Surströmming på fjället

Så var det dags för den årliga surströmmingen på fjället, en påsktradition som startade för många år sedan när Ingemar och Vivianne skulle bjuda oss på surströmming och jag förslog att vi skulle äta den ute. Sagt och gjort vi åt surströmming på en fjälltopp den gången. Sen har det blivit en årlig påsktradition. I år var vi ca 25 stycken som åt tillsammans, trevligare än så kan det inte bli. Vi har en form av knytkalas där alla tar med sig det de ska äta och sen äter vi av varandra.

Det pimplas även i väntan på maten

det mesta duger som bordsunderlag 

en del äter inte surströmming utan föredrar Bullens

hundarna frös lite så de kurade ihop sig i konten

Lev och må

Britt-Inger