I går hade jag också en traumatisk upplevelse med med toan hos Linda och Jonas. Toasitsen var så att säga mobil, eller den hade ett eget liv och började röra påsig när jag tog den i besittning. Det var en något chockartad upplevelse. Dessutom så stod Linda utanför och skrattade mycket hjärtligt. Vad ska man säga den enda sanna glädjen är skadeglädjen. Jag fick precis ett mms av Jonas med en bild på en ny toasits.
Efter denna traumatiska upplevelse och en god natts sömn i nederslafen i Teos våningsäng var jag på väger till Umeå och tittade på mätaren -23 grader, burr inte varmt. Solen sken och färgade himlen så oändligt vacker och som vanligt när något sånt sker så har jag slut batteri i kameran.
Jag lyckades skrämma upp batteriet så jag i alla fall fick ett kort från Gamlia..
Sen måste jag bara ta med ett kort av en mycket trött Teo nu i morse.
Lev och må
Britt-Inger
ps. I morgon kommer min gästbloggare berätta en bit till av sin historia. ds
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar