Hur blev det fru kulturminister?

Kurt Magnusson och Britt-Inger Hedström Lundqvist hade den 27 januari 2017 ett möte med kulturminister Alica Bah Kuhnke om resandebarnen och den ursäkt och det erkännande som de båda anser att staten ska ge Resandefolket och de barn som omhändertogs under Sveriges rasbiologiska era.  Mötet med kulturministern väckte ett hopp.

Bakgrunden till mötet är att mellan åren 1920-95 placerades minst 250 000 barn i fosterhem och barnhem. En stor del av dessa barn tillhörde Resandefolket och blev i och med omhändertagandet skilda från sina familjer och sin kultur. De skulle omprogrammeras för att bli ”dugliga” medborgare.

Både ersättningsnämnden och Kommissionen mot antiziganism har avslutat sina arbeten. Ersättningsnämnden upphörde som myndighet den 30 juni 2016 och det går inte längre att kontakta myndigheten. Den 30 juni 2016 upphörde också möjligheten till stödsamtal genom S:t Lukasstiftelsen. Kommissionen mot antiziganism avslutade sitt arbete den 20 juni 2016, då kommissionen lämnade in sitt slutbetänkande till regeringen ”Kraftsamling mot antiziganism” SOU 2016:44.

Ingen av dessa instanser har överhuvudtaget engagerat sig i alla barn som blev omhändertagna på etniska grunder. Detta trots att det pågick en systematisk utrotning av Resandefolket. Staten omhändertog barnen och satte dem i ”särskola” så att staten kunde använda sig av steriliseringslagarna när de blev äldre. Att man genom sterilisering och lobotomering av vuxna och omhändertagande av barn försökte begå ett folkmord på Resandefolket är det ingen som tagit hänsyn till eller lagt fokus på.

Kurt Magnusson och Britt-Inger Hedström Lundqvist har varit drivande i frågande rörande resandebarnen via föreningen RUNG och som privatpersoner långt innan ersättningsnämnden tillsattes. På mötet med Alice Bah Kuhnke pratades det bland annat om att Resandefolket och den behandling som barnen fick utstå och att staten måste ta sitt ansvar när det gäller resandebarnen.

Alla barn som omhändertogs av myndigheten mellan åren 1920-95 har fått en ursäkt av staten och ungefär hälften har även fått ersättning. Men varken Ersättningsnämnden eller Kommissionen mot antiziganism har haft utrotningen av Resandefolket eller omhändertagandet av resandebarnen på som en prioriterad fråga, trots att det uppenbart handlat om ras och eliminering.

Rasism och rasbiologi låg till grund för hur resande behandlades i Sverige under 1900-talet. I vart fjärde hushåll bland Resandefolket fanns det någon anhörig som tvångssteriliserats. Omhändertagandet av barn bland resande var avsevärt mycket högre än hos övriga i samhället. Det finns knappast någon folkgrupp som varit så utsatt för att bli räknade och registrerade.

Om vi som land inte gör upp med vårt förflutna finns det en uppenbar risk för att vi kommer upprepa vår historia. Okunskapen om minoriteten romer och Resandefolket är stor. Något som blir tydligt i dag när det gäller den Romska inkluderingen som kommunerna har satsat på. Resandefolket som varit här längst är mycket lågt representerade i dessa sammanhang. De invandrade romska grupperna ser romsk inkludering som integration och inte som inkludering. Minoriteten romer är fem olika grupper med olika behov. Inkludering får aldrig bli integration.  

Staten är en bidragande orsak till allt som sker och genom att inte erkänna och stå för de fel som har begåtts exkluderas fortfarande Resandefolket i Sverige. Historien om Sveriges förflutna kommer fortsätta finnas i en dimridå av förnekelse och ignorering om staten inte berättar hela historien och erkänner det fel som begått. 

Det handlar inte om pengar, utan det handlar om ett erkännande om att det som gjordes mot alla de resandebarn som omhändertogs var fel. Det handlar om att man aldrig får blunda eller ignorera det faktum att svenska staten använde ras som grund för steriliseringar och omhändertagande av barn. Resandebarnen måste få en offentlig ursäkt för den behandling som de fick utstå. 

Behandlingen av Resandefolket är ett öppet sår som inte läker så länge staten inte erkänner sin del i det som hände och står upp för det. Dessutom måste man skriva in behandlingen av Resandefolket i historieböckerna som mer än en parentes eller generalisering. Det var ett försök till ett folkmord på en etnisk grupp och det bör man inte komma undan med att tiga ihjäl.

Nu är frågan var mötet med kulturminister Alice Bah Kuhnke bara ett spel för gallerierna? Eller kommer hon göra det möjligt för såren av vanvården, steriliseringar, lobotomeringar och den rasism som staten utsatte Resandefolket för få möjligheter att påbörja sin läkningsprocess? 

Lev och må

Britt-Inger

Kanske ska jag arbeta politiskt?

Sitter i soffan och funderar på framtiden. Vad ska jag göra när jag går i pension? Egentligen är det inga problem, jag har så mycket som jag har ogjort och som jag vill göra. Det är snarare en fråga om hur jag ska hinna med allt.

Jag ska skriva fler böcker och jag ska jobba med frågor som intresserar mig och som jag brinner för. Och sen ska jag ta mig tid att vara kreativ, skapa och ta upp mina konstnärliga talanger som legat i träda under en lång tid. Jag ska bland annat köpa ett nytt objektiv till kameran och börja om att fota.

Jag föreslog maken att vi skulle jobba som volontärer och hjälpa människor i andra länder. Eller åka till Thailand (eller nåt annat land) och arbeta på barnhem. Kanske ska jag läsa in de där sista poängen som fattas för att doktorera, bara för att. Ja som sagt vi får se vad det blir och om tiden räcker till.

Det jag vet att jag kommer fortsätta att engagera mig i är mänskliga rättigheter. Kanske ska jag arbeta politiskt?

Men först ska jag beta av de här sista sex åren av mitt arbetsliv. Jag har ett bra jobb och jag arbetar med människor och mänskliga rättigheter på mer än ett plan så jag är nöjd.

Lev och må

Britt-Inger

Färdigmålat

Nu har vi målat klart i stugan. Det var ingen lek, men det blev snyggt.Nu ska bara möblerna på plats och sen kommer roligaste. Jag ska pimpa.

I morgon bär det av till IKEA för inhandling av nytt köksbord och stolar, soffbord och tvbänk, gardiner och pimp.

Lev och må

Britt-Inger

NMR i Almedalen, är det rätt?

I Expressen står att läsa:
"Nazistiska Nordiska motståndsrörelsens parti kommer till Almedalen.
I sitt partiprogram vill de - förutom att sparka ut "människor av främmande ras" ur landet och ställa "folkfientliga" journalister inför rätta - ta hårdare tag mot brottsligheten.
Men nazistpartiets ledning är själva dömda för dråp, misshandel, våldsamt upplopp, brott mot knivlagen, uppvigling, hets mot folkgrupp, vapenbrott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.
Bland annat.
– Ni är såna otroliga folkförrädare, säger Pär Öberg, presstalesman för NMR."

Har vi glömt vår historia?

Foto från Wikipedia

När Hitler kom till makten fanns det de som såg honom som en "räddande ängel". Han skulle återupprätta Tysklands ära samtidigt som han lovade en god ekonomisk framtid. Över- och medelklassmänniskor såg Hitlers nationella socialism som att bättre alternativ än Sovjets och militären ville ha återupprättelse. Det fanns till och med judar gick till en början med i nazistpartiet, trots att det var den "judiska kapitalismen" som beskylldes för de ekonomiska problem som drabbat tyskarna.

Likheterna är större än olikheterna

I Expo står det att läsa om en SD politikers åsikt
"Rättvikspolitikern Elvine Lindell (SD) ser nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen som modiga. Hon menar att de kommer att försvara Sverige när inbördeskriget bryter ut. Nazism tar hon avstånd från. Men hon delar deras syn på en "judisk makt"."
Det säger en del om hur nära kopplingarna är mellan SD och NMR.

I en debatt på tv såg man 

Anders Lindberg från Aftonbladet debattera med Sakine Madon. 

Anders tycker inte att det är rätt att låta NMR demonstrera.

– Därför att det är en våldsbejakande nazistisk organisation. Vi skulle aldrig få för oss att bjuda in våldbejakande islamister. Det är en organisation vars aktivister har dödat människor.

Anders Lindberg menar att det handlar om människors säkerhet.

Sakine svarar att:

– Polisen har inte tagit politiska hänsyn när de har gett demonstrationstillstånd. Det är en allmän plats. Polisen måste göra en väldigt saklig och neutral bedömning. Gör de inte det så hamnar vi på ett sluttande plan.

– Yttrandefriheten är till för just de som har obehagliga, sunkiga, idiotiska åsikter. Det är det som är demokrati.

Samtidigt som hon tidigare skrivit att:
"Det är alltså helt i sin ordning att Almedalens arrangörer säger nej till att Nordiska motståndsrörelsen deltar i det allmänna Almedalsprogrammet. Däremot är det inte polisens uppgift att inskränka demonstrationsrätten med hänvisning till åsikter. Region Gotland och Polisen gör därmed rätt som ger grönt ljus till att låta NMR tala och dela flygblad." Skriver Sakine Madon i VLT. 

Vilket innebär att polisen inte kan stoppa NMR utan ansvaret ligger hos arrangörerna. Privatpersoner ska alltså neka NMR. Neka ett parti med en "nazistpartiets ledning är själva dömda för dråp, misshandel, våldsamt upplopp, brott mot knivlagen, uppvigling, hets mot folkgrupp, vapenbrott, brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor." Att skrämma och tysta till lojalitet har tidigare varit ett vinnande koncept tidigare i historien, är det dit vi är på väg igen?

Idag har vi Sverige Demokraterna som ibland ses som "räddande änglar" vilket har skett tidigare i historien. Deras politik har sina rötter i NMR. SD ska återupprätta Sveriges ära och värna det svenska samtidigt som de lovar en god ekonomisk framtid. De försöker ragga röster i alla led och vill att de de ska ses som ett bättre alternativ än de etablerade partierna. Det finns till och med invandrare som går med i SD, trots att det är "invandringen" som ses vara den största belastningen i de ekonomiska problem som drabbat oss Svenskar. Som sagt likheterna är större än olikheterna.

Lev och må 

Britt-In

Nästa steg

I veckan kom dessa två böcker i min brevlåda Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik ID-nummer: SOU 2017:60. Jag skrev i ett tidigare inlägg om att arbetet med betänkandet var klar. Ett steg framåt och sen är jag ledig.

Lev och må

Britt-Inger