Snart sommar och sol

 

Nu är sommar nu är det sol…
Så sjöng vi när jag var liten. Vi var på semester på väg från Göteborg till Skellefteå och släkten. Vi hade flyttat till södra Sverige eftersom det inte fanns arbete i norr. Pappa hade jobbat halva lördagen och mamma packade bilen när han kom. Det stuvades in packning, ungar, hundar, mat och vuxna in i den lilla bilen och så bar det av. Vi sov och åt den medhavda korven och mackorna i bilen medan pappa körde utan uppehåll hela vägen.

Vi sjöng, pratade och hade det förväntansfullt trevligt under den långa resan. Jag har många glada och trevliga minnen från dessa semestrar. Gemenskap, vänskap och närhet, så värdefullt för barn och vuxna.

Det var då.
Nu är det snart sommar igen och barn och vuxna funderar på sin ledighet. Fast inte alla, en tredjedel av landets arbetarkvinnor har inte ens råd att åka bort en vecka för att koppla av. LO:s stora rapport visar stora klyftor kring semestern.

De som är mest utsatta är de som har arbetaryrken och då i synnerhet kvinnorna. Det är för de kvinnorna som har lägst utbildning och de som går på vikariat som det är det nästintill omöjligt att ta en semestervecka. De har inte råd att hyra sommarstuga eller husvagn, de har heller inte råd att förlora den inkomsten som arbetet ger. Förklaringen till det är att de har sämst arbetsvillkor med lägst löner. Många jobbar också deltid med otrygga anställningar ofta på obekväma arbetstider. Är kvinnan dessutom ensamstående verkar det där med semester vara en utopi.

I år har det dessutom varit en ovanligt kall vår så solsemestrandet kommer säkert slå rekord igen. Föräldrarna packar, ordnar med hundvakt, husvakt, blomvakt och barnens ögon lyser av förväntan. Semester inom landet eller utom spelar inte så stor roll för de som har råd. Dagarna fylls av aktiviteter och skoj.

Barnen är de som drabbas hårdast.
Barnen till de arbetande kvinnorna får vara på fritids under sommaren eller ensamma hemma när mamma jobbar. Och om fritids sommarstänger måste mamma leta nödlösningar för barnen. Sommaren består av besök på stranden med medhavd mat på sin höjd och någon grillkväll ute på gården. Det handlar mer om gemenskap, vänskap och närhet än dyra upplevelser.

Sen kommer barnen tillbaka till skolan när sommaren är slut och alla ska berätta om vad de gjort under sommarlovet. De mer välbärgade berättar vitt och brett om sina aktiviteter och försöker bräcka varandra medan barnet till den ensamstående mamman sitter tyst i sin bänk. Lärarna och barnen ritar och samtalar om sommarupplevelserna i en egen gemenskap där alla inte får plats.

När jag var liten skulle vi också prata om sommarlovet och semestern i skolan. Jag spelade inte i de andras division, de hade haft en massa upplevelser som de kunde berätta om. Jag satt tyst i min bänk medan de andra berättade och ibland skarvade jag en del i mina berättelser för att få vara en del i gemenskapen, för att vara en av dem som hade något att berätta om sommaren. Jag kände mig tvungen att hitta på något, för gemenskap, vänskap och närhet är inget att komma med mot solsemestrar utomlands, Liseberg, sommarstugor och Gröna Lund.

Det är ingen skillnad då och nu.
Klasskillnaderna fanns då och de finns nu. Även om man som barn tycker det är roligt att trängas i en bil eller åka till stranden för picknick så är det i skolan efter sommaren som skillnaden blir tydlig. Värden som gemenskap, vänskap och närhet är helt fantastiskt för ett barn men de har ingen status när man ska berätta om upplevelser i skolan.

De lägst betalda borde få mer lön, alla borde kunna ta semester men framförallt borde det vara förbjudet för lärare i skolan att fråga barnen efter sommarlovet vad de har gjort på semestern.

Nu är sommar nu är det sol, nu är det koskit i hagen…

PS. En viss reservation för koskiten är att vi har en hel del snö kvar här uppe norr. DS

Lev och må

Britt-Inger