Tragedin på Utøya

Tragedin på Utøya måste vara ett ibland det värsta som kan hända. Tänk bara på alla dess anhöriga som inte vet hur det har gått med den de väntar på. Är han/hon skjuten, drunknad eller gömmer sig personen gömd i skogen. Ingen kan föreställa sig den panik som måste ha kommit när människorna på Utøya insåg att det är en polis som skjuter för att döda, en utklädd polis som kallblodigt skjuter en efter en. Tänk alla dessa som kastade sig i sjön för att simma till fastlandet för att få skydd, som inte klarade sig utan som havet tog. Eller de som klarade sig som ska leva med det som hände, det de såg, den rädslan, maktlösheten och paniken som de kände.

Utøya är en större tragedi än vad bombningen i Oslo är enligt mitt förmenannde, utan att förta den tragedi som det är. Bombningen i Oslo kom plötsligt och var snabbt över och som tur är så dog inte så många där (vad vi vet än så länge). Utøya var en psykisk terror som är svår att föreställa sig, en utdragen skräck för alla på ön.

Fredrik Rainfeldt säger att det som hänt i Norge är troligtvis det värsta dåd som skett i Norden. Alla pratar om att visa deltagande och sympati för det Norska folket. Vilket är en självklarhet att vi ska göra. Jag har pratat med några jag känner i Norge och där går livet vidare även om stämmningen är ganska dov och stilla. Utanför området där bomben briserade i Oslo har polis och militär slagit en järnring och ingen kommer sig in.

Sen ska vi inte glömma att det finns många hjältar som ska hyllas till exempel han som simmade över hela sundet och hjälpte sin skadade kamrat hala vägen. Det finns säkert ett flera sådana hjältedåd som vi inte vet om än.

Alla tankar till Norge