt plats gav utdelning. Vilket glädjebesked det var.

Bilden på Teo som skrattar så han tippar omkull får illustrera den glädje och lättnad som uppfyller oss nu.

Vid tvåtiden åkte jag till dagis och hämtade Teo igen och vi fick en fin eftermiddag tillsammans. Den har innehållit bad, fika, hämtning av post, bad igen, hopp i studsmattan, bus med hundarna och till sist när Linda kom blev det glass till en mycket trött kille.

En mycket nöjd Teo fick sällskap inne i hundburen, Casper stannade utanför han tyckte det blev för trångt.