Kalhyggen och Chihuahua

Tjoho nu är livet lite mer lättlevt, graderna har sjunkit från över 30 till under 20 och nätet är tillbaka. Telefonerna fungerar som de ska igen, vilken lycka.

Hundarna fick sig en långpromenad i skogen idag och den var välbehövlig. Jackson hade hundra spring i benen ska jag säga. Var en alldeles ypperlig dag att träna honom i att hålla ordning på var vi andra var någonstans. Han drog iväg i en rasande fart och vi gömde oss. Efter en stund så saknade han oss och fick vända om och leta upp oss. Efter ett par sådana uppsök stack han inte så långt längre, han insåg att vi inte var riktigt pålitliga. Det roliga i hela kråksången var att de andra två visste precis vad som var på gång när jag gömde mig bakom en buske och kom direkt och satte sig snällt bredvid till Jackson dök upp och då blev det godis.

Vi tog vår promenad ovanför oss i skogen och vad att säga om naturen där, kalt och fult kanske är rätt ord.

Kalhyggen är inte snygga

Det är klart att det finns snyggare och fulare avverkningar, det som är ovanför oss tillhör den senare av dem. Speciellt om man betänker hur vacker naturen runt oss är i övrigt.

Men hundarna skiter i vilket bara de får sin promenad. De har inte direkt nåt sinne för vad som är vackert eller inte. De är nöjda bara de får någonstans att uträtta sina behov. Apropå det så har Jackson börjat med nåt nytt. Han ska ju pissa på samma fläck som (speciellt) Casper gör med den påföljd att han stoppar in huvuvdet och kroppen mellan punkten som Casper pissar på och Casper. Så numer skiftar hans vita päls allt som oftast i pissgult. För hur vi än passar honom så lyckas han alltid komma emellan.

Sen kan man tro att Capser och Jackson har varit kor i sina förra liv. För det är ett sagolikt betande hela tiden och helst ska Jackson äta på samma grässtrå som Casper gör.

Sen kan man lugnt säga att det ser ut som om de leker följa John när vi är ute och går. Jackson är som ett klister bakom eller bredvid Capser

 Tänkte jag skulle fått ett tripp trapp trull kort, men det blir inte alltid som man vill alla gånger. Kameran klickade och hundarna bytte positioner.

Nu är det bara en vecka kvar att jobba sen är vi lediga i två veckor igen, så nice. Jag gillar det här sättet att jobba måste jag säga. Framförallt så gillar jag ledigheten, det blir som en lillsemester varje gång.

 Chihuahua

När jag var nere i Göteborg pratade Carro att hon skulle ta en omplaceringsChihuahua och undrade om jag ville ha en också (det fanns över tio stycken). Men jag har tillräckligt många hundar känns det som, så jag kollade med en som jag redan visste kände till rasen. Så idag har jag vidarebefordrat kontakten mellan Carro och en som kanske kan hjälpa henne. Carro kommer att hjälpa till med hundarna klippa klor, tvätta upp dem och piffa upp dem i största allmänhet. Sen ska hon försöka hjälpa till med försäljning och omplacering av hundarna. Vilken hjältinna hon är Carro som engagerar sig i hundarna, de behöver nog all hjälp de kan få.