Det brinner i våra förorter

En gång i tiden var Sverige ett ett föredöme för andra länder. Vi hade en skola som var bland den bästa i världen, vi låg på topp med jämställdheten, tidningarna gjorde reportage om föregångslandet Sverige. Allt var inte perfekt, men vi jobbade på att alla skulle ha det bra. Vi skapade en sjukvård för alla, barnomsorg och sysselsättning. Det byggdes i parti och minut för att få bort bostadsbristen, kanske var själva byggandet inte så genomtänkt men tanken var god, det är i dessa förorter det nu brinner.

Sverige förändrades, vi slutade att satsa på de mänskliga värdena och förorterna som var till för att alla skulle ha någonstans att bo blev till problemområden. Så klart började folk fundera på varför det blev problemområden. Området hade kanske inte de bästa förutsättningarna från start, men det blev inte bättre av att fritidsgårdarna försvann, att närpolisen slutade komma, att skolan inte fick resurser, att arbetslösheten bredde ut sig och att den sociala oron ökade. 

Man kan inte bara skylla på byggnadernas konstruktioner utan att se vad som gjorts för att förändra i förorten. Man kan inte heller skylla på de som bor där, en del skulle vilja flytta därifrån men har inget val annat än att bo kvar, eftersom det inte har skapats möjligheter för dem att ta sig därifrån. Det har heller inte skapats förutsättningar för de som vill bo kvar att få det till ett lugnt och fint område. Kan man skylla på invandringen då, det är ju populärt att göra. Men nej det kan man inte heller göra, många av de som bor där är de som kom till Sverige under uppbyggnaden av välfärden och såg till att vi kunde få det så bra som vi faktiskt har det i Sverige. Eller så är de barn, barnbarn eller barnbarnsbarn till de som hjälpte till att bygga upp Sverige. Så de är lika mycket svenskar som mig. 

Förorterna är en tickande bomb eftersom alla resurser tas från de områdena och läggs på annat håll. Det är ju inte direkt i Danderyd, Söder eller Djursholm det brinner bilar utan i Husby, Tensta och Jordbro där utanförskapet är så mycket större än i de andra områden. Det kallas fördelningspolitik, vare sig den gynnar de fattiga eller de rika och just nu gynnas inte de fattiga för vi håller på att rusta ner i Sverige. 

En gång i tiden var Sverige ett föredöme för andra länder och tidningarna kom hit och gjorde reportage om vårt fina land. Idag kommer tidningarna hit och skriver om att det brinner i våra förorter och hur illa Sverige behandlar sina medborgare. Var det så vi ville ha det?

Ta ställning för att göra Sverige till ett bättre land

där alla är inkluderade

Britt-Inger