Sven var mig en besvärlig en

I går jobbade jag med Ann på förmiddagen och vi dokumenterade, planerade och strukturerade upp allt arbete. Vi åt lunch och sen åkte jag. Sven visade sig från den besvärliga sidan redan från början. Jag har aldrig under alla år som jag har kört upp och ner genom vårt avlånga land sett så mycket olyckor och avåkningar som igår. 

Glada Hudik vara inte så glatt när jag kom dit, det hade kommit över en halv meter snö. Sista avåkningen såg jag utanför Härnösand. Hela vägen hem fick jag tampas med blåsten och skitväglag samtidigt som jag pratade med sambon som sa; Här blåser det inte och himmelen är klar. VA? ljög han för mig? 

Jag körde vidare och Sven slet i bilen hela tiden, passerade Umeå och Sven höll i sig. Sambon måste ju driva med mig. När jag kom till Bureå strax innan Skellefteå avtog vinden, Sven la av. Sambon drev inte med mig, det blåste verkligen inte hemma. Jag var hemma strax efter 24, phu det var länge sedan sängen varit så skön. 

Idag har gått i vilans tecken

Lev och må

Britt-Inger