Jag har tagit ställning, gör det du också

Jag har varit aktivist på olika sätt hela mitt vuxna liv. Jag har stått på den svages sida och arbetat med människor i utanförskap. Människors lika värde har alltid varit en självklarhet för mig. Det gör att jag med fasa ser hur SD tar mark och hur deras främlingsfientlighet mer och mer normaliseras.

Det diskuteras i olika forum och vänner ställs mot varandra i sina åsikter. Historien ser ut att upprepa sig och likheterna med 30- och 40 talet börjar vara större än olikheterna. Det här har gjort att jag har funderat och insett att nu börjar det vara otroligt viktigt att visa vad man står. Att inte tiga i församlingen och låta de som skriker högst bli norm.

Jag hittade en blogg som jag tyckte var bra "Sverigedemokraterna - så funkar dom"

Detta gör att det är viktigt att visa sitt ställningstagande och då bestämde jag mig för att faktiskt ansluta mig till ett parti för att visa vad jag står och kanske göra lite skillnad. 

Jag valde att ansluta mig till det parti som känns mest bekvämt för mig och som jag sympatiserar mest med. Så numer är jag medlem hos Vänsterpartiet i Skellefteå. Men det viktiga är inte vilket parti man väljer utan att man faktiskt tar ställning. För mig kommer det inte förändra hur jag tänker eller vad jag gör utan jag kör på som vanligt. Så jag kommer fortsätta med att arbeta för mänskliga rättigheter och människor i utanförskap, ta diskussioner och vara obekväm.  Men jag tror på att organisera sig för att uppnå förändring. Tillsammans är vi starka.

Lev och må

Britt-Inger

Samtal om Dinglarens väg på Västerbottens museum

Samtalet ges onsdagen 25/4 kl 18.00 på Västerbottens museum.

"I Dinglarens väg — Vorsnos Drom skildras resandefolkets historia utifrån resandes egna livsberättelser. Det är berättelser om samhällets övergrepp, skam och utanförskap, men också om fina minnen, en levande kultur och stark gemenskap.

Författarna och etnologerna Britt-Inger Hedström Lundqvist och Ann Hellman betonar att det är samtliga medskapares bok. Ungefär trettio personer har hjälpt till med boken, till exempel med texter eller bilder. Tjugofem av dem tillhör resandefolket, precis som Britt-Inger Hedström Lundqvist själv."

Jag ser fram emot att få prata om boken och hoppas att många kommer.

Lev och må

Britt-Inger

Malå tur och retur

I dag åkte vi till Malå och hälsade på bästa Anette och Christer. 13 mil enkel väg. Vi tog den lilla röda och åkte vid 13 tiden. Kallt men vackert hela vägen.

Mottagandet när vi kom fram var både kram och skäll. På besök hade de nämligen både Cilla och Betty. Det blev rena hunddagiset när vi kom med våra två också. Våran Vito hittade sig en ny polare i lilla Betty (en blandning medan Sankt Bernhard och Grand Danois)

Lite omaka men vad gör det när man har roligt. Vi pratade, skrattade och åt en god middag innan det var dags att åka de13 milen hem igen. Under kvällen hade kylan tilltagit och temperaturen pendlade mellan 15 och 22 minusgrader. Den lilla röda knorrade men tuffade på hela vägen hem igen. Det blev en snabb sväng med hundarna innan jag landade i soffan, kurade ihop mig och njöt av värmen. Det är skönt inomhus när minusgraderna sjunker ute.

 

Lev och må

Britt-Inger

 

Avslutningen i fjällen 2016 #livetinorr

Vi bestämde oss för att tälta som avslutning på den här säsongen. Det är länge sedan det var så pass bra före att det ens genomförbart så här sent på året. Det hela bestämdes förra helgen.

Det blev en helt otroligt trevlig avslutning. Vi körde skotrarna med all packning till Lomtjärnsstugan och slog upp tältet.

Men innan tältuppsättningen blev det en traditionell Bullens för att stilla hungern. Vi har våra traditioner under vårvintern i fjällen, Bullens är en sådan. Det är alltid trevligt med traditioner med vänner.

Efter allt stök med tält och packning åkte vi iväg och fiskade. Det var ingen större lycka med fisket men vad gör det när solen skiner och man sitter på en fjälltopp med gudabenådad utsikt. Närmare himmelriket än så kommer man inte.

Marie och Erik lagade en underbar middag, taggsvamp till förrätt och ripa till middag, vilken lyx. Middagen avnjöts inne i stugan innan vi gick ut och gjorde upp en eld för att njuta av kvällen.

Anette och Christer uppvaktade Roger med en några dagar för tidig födelsedagspresent. En ytterst passande gåva eftersom vi går från klarhet till klarhet i vår familj. Inte nog med att jag tillhör Resandefolket Roger har nu fått bekräftat att han är både Same och Tornedaling. Snacka om familjen minoritet.

Efter ett  det sista besök på dass med den helt betagande utsikten var det dag att sova. Det tog säkert en timma innan tystnaden la sig. Sex vuxna i ett tält som halkar runt på liggunderlagen skrattandes och fnittrandes som tonåringar, roligare än så blir det inte.

När vi vaknade åt vi frukost innan vi packade ihop och sökte oss hemåt. Vi fick ta lite omvägar eftersom bäckarna hade gått och inte gick att köra över. Men efter en blöt och slirig hemresa landade vi hemma igen och var mycket trötta men nöjda med vår tältning. Nästa år ska vi tälta lite tidigare, planera lite bättre och satsa på två övernattningar.

Lev och må

Britt-Inger