Hjärnan går på högvarv

och Linda säger att det finns en diagnos för sånt. Våren är på G, det är mycket på jobbet och snart ska jag till Göteborg, jag vet inte om det behövs en diagnos för att varva upp sig. Just nu är jag på jobbet och räknar dagarna till vi ska åka. Jag Linda och Teo på vår egen lilla road trip.

Här om dagen hämtade jag ut papperen från socialtjänsten som handlar om pappa, snabbt jobbat av socialtjänsten, Tack för det. De jag ska få från riksarkivet torde nog ta längre tid. Sorglig läsning om hur ett barn omhändertas, hans omhändertagande skedde när han precis hade fyllt 12 år. Föräldrarna motsatte sig omhändertagandet, men föreslog fosterhem när de insåg att det var oundvikligt, men det ena tackade nej och de andra ansåg barnavårdsnämnden var för gamla. Min pappa skulle skyddsuppfostras enligt kommunens beslut. Så efter en handräckning av polisen hämtades han till ett barnhem i Kalix för utredning och två veckor senare Johannisberg fram tills han fyllde 17 år. Det är de papperna jag väntar på från riksarkivet.

Det gör ont i hjärtat på mig när jag läser dessa papper som handlar om min pappa. Jag vet hur han led hela sitt liv av sviterna från den skyddsuppfostran som han fick och det svek som vuxenvälden stod för.
Jag vet egentligen inte vad jag ska med papperna till, men det kommer nog till mig så småningom.

Lev och må

Britt-Inger