måndag 4 mars 2013

Hur blir det för de som inte håller måttet

Ersättning för övergrepp mot fosterbarn Göran Ewelöv berättar om processen  kring ansökningarna och inte kommer det bli lätt. Vare sig att göra bedömningarna eller att bli bedömd. Fast det mest fruktansvärda måste nog vara att först blottlägga allt som man försökt att glömma i alla år, bearbeta alla minnen och sorger som man gått igenom. Skicka in berättelsen låt den bedömas av "sakkunniga" och riskera att de inte tycker att den håller måttet för att man ska få ersättning. Det måste vara det ultimata nederlaget, först har man gått igenom ekluten och återuppleva allt som skedde under uppväxten och känna att man aldrig har dugt och sen när det kommer till ersättningen så duger man inte igen. Du blir inte trodd eller det du berättar ses inte som allvarligt nog. Den fysiska och psykiska misshandel du har blivit utsatt för ses inte som en allvarlig art. Frågan är vilken art det då ses som och vem är det som har rätten att säga något om allvaret i det hela eller inte.

Efter flera år av utredningar och debatter kommer det nu finnas en möjlighet för fosterbarnen/barnhemsbarnen som har blivit utsatta för vanvård och övergrepp att kunna söka och efter bedömning få ersättning från Ersättningsnämnden. Nämnden ska ta ställning i vart och ett av fallen som kommer komma på deras bord och ta beslut om vilka som har rätt att till den ersättning på 250000 kronor som ska betalas ut till de som blivit utsatta för allvarliga övergrepp.

Undrar just hur många som kommer börja må dåligt efter att ha rört om i grytan igen. Undrar just hur många som söker hjälp för sitt dåliga mående och undrar just hur och om de kommer att få hjälp för att ta hand om sig själva. Ja det är lätt att säga tulipanaros men attan så svårt att få den att blomma. Det som är allvarligt för individen kanske inte ses som allvarligt av nämnden, men konsekvenserna kan bli mycket allvarliga.

Nämnden kommer att bestå av sakkunniga personer från olika instanser och skikt, men inte en enda av dem har egen erfarenhet av övergreppen. Jag är helt övertygad om att det är mycket kompetenta personer som sitter i nämnden, men att inte ha med någon med erfarenhet av det som skett är mycket märkligt tycker jag. För ingen kan till fullo förstå det som har skett utan att själv ha varit delaktig i det. Personligen tycker jag att den kompetensen fattas i nämnden, det skiljer sig alltid i teori och praktik eller handlar det om lort och pannkaka?

Lev och må
Britt-Inger 

3 kommentarer:

  1. Hej Britt-Inger!

    Jag tror att många känner samma oro som du. Det jag också funderar över är att det verkar vara flest juridiskt kunniga och få psykologiskt kunniga. Det är ju de personerna vi behöver så att det är några som verkligen förstår det helvete vi går igenom och samtidigt uppleva att det är vi som står på den anklagades sida fast det borde vara tvärtom.

    Marianne

    SvaraRadera
  2. Hej Britt-Inger
    Det är många frågor som kommer upp å man frågar sej ex varför tog man inte in Göran Johansson.Han hade ju hand om vanvårdsutredn å borde väl både kunna å förstå det här.Jag va på utredn å tycker jag blev väl emottagen,har skickat in min ansökan å hänvisat till utredningen.Men jag ser av vad som framkommit att jag kanske en gång till måste stå å redogöra,det tänker jag inte göra.Jag orkar helt enkelt inte,är nu 70+are,har jobbat hela mitt liv,allt för att dämpa den oro som finns inom mej å jag är inte ensam,vi är många som farit illa.En del har hunnit avlida under utredningens gång.Dessa som nu ska avgöra en slutliga delen borde ha någon sakkunig å det anser jag att Göran Johansson är.Lev väl.MVH Kjell Björk

    SvaraRadera
  3. Hej !!
    Jag tror mig veta vilket helvete de flesta går igenom just nu.
    Har sökt i alla tänkbara arkiv och fått fram mycket , (mycket mer än jag skulle önska hade hänt i mitt liv).
    Hittade de fosterhem jag var placerad på och vilket datum , hittade även journaler från psykiatrin under 90 talet där jag hade nämnt ett flertal gånger att jag varit sexuellt utnyttjad som barn av min fosterfar , ( inga detaljer dock , ingen av psykologerna eller läkarna var intresserade av några detaljer).
    Jag trodde det skulle bli en lätt sak att bara skicka in alla handlingar jag nu hade.
    Efter att ha läst allt skit som fanns om mig blev saker och ting bara svart , allt kom tillbaka som om det hade hänt igår , och med rejäl kraft.
    Jag vet vad många går igenom , detta kommer inte att bli lätt.
    Och jag håller med er om att det kunde ju finnas nån mer sakkunnig i nämnden.
    Mina tankar går till dom som kommer att ha problem med att styrka sina påståenden , dom kommer att bli grillade och ifrågasatta om nåt dom bara själva vet och som påverkat deras liv.
    Dessutom tar all utredning en enormt lång tid , en stressfaktor för de flesta som sökt !

    SvaraRadera