Ett gäng brandmän i Malmö tänker lämna brandstationen tom och istället köra en sväng med bilarna när Jimmie Åkesson kommer på besök. Detta har väckt en del uppseende, bland annat eftersom samma brandmän råkat ut för stenkastning i Rosengård. Ingen hade väl blivit direkt förvånad om de kommit att bli allmänt skeptiska till invandrare, men så icke fallet.
Josef Goebbels sa det bäst: "Upprepa en lögn tillräckligt många gånger och den blir en sanning". Lika sant är att alla trovärdiga lögner ska ha en kärna av sanning. Resten är en fråga om att hävda lagom förvrängda slutsatser utifrån dessa sanna kärnor och att låta budskapet samverka med den redan jäsande surdeg av missnöje och vardagsrasism som finns.
Frågan är inte om något ÄR sant, utan om det KÄNNS sant. Väldigt mycket kan kännas sant om det förklarar varför det också känns som att världen, tiden och landet urartat. Utmaningen för populisterna är att anslå rätt ton. Lyckas det kan man sälja in ett rasistiskt eller annat diskriminerande budskap hos människor som inte alls är rasister med någon egentlig egen övertygelse. Jimmie Åkesson är riktigt bra på det, just därför är han så farlig.
Det är otäckt när detta rotat sig ordentligt. Snabbt nog leder det till självcensur från alla som tycker annat men vill undvika problem - det har blivit en tillräckligt vedertagen åsikt. Tyvärr finns både rasism och fördomar tillräckligt närvarande även hos offentliga tjänstemän för att skapa problem. Är då tillräckligt många med annan åsikt tillräckligt tysta kan förvånansvärt få sätta tonen för maktutövningen.
Till sist är "sanningen" inte bara något som står för några få utan kan tillskrivas "de flesta" och "vanligt folk", den perfekta grogrunden för ett missnöjesparti.
Därför är det väldigt bra när brandmän som verkligen jobbar i en invandrartät miljö visar att vardagsrasismens politiska företrädare med "egentliga" sanningar inte är välkomna hos dem. Ingen behöver vara tacksam för att de inte är rasister, men definitivt för att de inte håller käften!
Såna som jag håller å andra sidan aldrig käften, men jag tillhör också "den intellektuella konspirationen" och därmed kan jag viftas bort. De här brandmännen kan inte viftas bort lika lätt.
Jag har också sagt en del vad gäller Sveriges behandling av Samer, Romer och Resande även i sen tid. Naturligtvis är det ett strå till den jämlika stacken, men åter: ingen blir förvånad och rasisterna rycker på axlarna. Men om samtliga socialtjänstemän i flera kommuner skulle göra samma sak, då är det inte lika lätt att rycka på axlarna. Om vårdpersonal, poliser och brandmän gör det, då kommer det från de som faktiskt rycker ut när något hänt, som möter alla de sorter hela tiden, som har erfarenhet bakom åsikterna.
Det är för övrigt märkligt att det är politiskt djupt inkorrekt att se ner på människor som har utländsk härkomst, men vedertaget och accepterat att utgå från att Romer och Resande är kriminella, bidragsfuskare och jag vet inte vad... men så fungerar vardagsrasismen. Det är BEKVÄMT att kunna sortera människor, att slippa problematisera och se individen, att ha ett VI och ett DOM som gör det svåra enkelt.
Att vägra välkomna vardagsrasismens politiska representanter är ett sätt att visa alla villrådiga att det finns vanligt realistiskt folk som inte alls håller med eller accepterar vad de står för. Det betyder otroligt mycket! Det är en markering för individernas rätt till just sina olika personliga identiteter, till deras respektive förflutna, nutid och framtid, till rätten att bli sedd för den man faktiskt är och försöker vara, till ett öppet och inkluderande framtida samhälle.
Den framtiden går inte ihop med en rädslans och snävsynthetens ideologi som sorterar, etiketterar och förenklar fram grupper där man drar människor över en kam. Jag vill ha ett samhälle där olikheter är en god sak, där vi alla kommer till vår rätt tack vare rikedomen i det vi är och bär med oss. Själv är jag ursvensk på alla sidor ända ner i medeltiden. Det hjälpte inte. Mina gener har försett mig med en lista diagnoser som kan få en allmänläkare att sjukskriva sig på grund av överansträngning.
Skulle jag hållas bättre än en kärnfrisk karl från Somalia på grund av mina rötter? Eller skulle jag avlivas på grund av att jag är handikappad och knappt kan gå, därmed är en "parasit" på samhället? Bevisligen kan jag ändå tänka och skriva detta. Bevisligen kan jag komponera och dessutom spela dragspel. Det sista kanske kan ses som belastande, men är det skäl för utsortering och slutgiltig lösning?
Det blir helt enkelt för dumt. För dig och övriga i detta avlånga land är det viktiga inte vad jag INTE kan bidra med, utan vad jag KAN bidra med. Att sortera bort de som känns fel är de fegas sätt att slippa få sina fördomar utmanade. Jag vet att det retat en del att jag haft mage att mitt i allt ha ett både roligt och lyckligt liv - för det passar inte in i mallen.
Jag vill att brandkåren ska komma lika snabbt till mig i Bygdsiljum som till killen från Somalia som bor i Rosengård när det börjar brinna. Jag vill att han ska få lika god hjälp som jag får när han blir sjuk. Jag vill ha ett land där vi samtliga hjälper varandra, oavsett vilka vi är. Det samhället vill inte Jimmie Åkesson ha, oavsett vad han säger.
Bravo, brandmän!
Fredrik Larsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar