måndag 4 mars 2013

Hur blir det för de som inte håller måttet

Ersättning för övergrepp mot fosterbarn Göran Ewelöv berättar om processen  kring ansökningarna och inte kommer det bli lätt. Vare sig att göra bedömningarna eller att bli bedömd. Fast det mest fruktansvärda måste nog vara att först blottlägga allt som man försökt att glömma i alla år, bearbeta alla minnen och sorger som man gått igenom. Skicka in berättelsen låt den bedömas av "sakkunniga" och riskera att de inte tycker att den håller måttet för att man ska få ersättning. Det måste vara det ultimata nederlaget, först har man gått igenom ekluten och återuppleva allt som skedde under uppväxten och känna att man aldrig har dugt och sen när det kommer till ersättningen så duger man inte igen. Du blir inte trodd eller det du berättar ses inte som allvarligt nog. Den fysiska och psykiska misshandel du har blivit utsatt för ses inte som en allvarlig art. Frågan är vilken art det då ses som och vem är det som har rätten att säga något om allvaret i det hela eller inte.

Efter flera år av utredningar och debatter kommer det nu finnas en möjlighet för fosterbarnen/barnhemsbarnen som har blivit utsatta för vanvård och övergrepp att kunna söka och efter bedömning få ersättning från Ersättningsnämnden. Nämnden ska ta ställning i vart och ett av fallen som kommer komma på deras bord och ta beslut om vilka som har rätt att till den ersättning på 250000 kronor som ska betalas ut till de som blivit utsatta för allvarliga övergrepp.

Undrar just hur många som kommer börja må dåligt efter att ha rört om i grytan igen. Undrar just hur många som söker hjälp för sitt dåliga mående och undrar just hur och om de kommer att få hjälp för att ta hand om sig själva. Ja det är lätt att säga tulipanaros men attan så svårt att få den att blomma. Det som är allvarligt för individen kanske inte ses som allvarligt av nämnden, men konsekvenserna kan bli mycket allvarliga.

Nämnden kommer att bestå av sakkunniga personer från olika instanser och skikt, men inte en enda av dem har egen erfarenhet av övergreppen. Jag är helt övertygad om att det är mycket kompetenta personer som sitter i nämnden, men att inte ha med någon med erfarenhet av det som skett är mycket märkligt tycker jag. För ingen kan till fullo förstå det som har skett utan att själv ha varit delaktig i det. Personligen tycker jag att den kompetensen fattas i nämnden, det skiljer sig alltid i teori och praktik eller handlar det om lort och pannkaka?

Lev och må
Britt-Inger