Så var det dags för den årliga surströmmingen på fjället, en påsktradition som startade för många år sedan när Ingemar och Vivianne skulle bjuda oss på surströmming och jag förslog att vi skulle äta den ute. Sagt och gjort vi åt surströmming på en fjälltopp den gången. Sen har det blivit en årlig påsktradition. I år var vi ca 25 stycken som åt tillsammans, trevligare än så kan det inte bli. Vi har en form av knytkalas där alla tar med sig det de ska äta och sen äter vi av varandra.
Det pimplas även i väntan på maten
det mesta duger som bordsunderlag
en del äter inte surströmming utan föredrar Bullens
hundarna frös lite så de kurade ihop sig i konten
Lev och må
Britt-Inger
Ja det låter ju trevligt men inte gott, skulle också hålla mig till Bullens :)
SvaraRaderaåh så söta hundar!
SvaraRadera