Djuret Vito premiär på skotern

Nu är vi tillbaka i verkligheten i lägenheten på tredje våningen. Helgen har varit bra, vädret var skit men lugnet och naturen gjorde att helgen i ändå blev lyckad.

Vito gjorde sin första tur som skoterhund och med mössan (avklippt socka) på skallen. När jag trädde på den såg han ut som han tänkte att, mycket ska man få vara med om. Men lät mig ändå sätta på den vackra skapelsen utan protest.

När jag skulle sätta ner Jackson bredvid Vito blåste han upp sig så inte Jackson skulle få plats. Han gjorde samma sak varje gång. Skulle tro att han ger upp efter sjuttifemte gången eller nåt sånt. Terrier kräver en viss upprepning innan de ger sig. 

Väl nere i konten gick det bra även om Vito tog mer än lovligt med plats. Sen körde vi iväg Jackson är gammal och van så han är jag trygg med, men att ha Vito där var spännande. Fast det gick helt fantastiskt bra. Han är en både tuff och trygg så min oro var helt obefogad.

 

Så blev dags för fiske och Vito var lika delaktig i det som han är med allting annat. Nyfiket, närgånget och envetet. Vi hade lite diskussion om vad fisken som drogs upp skulle användas till leksak eller mat. Jag provade tricket att vakta fisken. Ni vet man böjer sig ner och markerar kraftigt mot hunden för att tala om att den här är min. Funkar dåligt på Vito. Han bara tittar på mig och ser ut att tänka, vad skriker du om nu då? Så diskussionen om fiskens funktion tog en stund innan han bestämde sig för att ge sig för den här gången. Så efter lite (mycket) diskussion enades vi om att det var mat i alla fall.

Pimelhålet var nästa sak som var högintressant. Var det därifrån fisken kom? Och vad släppte man ner för nåt? Vuxna människor med fokus på ett hål, nåt spännande måste det ju vara, men vad?

Det är tveksamt om han förstod vår passion. Efter att ha stått en stund vid mitt hål lyfte han benet och pissade på det som för att markera hur tråkigt han tyckte mitt intresse för hålet var.

 

Ha det så bra alla djur och människor för det har i alla fall vi och glöm inte att lev och må// Britt-Inger

Avslutningen i fjällen 2016 #livetinorr

Vi bestämde oss för att tälta som avslutning på den här säsongen. Det är länge sedan det var så pass bra före att det ens genomförbart så här sent på året. Det hela bestämdes förra helgen.

Det blev en helt otroligt trevlig avslutning. Vi körde skotrarna med all packning till Lomtjärnsstugan och slog upp tältet.

Men innan tältuppsättningen blev det en traditionell Bullens för att stilla hungern. Vi har våra traditioner under vårvintern i fjällen, Bullens är en sådan. Det är alltid trevligt med traditioner med vänner.

Efter allt stök med tält och packning åkte vi iväg och fiskade. Det var ingen större lycka med fisket men vad gör det när solen skiner och man sitter på en fjälltopp med gudabenådad utsikt. Närmare himmelriket än så kommer man inte.

Marie och Erik lagade en underbar middag, taggsvamp till förrätt och ripa till middag, vilken lyx. Middagen avnjöts inne i stugan innan vi gick ut och gjorde upp en eld för att njuta av kvällen.

Anette och Christer uppvaktade Roger med en några dagar för tidig födelsedagspresent. En ytterst passande gåva eftersom vi går från klarhet till klarhet i vår familj. Inte nog med att jag tillhör Resandefolket Roger har nu fått bekräftat att han är både Same och Tornedaling. Snacka om familjen minoritet.

Efter ett  det sista besök på dass med den helt betagande utsikten var det dag att sova. Det tog säkert en timma innan tystnaden la sig. Sex vuxna i ett tält som halkar runt på liggunderlagen skrattandes och fnittrandes som tonåringar, roligare än så blir det inte.

När vi vaknade åt vi frukost innan vi packade ihop och sökte oss hemåt. Vi fick ta lite omvägar eftersom bäckarna hade gått och inte gick att köra över. Men efter en blöt och slirig hemresa landade vi hemma igen och var mycket trötta men nöjda med vår tältning. Nästa år ska vi tälta lite tidigare, planera lite bättre och satsa på två övernattningar.

Lev och må

Britt-Inger