Vanvård efter 1980, ingen vanvård?

I dag är det 3000 personer som ansökt om skadestånd eftersom de har blivit utsatta för "allvarlig  - försummelse i samhällets vård" när de omhändertogs av socialtjänsten mellan 1920 - 1980. Men har du blivit utsatt för samma förseelse efter 1980 så kan du inte söka ersättning. Var ligger logiken i detta???? Är inte ett övergrepp/vanvård ett övergrepp/vanvård oavsett om det görs före 1980 eller efter. Det kan ju inte vara så att över en nyårsnatt så förändras övergreppet/vanvården till något annat. Varje rationell människa inser ju snabbt att så är inte fallet. Ett övergrepp/vanvård är övergrepp/vanvård oavsett om det har skett före eller efter 1980.

I en artikelserie som heter ERSÄTTNING TILL VANVÅRDADE FOSTERBARN berättar André Bagein och Sofia Rapp om sina liv och vad de anser om 1980-års gränsen. Kritiken mot lagen som utesluter en grupp vanvårdade barn rätten till att söka ersättning växer och bör tas bort. Göran Johansson menade under en föreläsning i På Bohusläns museum i Uddevalla att 1980-års gränsen kom till av ett misstag och var aldrig menat att bli som gräns. Men då kan man ju tycka att det inte skulle vara så svårt att ta bort den, misstag är till för att rättas till, eller? Är det inte det staten försöker göra med sin ersättning till de vanvårdade barnen, rätta till en ogärning? Verkar det då särskilt logiskt att rätta till en ogärning genom att göra en till.

André Bagein omhändertogs som tvååring och utsattes för sexuella övergrepp som barn. hans vändpunkt kom när han satt på Kumla och fick veta om ersättningen. Han insåg då att han inte var ensam, det fanns fler som hade haft den som honom. När André var 16 år gammal hade han bott i 18 olika hem. Förutom en haltande skolgång, utåtagerande, ensamhet, skräcken så minns han de sexuella övergreppen.

Sofia Rapp och hennes syskon spriddes för vinden i olika fosterhem när de omhändertogs. Hennes uppväxt handlar om flyttande mellan olika hem och institutioner. Även hon precis som André utsattes för övergrepp i ett av fosterhemmen.

Hur ett misstag kan tillåtas utesluta en hel grupp människor för att de är födda på fel sida om ett årtal är för mig en gåta. Var i detta finns empatin, logiken, medmänskligheten och det som är rätt? Om det nu var ett misstag med 1980-års gränsen så är problemet väldigt enkelt att lösa. TA BORT DEN

Jag har tidigare skrivit om detta ämne i I väntan på ersättning och De som fick det bra

Lev och må

Britt-Inger

I väntan på ersättningen

Före detta barnhemsbarn får vänta på ersättning vilket är tråkig läsning eftersom det är så pass nervpressande att behöva vänta. Att ersättningen sen bara betalas ut till de som har varit utsatt för lång och varaktig vanvård är inte helt rättvist. Det kommer finnas ett fåtal som blivit utsatta för blivit utsatta för enstaka övergrepp som kommer få ersättning, ingen vågar ens tänka på hur de övergreppen har sett ut. Denna ersättning ska ses som en ursäkt från staten står det i reportaget????????? Alla de andra som inte får ersättning för att vanvården inte varit tillräckligt grov då? På vilket sätt visar staten att de gjorde fel även mot dem? Och de som blev vanvårdade efter 1980, på vilket sätt visar staten att de gjorde fel emot dem????

Kan man säga att det finns brister i ersättningsämndens bedömningsgrunder? JA det kan man säga.... Känns inte helt rättvist mot alla de som blev vanvårdade och inte får den ursäkt som de 250 000 kronor innebär. Min gästbloggar Mitt liv på barnhem skrev en gång när vi pratade om vanvården att det "är jätteviktigt att detta kommer fram jag har inget att skämmas för utan det ska staten göra hoppas bara att man får uppleva när staten ber alla resande om ursäkt för allt dom har gjort".

Lev och må

Britt-Inger

De som fick det bra

I går åkte jag till akuten med min förkylning, phu, fick andas ventolin och ett recept på hostmedicin. Jag kan inte prata för jag har nästan tappat rösten. Vilket öde för en som aldrig kan vara tyst. Jag kan inte heller vara för aktiv för då stiger febern skyhögt, jesses amalia, så jag har suttit mycket framför datorn och hittat en massa jätteintressant på nätet, bland annat denna......

Vår svenska historia är ett sorgligt kapitel i vissa avseenden. "I utredningens delbetänkande Steriliseringsfrågan i Sverige1935-1975 Ekonomisk ersättning (SOU 1999:2) redovisades förslagen om ekonomisk ersättning. De förslagen överlämnade utredningen till regeringen i januari 1999 och resulterade i en proposition från regeringen (prop. 1998/99:71) vilken antogs av riksdagen den 19 maj 1999 (skr 1998/99:208, bet. 1998/99SoU13). Genom riksdagsbeslutet stiftades en särskild lag (1999:332) om ersättning till steriliserade i vissa fall som började gälla från den 1 juli 1999. I lagen anges ersättningsbeloppet 175.000 kr och regleras de närmare förutsättningarna för ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja. Bland annat har en särskild nämnd, Steriliseringsersättningsnämnden, upprättats med uppdrag att pröva ansökningar och besluta om ersättning i det enskilda fallet. Nämnden har till utgången av februari 2000 tagit emot cirka 1.700 ansökningar och fattat beslut i 662 fall, varav 584 fått ersättning".  http://www.regeringen.se/content/1/c4/28/64/212fc81a.pdf 

När jag läser det här tänker jag, hur svårt kan de va, antingen så är man steriliserad eller så är man det inte och ändå så finns det de som fått avslag? Lagen var ju fel, ska inte då alla få rätt till ersättning? Men jag vet ju inte motiveringarna till varför avslagen förkom så jag ska kanske inte ha en åsikt i ärendet, men fundera kan man alltid. När jag var på Vetenskapsfestivalen ställdes frågan om hur många av de resande som var där som hade släktingar som blivit steriliserade, ALLA räckte upp en hand. Om man ställer motsvarande fråga till lika många ur majoritetssamhället så blir det nog bara ett fåtal som räcker upp handen. Många reflekterar nog inte ens över att det har funnits steriliseringar i Sverige eftersom det berör inte dem. 

Det samma gäller nog i viss mån de vanvårdade barnen. Jag lade ut om gruppen Upprättelse för fosterbarn efter 1980 och fick kommentaren "Det fanns även de som fick det bra....dem hör man inget om fast de var många fler" och nä, det ju det som är poängen i det hela de fick det bra....... de behöver inte få hjälpen idag, de behöver inte upprättelsen för de fick det bra. Men alla de som inte fick det bra ska ju inte behöva komma i skymundan för att många fick det bra. De som fick det bra finns det ju inget behov att uppmärksammas just på grund av att de faktiskt fick det bra. 

Fundera på det ni

Britt-Inger