Olika är vackert - olika är bra!

Jag såg en film om en tjej med Downs syndrome, hon lyckades med saker som ingen trodde hon skulle klara av. Jag blev rörd över hennes fantastiska förmågor och såg hur magiskt vackert det var just för att hon var olik.

Mångfald och olika är en förutsättning för det fulländade. En svart/vit regnbåge är inte rolig, men tillsätt olika färger så blir den vacker. Mångfald är berikande och vackert.

Att följa sin egen vilja är underbart och gör att barnen växer om de får lov att vara annorlunda men ändå bli uppskattade. Att skapa ett tillåtande klimat kring barn som är olika gör att de kan växa upp till trygga vuxna. De kanske inte alltid hanterar saker på det sätt som systemet vill utan kanske gör det på sitt sätt, så att det ska bli bra för dem. Anpassa systemet efter barnen inte barnen efter systemet så kommer barnen växa upp känna sig lyckade istället för misslyckade.

Det är vi i vuxenvärlden som skapar misslyckandet.

Skolan är inte gjord för barn som är annorlunda utan försöker hela tiden pressa in barnen i systemet och när det inte går skyller det på barnen, för skolan har ju tagit fram pedagogik och försökt. Kanske var det deras pedagogik som inte fungerade, bara för att den är fin och bra betyder det inte att den är funktionell.

Om det inte fungerar gör något annat ända tills det fungerar. Tänk utanför boxen.

Vuxenvärlden, skolan, systemet är inte anpassat efter barnen, så gör om och gör rätt istället för att få barnen att må dåligt. Det är inte de som gör fel, det är vi som är vuxna som inte kan anpassa rätt till de som är olika.

10 saker varje barn med autism önskar att du visste

Punkterna är tagna ur boken ”Ten Things Every Child with Autism Wishes You Knew” av författaren Ellen Notbohm. Hon är mamma till söner med autism och adhd.

1. Jag är ett barn
Autism är något jag har, det är inte vad jag är. (Är du bara en sak, eller är du en person med tankar, känslor, preferenser, idéer, talanger och drömmar? Är du överviktig, har glasögon eller klumpig? Det kanske är det jag ser när jag först träffar dig, men du är något mer än så eller hur?)

2. Mina sinnen är osynkade.
Det innebär att vanliga ljud, dofter, smaker, och beröring som du kanske inte ens lägger märke till kan vara direkt smärtsamt för mig. Min hjärna kan inte filtrera alla intryck och jag blir överbelastad.

3. Gör skillnad på kommer inte (jag väljer att inte göra det) och kan inte (jag är inte förmögen att göra det).
Det handlar inte om att jag inte lyssnar på dina instruktioner eller att jag struntar i dig, jag förstår dig inte och kan alltså inte göra det du ber mig om.

4. Jag tolkar saker konkret och bokstavligt.
Jag blir förvirrad av dolda metaforiska uttryck, idiom som ”att ha huvudet på skaft” eller ”dra öronen åt sig”. Ordspråk och sarkasm är också svårt att förstå.

5. Lyssna på alla mina sätt att kommunicera.
Det är svårt för mig att förklara vad jag behöver när jag inte har vägar att beskriva mina känslor. Var vaksam på mitt kroppsspråk, om jag drar mig undan, blir irriterad eller andra tecken på att något skulle vara fel.

6. Visa mig! Jag är visuell.
Visa mig hur man gör någonting, istället för att bara berätta. Och var förberedd på att visa mig flera gånger, tålamod och träning hjälper mig att lära.

7. Fokusera och bygg på mina starka sidor i stället för mina svaga.

8. Hjälp mig i sociala situationer
Det kan se ut som att jag inte är intresserad av att leka med andra barn. Men det kan vara så att jag inte vet hur jag ska inleda en konversation eller hur jag ska ta mig in i leken.

9. Identifiera vad som leder till sammanbrott (meltdowns)
Utbrott och låsningar är obehagligare för mig än för dig. De uppstår för att jag pressat mig själv för hårt och utsatt mig för intrycksöverbelastning eller blivit pressad över min gräns socialt. Utbrotten kan förebyggas om man lär sig se ett mönster.

10. Älska mig villkorslöst
Kasta bort tankarna ”om du bara kunde…” eller ”varför kan du inte bara…” Du uppfyllde inte heller alla förväntningar dina föräldrar hade på dig, och du skulle inte vilja bli påmind om det hela tiden. Jag valde inte att ha autism. Utan ditt stöd är mina chanser att växa upp som en självständig individ och lyckas i livet väldigt små. Vi måste leva efter tre ord: Tålamod. Tålamod. Tålamod.

Britt-Inger

Försöker få till ett möte med vår kulturminister

Skrev brev till Amanda Lind. Ska bli intressant att se om jag får nåt svar. Frågade om hur hon tänker kring att jag och Kurt anser att resandebarnen ska ha en ursäkt av staten.

Vi träffade Alice Bah Kuhnke juli 2017 och framförde vad vi ansåg. Hur blev det fru kulturminister?
Nu kommer vi ställa samma fråga till Amanda Lind.

Bakgrunden till att vi vill få till stånd detta mötet är att mellan åren 1920-95 placerades minst 250 000 barn i fosterhem och barnhem. En stor del av dessa barn tillhörde Resandefolket och blev i och med omhändertagandet skilda från sina familjer och sin kultur. De skulle omprogrammeras för att bli ”dugliga” medborgare.

Både ersättningsnämnden och Kommissionen mot antiziganism har avslutat sina arbeten. Ersättningsnämnden upphörde som myndighet den 30 juni 2016 och det går inte längre att kontakta myndigheten. Den 30 juni 2016 upphörde också möjligheten till stödsamtal genom S:t Lukasstiftelsen. Kommissionen mot antiziganism avslutade sitt arbete den 20 juni 2016, då kommissionen lämnade in sitt slutbetänkande till regeringen ”Kraftsamling mot antiziganism” SOU 2016:44.

Ingen av dessa instanser har överhuvudtaget engagerat sig i alla barn som blev omhändertagna på etniska grunder. Detta trots att det pågick en systematisk utrotning av Resandefolket. Staten omhändertog barnen och satte dem i ”särskola” så att staten kunde använda sig av steriliseringslagarna när de blev äldre. Att man genom sterilisering och lobotomering av vuxna och omhändertagande av barn försökte begå ett folkmord på Resandefolket är det ingen som tagit hänsyn till eller lagt fokus på.

Läs Kurts berättelse om att växa upp på barnhem

Ska bli intressant att se hur vår nya kulturminister tänker i denna fråga.

Fortsättning följer

Britt-Inger

DIKKO får fler och fler läsare

Det går framåt. Tidningen får fler och fler läsare. Själv har jag precis skrivit en artikel om cirkusar.

Cirkus är så mycket mer än bara djur och att bedriva djurfria cirkusar är idag en växande trend runt om i världen. En trend som svenska Cirkus Brazil Jack följde redan förra året i sina föreställningar. Direktören Trolle Rhodin III tog över cirkusen 1982 och hoppas på att föra cirkustraditionen vidare med enbart med mänskliga artister. Att djuren inte är en del i uppträdandet har inneburit att cirkusen fått fokusera mer på de mänskliga uppträdandena. Cirkusen har därför återskapat gamla godingar, som den Mänskliga Kanonkulan och den Starke Mannen.

Svenska Cirkus Brazil Jack har funnits i 120 år och har sett samhället förändras och trender komma och gå. Under de 120 år som Cirkus Brazil Jack slagit upp sitt tält för att locka och roa sin publik på sina föreställningar har de också upplevt/sett de problem som alla cirkusar haft. Det har inneburit sviktande besökssiffror, usla ekonomiska förutsättningar, djurrättsaktivister och dyra markhyror något som lett till att många cirkusar har lagts ner. Men nu tror Trolle Rohdin att han kan ha hittat ett vinnande koncept.

Läs hela artikeln här

Lev och må
Britt-Inger

Nu är jag installerad i Lycksele

Äntligen har jag flyttat klart, Nu kommer det bli mindre bilkörning. Februari tillryggalade jag så många mil i bil att jag inte ens vill räkna efter.

Det är med blandade känslor jag har slutat i Nordmaling. Jag har trivts så himla bra med alla människor så det är med saknad jag avlutat i Nordmaling. Jag är glad att jag fick vara med om att genomföra Regnbågsveckan i Nordmaling innan jag slutade. Det var mitt skötebarn och ett mycket roligt projekt som gjorde avtryck. Jag ser fram emot att följa utvecklingen av denna vecka i Nordmaling och lämnar över till min efterträdare med varm hand och ett lycka till. För egen del var det var dags att gå vidare, vända blad, anta nya utmaningar och att det blev Lycksele var en tillfällighet.

Nu är jag installerad på min lilla jobblägenhet som kommer vara min hemvist på veckorna. Jag har möblat och pimpar för aldrig det och börjar känna mig nöjd med resultatet. Arbetsmässigt har jag precis börjat och har mycket att ta itu med, det kommer ta lite längre tid än att pimpa en liten etta. Men det känns otroligt bra och roligt att få jobba med detta nya kommunala HVB-hem tillsammans med den handplockade personal som jobbar där.

Djuren verkar också ha bott in sig och acceptera det nya boendet. Jag längtar att våren ska komma så vi kan utforska den nya omgivningen.

Förutom att det blir nya utmaningar kommer jag få lite närmare hem till gubben och till andra delar av min familj, vilket är en stor fördel.

Jag saknar min mamma och har fortfarande inte vant mig vid att hon inte finns med i detta livet. Men det är bara att ta en dag i taget och gå vidare. Livets gång är inte så mycket att göra åt. Hennes artikel Himmelens änglar har usel timpeng är ofta läst vilket är en tröst.

Lev och må
Britt-Inger

Regnbågsveckan i Nordmaling blev ett stort TILLSAMMANSSKAP #ILoveNordmaling

Nu lider regnbågsveckan mot sitt slut och snart ska den fina flaggas tas ner.

Regnbågsflaggan är en global symbol för lika rättigheter och synliggörandet av hbtq-personer.

Regnbågsflaggan kallas ibland för prideflaggan och har sedan 1970- talet varit en samlande symbol för hbtq-personers rättigheter men även en symbol för hbtq-rörelsen runt om i världen.

Flaggan är skapad för att stå för respekt, mångfald och för fred. Den står också för öppenhet, tolerans och synliggörande. Själva flaggan består av regnbågens färger där symboliken visar på mångfalden inom hbtq-rörelsen.

Regnbågsflaggan togs fram av konstnären och gayaktivisten Gilbert Baker som var aktiv i San Francisco. Han skapade flaggan 1978 när hbtq-rörelsen sökte efter en symbol som kunde spegla mångfalden i rörelsen. Gilbert gjorde ett avtryck med sin flagga som kommer leva kvar för lång tid in i framtiden.

Nordmalings regnbågsvecka kanske inte är av den digniteten, men den har gjort avtryck. Jag har arbetat med många olika saker och varit engagerad i olika projekt men jag har sällan sett ett sånt engagemang som Nordmalingsborna visade upp under regnbågsveckan.

Nordmalings regnbågsvecka handlade om mänskliga rättigheter och framförallt rätten att få vara den man är. Under veckan knöts band och nya samarbeten utvecklades. Gamla och unga skapade mötesplatser och gjorde saker tillsammans. Jag kan bara hoppas att dessa samarbetet var början till något nytt som håller i sig.

På det sätt som regnbågsveckan i Nordmaling utvecklade sig i ett VI TILLSAMMANS var bara ett önsketänkande innan veckan startade. Jag har dessutom fått veta (och det hade varit roligt om det var sant) att det vi har gjort i Nordmaling är unikt i Sverige.

Nordmaling visar vägen för andra små kommuner hur man kan uppmärksamma hbtq och människors lika rätt genom att arrangera en regnbågsvecka utan ett pridetåg. Och jag hoppas att vi framtiden får se andra kommuner runt omkring oss som har regnbågsveckor och vackra flaggor som vajar framför kommunhuset som talar om att vi står för mångfald och mänskliga rättigheter.

Tack all fina Nordmalingbor för att jag fick vara en liten del av det fina arrangemang som alla engagerade människor till stor del skapade under regnbågsveckan. #ILoveNordmaling

Lev och må

Britt-Inger

Regnbågsveckan kom till byn

Pixaby

Måndagen den 11/2 2019 är dagen när regnbågsveckan kom till byn Nordmaling. 

En vecka där Nordmalingsbornas engagemang visar på vilket otroligt fint samhälle Nordmaling är. 

Det är klart att det finns några som knorrar lite men  det är inget emot alla de som är delaktiga och som tycker att regnbågsveckan är bra. Att dessutom tidningarna är intresserade och skriver om Nordmalings regnbågsvecka är otroligt roligt. 

Nordmaling kommer inte ha något Pridetåg utan har valt att göra veckan till en vecka där mänskliga rättigheter belyses. En regnbågsvecka handlar inte så mycket om att vara homosexuell utan om rätten att vara sig själv. 

Min vision när jag började planera veckan var att det skulle finnas breda samarbeten, det skulle byggas broar över generationsgränserna och mellan olika människor, att skolorna skulle engagera sig och att det skulle bli en trevlig och minnesvärd vecka med lite fest och glamour.

Det jag kan säga redan nu är att min vision har gått i uppfyllelse och det innan veckan ens har startat. Skolorna kommer ställa ut det som de arbetat med under veckan på Oasen och de mindre barnens alster kommer visas på bibblan hela vecka 8. Elever från skolan kommer åka till äldreboendena och pyssla. Biblioteket kommer vara ett nav under veckan med utställning och föreläsningar. Musikskolan kommer åka runt på äldreboendena för att spela kärleksmusik. Företagarna i Nordmaling och Olovsfors uppmärksammar veckan, The Chef har regnbågstema fredag och lördag på restaurangen, affärernas skyltfönster kommer lysa av färgen och kommunhuset kommer belysas i alla regnbågens färger med mera med mera. 

Det kommer bli en vecka att minnas och förhoppningsvis en vecka som blir återkommande. Jag är så glad att jag fick vara med och genomföra en vecka med så mycket engagemang, hjärta och kärlek. 

Nordmalings kommuns regnbågsveckas program

Gå in och kolla om det är något som du vill vara med på.

Intervju i VK
Intervju i Västerbottningen

Lev och må

Britt-Inger

Himmelens änglar har usel timpeng! av Gunnel Lundqvist

För två år sedan hamnade Gunnel Lundqvist på ett korttidsboende, en ny erfarenhet för henne.  Gunnel har tidigare blivit omskriven i tidningarna Arbetaren, Oberoende och gatutidningen Dik Manusch av sitt barnbarn Linda Lundqvist men hade aldrig tidigare skrivit själv. Men nu bestämde hon sig för att ta hjälpa av sitt barnbarn och skriva en artikel för att hylla alla de fantastiska kvinnor och män som finns inom vården. Hennes insändare uppmärksammades i ett flertal tidningar och återpubliceras här som en hyllning till denna fantastiska kvinna, mamma, mormor, farmor som gjort stor skillnad för så många. 

Himmelens änglar har usel timpeng!

Jag heter Gunnel Lundqvist och är 87 år. Jag är en rik kvinna på många sätt. Jag har umgåtts med människor från alla grupper i samhället, även om mitt hjärta alltid klappat främst för människor som ingen annan ser.

Min livfulla framfart genom livet har bromsats in lite på äldre dagar. Bland annat så ser jag nästan ingenting, och hör väldigt dåligt, efter några års tumör i hjärnan. För att kunna säga det jag vill säga till er så har jag använt ett av mina barnbarns kunskaper i datoranvändning. Själv har jag genom alla år istället roat mig med symaskinen, men den ser jag inte längre.

För en tid sedan blev jag inskriven på ett korttidsboende, och det är med anledning av detta jag vill skriva några rader. Jag var skeptisk till boendet i början. Så som så många av oss äldre är misstänksamma mot saker vi inte känner till. Vi kan ju inte bara gå därifrån om det inte passar oss. Och när man vet att man är i slutet på livet så är en eventuell försämring väldigt kännbar. Jag trodde att det skulle bli dåligt. Jag hade förutfattade meningar. Och ingen gång i livet är det så skönt att ha fel som då!

Så mycket ömhet och kärlek som de här kvinnorna och männen visat sen jag kom hit har jag väl aldrig sett maken till. Jag kunde varken gå eller stå när jag kom hit. När jag försökte så föll jag. Men efter en tid med omsorg, egengjorda vitamindrycker på bär och yoghurt, i sällskap av kunnig och professionell personal så klarar jag till och med att gå på toaletten själv. Det är inte illa pinkat av en trähäst!

Jag ligger oftast i sängen, annat har jag inte ork till. Mitt rum är på markplan, och fast jag inte kan se fåglarna längre så kan jag se hur naturen byter kostym med årstiderna, och känna lukten från den.  Ibland när jag tagit en tupplur vaknar jag till doften av nybakat. Pepparkaka och sockerkaka. Det går inte med ord beskriva vad lukter betyder för en människa som förlorat flera andra sinnen. Och lukter från barndom, och från de egna barnens uppväxt. Det luktar barnaskratt och helgmys. Personalen här bakar så ofta de hinner. På sommaren tänder de grillen och även de tandlösaste av oss börjar längta efter grillat kött.

Min avdelning stängdes över julen. Vinterkräksjukan härjade våra gamla kroppar svårt. Som himmelens änglar tog personalen hand om oss. De lyfte mitt huvud när jag skulle kräkas, och strök mig över pannan. Jag som alltid varit den som tagit hand om andra fick nu det tillbaka.
Jag är inte gaggig än. Jag vet vad de tjänar för allt de gör för oss. De är fruktansvärt kunniga och kompetenta, men har inte lön därefter. Om någon grupp i samhället är värda en högre lön, så är det dessa kvinnor och män.

Undersköterskornas löner är inte i närheten av deras kompetens eller engagemang. Och det tycker jag är fel. Mitt hjärta klappar för dem som inte andra ser, och det är ingen skillnad nu. Varför berömmer ingen dessa fantastiska människor, och visar dem vilket värde de har genom en rejäl löneökning. Det kan jag tycka är skamligt. Skäms på er politiker att betala himmelens änglar så usel timpeng! Det kan komma att bli kännbart när ni själva står där inför Sankte Per.

Gunnel Lundqvist

Epilog

Gunnel Lundqvist har nu stilla somnat in på Skellefteå lasarett, januari 2019, och hennes sista tid blev som hon levat. Hon var omgiven av människor som älskade henne i rummet och i tanken. Gunnel har betytt mycket och gjort skillnad för många genom sitt liv. Hon har alltid haft plats för en till i sin stora famn och kunde alltid ordna en sängplats om det fanns behov av det. Många är de som funnit en fristad och värme hos henne. Gunnel kommer vara saknad av många.


Sov i ro.
Hela den stora utökade familjen

Fattigdom är ett fenomen som samhället blundar för

Det som inte syns finns inte

Jag skrev en krönika innan nyår om hur vi ser på fattigdom och hur vårt samhälle skiter i de som befinner sig längst ner i sammhällshierarkin.

"De flesta går förbi tiggaren utan att se personen eller den fattigdom den står för. Sen får vi inte glömma att människorna gav ju tomten en samvetspeng före jul och den pengen räcker länge, för någon måtta får det ändå vara på givandet. Det skvalar musik ur alla högtalare, det är pimpat överallt och ljusen lyser för fullt för nu vankas det nyår. Ingen ser heller den hemlöse som pantar sina flaskor för att få pengar till mat."


Krönikan heter "Nyårsbetraktelse" och finns i DIKKO.
"Härbärgen och andra sociala inrättningar ger mat till de människor som inget har, till de som ingenstans har att ta vägen på julafton, nyårsafton och alla andra dagar. Det är fullt hus på dessa inrättningar under vinterns högtider. Och för några få timmar kan de fattiga glömma och drömma sig bort till en varmare, trevligare tillvaro och få lite mat i magen. Innan kylan och verkligheten kommer i kapp igen."

Lev och må

Britt-Inger

Mitt gamla och nya år åsså drar jag till storstan!

Om några dagar är det nytt år och då ska man ju reflektera över året som har gått.
Jobbmässtigt har slutat ett jobb och börjat ett nytt för att sen söka ett annat jobb och fått det och ska byta stad.

Privat så är det nog sig ganska likt och inte så mycket att utvärdera.

Men jobbmässigt vänder jag alltså blad och börjar ett nytt jobb i en ny kommun. Jag avslutar mitt arbete i Nordmaling och styr kosan mot Lycksele. Jag kommer sakna mina arbetskamrater det måste jag erkänna men det här jobbet gick inte motstå.

Jag har lärt mig mycket under åren jag varit i Nordmaling. Att börja arbeta i Nordmaling var en ny upplevelse för det var min allra första fasta anställning någonsin. Jag har tidigare varit egen företagare förutom när jag var ung och vickade.

Och nu byter jag jobb, fortfarande som fastanställd. Det ska bli fantastiskt roligt att få vara med och starta upp en verksamhet från början och vara med och forma den åt det håll man tror på. Att jag dessutom får fantastiska medarbetare gör inte det hela sämre. Vi är ett grymt team i Lycksele så det kan inte bli annat än bra.

Förutom det vanliga lönearbetandet så har jag varit med att starta upp magasinet DIKKO.
Sen har jag varit engagerad i lite andra projekt som har haft med resandefolket att göra men den stora grejen har ändå varit magasinet som jag är både nöjd och stolt över.

I februari lämnar jag alltså min lilla vindsvåning i Nordmaling mot en etta på bottenplan endast fem minuter från jobbet. Kunde inte ha fått tag på bättre jobblägenhet än så. Nu tar jag mina hundar och mitt pick och pack och intar Lycksele för nytt arbete.

Se upp LappStockholm here I come!

Lev och må

Britt-Inger

Tant har fyllt 60 år

När jag fyllde 30 år blev jag uppvaktad av vänner och bekanta. Annars brukar min födelsedag gå ganska obemärkt förbi. Vem har tid med kalas så där två dagar innan julafton när justressen är som värst. Det ska lagas mat, köpas julklappar till familjen, vänner och medfirare och glöm för jösses namn inte svärmor.

När jag fyllde 50 gjorde jag ett försök jag ett försök att slå på stort och bjuda på mat i en nedlagd gruva. Men familjen var utspridd och upptagna med livet så ingen hade tid att komma så jag och Roger firade den dagen själva (vilket var ganska skönt). Och efter det tyckte jag att jag hade gjort mitt när det gällde kalasandet.

Men så fyller jag 60 år och tänker inte att det ska spela någon större roll det heller. Jag kunde inte ha haft mer fel. Det var vid 60 det hände, det var nu jag skulle fira min födelsedag, med överskningspartyn, arbetskamrater som uppvaktat mig och en familjefest av sällan skådat slag. Jisses vem visste att det var 60 år som var grejen.

Nu tänker jag att det mesta kan hända.
Min dotter säger att tanten hoppade över en generation i vår familj. Hon och mormor är tanter av rang men jag har aldrig varit det. Jag måste kanske hålla med henne lite, jag har varken varit någon bullmamma eller tant, men nu när jag har fyllt 60 år kanske jag förvärvat mig rätten att kalla mig tant i alla fall för bullmamma kommer jag aldrig bli. Vi får se hur det går.

Sen ser jag en trend i detta med mina födelsedagar, jag uppvaktades när jag fyllde 30 år och sen vid 60 så nästa milstolpe blir ju då 90 år och då kommer det bli en hejdundrande fest. Tack alla fina som uppvaktat mig på min födelsedag, ett särskilt tack till min underbara familj som jag älskar mer än jag kan beskriva, ni har gjort mig både rörd och glad. Tack för alla fantastiska presenter från alla, ingen nämnd och ingen glömd..
Jag bjuder här omgående in er alla till nästa fest när jag fyller 90 då ska vi verkligen festa lös. Väl mött 2048.

Nybliven tant och 60 år ung.

Britt-Inger