Katarina Taikon priset, det här är helt sjukt

Jag kom hem igår efter att ha varit på semester och fick veta att jag vunnit Katarina Taikon- priset. Helt fantastiskt, jag blev så rörd och stolt. Jag trodde verkligen inte att jag skulle få det. Jag skrek rakt ut när jag slog på datorn vid den försenade hemkomsten. Jag fick Katarina Taikon- priset, det här är helt sjukt. Sen fällde jag en glädjetår.

Maken var den första att gratulera mig. Jag har mycket att tacka honom för, han har uppmuntrat mig när det gått tungt, han har stått ut när jag varit borta på resor och han har varit glad för min skull när det gått bra.

Sen exploderade inläggen på fb. Det fullständigt kokade av gratulationer och jag passade på att ta några danssteg när jag ändå var så glad. Jag är så lycklig och stolt över priset. Kim var på galan och tog emot det. Ett stort tack till finaste Kim som representerade mig. När jag pratade med honom på kvällen var vi båda lyckliga och stolta. DIKKO hade får publikens pris för flest nomineringar, jag och Kim enades om att det var det finaste priset eftersom det var folkets pris.

Betydelsen för att det var vi resande som fick priset går inte att beskriva. För, ja, det var vi resande som fick det även om det var mitt namn som ropades upp. Jag har inte varit ensam på resan. Hela min familj har funnits där i med och motgång. Alla mina fantastiska vänner som slutit upp när jag åkt runt i landet, det är vårt pris. Den stolthet jag känner går inte att klä i ord.

Det enda jag sörjer över är att min mamma inte fick uppleva den här dagen. Det var henne jag frågade om lov innan jag skrev min C- uppsats Stolta och starka Resandefolket. Hon skällde och förbannade mig innan hon sa Jag ska stötta dig. Och det gjorde hon med orden, en sak ska du veta har du tagit fan i båten år du ro han iland, men jag ska finnas där för dig. Du fanns även med när boken Dinglarens vägg - Vorsnos drom skrevs, både i text och som mitt stöd. Älskade mamma, vad jag hade önskat att du hade fått vara med om den här dagen, så stolt du hade varit.

Tack alla för att ni finns

Britt-Inger

Dag fyra och avslutningen

Alla dagar avklarade, jag har blivit mätt och vägd och känner mig motiverad att fortsätta resan.
Det är med en viss saknad jag lämnade Sorselegården. Vi blev ett fantastiskt roligt gäng som kämpade på, peppade varandra och skrattade mycket.

Vi har pratat mat, livet, anekdoter och försökt att äta rätt. Nu ska det hela fungera hemma också. Jag åkte förbi affären för att handla rätt mat så att möjligheterna för att lyckas ska öka. Jag är lite stolt över mig själv för det följde inte med en enda godisbit.

Väl kämpat hälften vunnet

Britt-Inger

Dag tre i Sorsele

Morgon var ingen lek. Jag vältrade min ömma kropp ur sängen strax innan sju i morse. Det fanns ingen del i min kropp som inte värkte. Som tur var så skulle vi ha mycket teori under dagen. Jag lärde mig bland annat att jag måste äta fil på morgonen för att tillgodose mitt kalcium behov.

Dagen förflöt ganska lugnt vi pratade om socker, stress och att må bra. Till lunch hade träningsvärken ökat i styrka och vi gick ut och tog en kort promenad. Knäböj var inte att tänka, jisses Amalia vilken träningsvärk. Vi fortsatte vårt teoripass och jag började planera för eftermiddagens utepass, cykling eller stavgång. Jag lutade mot cykling efter att ha vägt för och nackdelar mot vart annat, framförallt vad tar minst ont. 

Då får jag information om att det har blivit en ändring i planerna, vi ska ha stationsgympa istället. På med träningskläderna och vi möts upp i gympasalen. 21 stationer skulle vi ta oss igenom, 40 sekunder på varje. Många av stationerna fokuserar på röv och benmuskler. Det verkar ju lugnt ändå, röven hade jag inte träningsvärk i. 

När vi gått igenom varje station sattes musiken på och uppvärmningen började, redan där började svetten rinna. Sen börjar stationsträningen och jag som hade tänkt ta det lugnt drar igång som om jag är jagad av självaste hin håle. Jag ger mig in i varje station som om det är den sista jag ska göra. Träningsvärken gör sig påmind och jag inser att jag förmodligen kommer dö vid en station. Men fortsätter i samma höga tempo ändå.

De tre sista stationerna gick på ren vilja, efter den allra sista trodde jag inte att jag skulle orka resa mig från golvet. Jag hoppas på att de har en lyft tillgänglig. Svetten rinner i ansiktet och jag torkar av mig på tröjan och inser att enda stället jag inte hade träningsvärk på idag var arselet och efter det här passet kommer jag förmodligen inte kunna sitta i morgon. 

I morgon, lovar jag mig själv, att inte planera nåt för det skiter sig i alla fall. Nu är det bara en och en halv dag kvar, på fredag är det vägning och mätning, de ska bli intressant att se vilket resultatet blir. Jag har verkligen fått många insikter, träffat otroligt trevliga människor och skrattat i massor. Det är värt träningsvärken anser jag i alla fall i kväll. Vi får se hur det känns i morgon

Lev och må

Britt-Inger

Dag två, jag hittar nya muskler

Eftersom det inte blev några foton idag tar jag ett gammalt från sommarstugan

Dagen startade med frukostmöte 07.10. Jag stängde av väckarklockan fem gånger innan jag tvingade benen över sängkanten. Kände mig för lite försiktigt och det gick bra, ny dag, nya tag.

Efter lunchmötet var det dags ett teoripass åtföljt av ett mellanmål och sen ett gymstikpapass. Gymstikpasset började med att vi cirkulerade runt till musik i den stora gympasalen som en flock gäss följde vi vår ledares minsta rörelse. Jag tänkte att det här var ju lugnt. Sen stannade vi och musiken ändrade tempo, nu skulle vi utföra rörelser på plats och tempot ökades. Jag pustade, svettades och försökte få ihop koordinationen av alla rörelser. Kände mig lite som en vingklippt höna, när jag försökte få ihop det.

Det vi nu gjorde liknade mer ett zumbapass än det jag förknippar med gymnastik. Röd som ett babianarsle i ansiktet med svetten rinnandes i en strid ström från pannan hör jag kvinnan säga att nu ska vi träna musklerna. Var det inte det vi hade gjort, tänkte jag, jag är helt säker på att jag hade använt ett otal muskler som legat vilande länge.

Nu blev det träning av rumpa, mage, armar och bål, herre gud jag var säker på att jag skulle flyta ut som en blöt fläck på slutet. Och då blev musiken lugn för nu skulle vi töja ut de krampande musklerna. Mina muskler stretade emot och ville verkligen inte vara med på dessa dumheter längre. Men jag lyckades till sist genomföra resten av passet innan jag återvände till rummet och en behövlig dusch.

Lunch, de har bra mat här och vi äter enligt tallriksmodellen. Hur jag ska gå ner i vikt på det här vete gudarna, vi äter hela tiden.

Efter maten blev det ett teoripass till och ett nytt mellanmål och sen skulle vi få frisk luft. Jag hade bestämt mig att eftersom jag cyklade igår så skulle jag promenera idag. Jag och en annan kvinna skulle gå tillsammans. Vi bestämde oss för att ta det lugnt efter förmiddagens genomkörning. Vi tog med oss telefonerna och skulle fota lite på promenaden.

Jag bestämde mig för att testa ett par gåstavar och vi träffades utanför. Vi blev ett helt gäng som skulle gå, de flesta med gåstavar. Nu var det också så att två av friskvårdsinstruktörerna skulle också gå med oss. Det där med lugn promenad inte riktigt vad de hade tänkt sig.

Vi gick en slinga på drygt två kilometer med stavgång och i varje backe hörde man friskvårdsinstruktörerna skrika, VI TAR BACKEN FORT, ÖKA, KÄMPA, KOM IGEN, det där med att fota var bara att glömma, det kändes mer som vi gjorde rekryten. Min kompisen hade inga stavar utan hon satte igång att jogga efter halva slingan, jösses var fick hon luft från. Jag var ju så klart tvungen att haka på. När vi tog sista backen sprintade jag som om jag inte gjort annat.

När vi sen skulle gå över vägen för att komma till Sorselegården var jag inte säker på att benen skulle bära hela vägen. Efter att jag på ren vilja tvingat mina mjölksyrestinna ben framåt, skulle vi gå in och göra samma träningspass som vi gjort på förmiddagen, samma fyra övningar, av rumpa, mage, armar och bål. Nu förstår jag hur deltagarna i Biggest loser känner sig. Jag var färdig för slakt. In i duschen igen, vila på sängen en stund och sen var det middag.

Igår tog jag en promenad efter middagen, det kommer inte ske idag. Efter kvällsfikat vid 20 tiden kommer jag krypa ner och låta min pinade kropp vila. Vi får se hur morgondagen ser ut, jag vågar inte ens tänka på vilken träningsvärk jag kommer att ha.

Lev och må

Britt-Inger

Fösta dagen i Sorsele

Första dagen i Sorsele kom jag inglidandes strax före 08. Det innebär att jag gick upp 05.30 för att äta lite frukost och bege mig mot Sorselegården. Trött som ett bär men lite förväntansfull stoppade jag in öronpropparna och satte på ljudboken.

Hela mitt huvud fylldes av den engelska rösten och Mockingjay tog över mitt medvetande. Jag lade mil efter mil bakom mig och till sist var jag framme.

Jag tog min packning och klampade in. Fick ett rum och sen var det dags för kaffe. Jisses så gott det var med kaffe. Jag packar upp och inser att jag glömt att ta med lakan, ja just det, det var den lilla detaljen. Så jag går snabbt iväg till ICA där jag inhandlar lakan för 400 kronor. Man kan säga att det kostar att ligga på topp.

Tillbaka till boendet, bädda sängen för att samlas 09.40 för ett teroripass. Sen har dagen flutit på mellanmål, lunch, varvat med teori och promenader.

Efter lunchen gav vi oss av på en ca 9 km lång cykeltur. Vi var som en skock dagisbarn, det pratades och fnissades allt medan vi räknades in så vi inte tappade någon på vägen. Sista km så spurtade vi och när jag kom fram var jag säker på att sadeln satt kvar där bak när jag klev av.

Men efter en dusch och lite vila så var jag fit för fight again och då var det middag. Det känns som vi inte gjort annat än ätit idag och ändå så funderade jag på att börja tugga på soffan innan den ljuvaste musik kallade in oss till middag.

Nu sitter jag här med ett ofantligt godissug och funderar på om jag ska bege mig ut till de andra för att vara lite social en stund. Det vill säga om benen bär när jag sätter ned dem i backen.

Vi hörs i morgon

Britt-Inger

Nu är det dags att drabbas med Sorselegården

I morgon ska jag inta Sorselegården för att vara där en vecka på ett form av tjockisläger. Tanken är att jag ska börja äta hälsosammare och att mitt kolesterol ska minska.

Jag har tidigare berättat om det första besöket Jag och Sorselegården under en dag och för att stärka mig själv under tiden jag är där tänkte jag skriva dagbok här i bloggen.

Jag har nu packat väskan och större delen av packningen består av träningskläder, en nyinköpt baddräkt och nyinköpta träningsskor för såväl inomhus- och utomhusbruk. Tror att jag ska packa ner skoskavsplåster också.

Från och med nu är det färdigfuskat med att tjuväta godis och avgifta kroppen på socker. Sockret kommer blir svårast att låta bli, särskilt godis. Men nu är det dags och jag ska gå in för det med hela mitt engagemang.

Jag ser fram emot denna vecka och tänker att jag förmodligen kommer hitta igen muskler som jag inte hade en aning om att jag hade. Men det ska bli skönt att få tömma huvudet och istället få ta ut mig fysiskt.

Lev och må

Britt-Inger

En liten björn sprang över vägen

Idag åkte jag från sommarstugan för att besöka mina barn med familjer Jag körde i godan ro, lyssnade på en ljudbok och njöt av att vädret var hyfsat. Jag ser i backspegeln att hundburen sitter på trekvart och funderar på om jag ska stanna för att rätta till den.

Plötsligt ser ett litet brunt lurv intill vägkanten längre fram. och döm om min förvåning när en liten björnunge sneddar över vägen i full galopp. Sååååå söt och så rädd.

Jag börjar genast skanna över terrängen efter mamman men jag såg inte till henne. Björnungen försvann in i skogen och jag la i en växel igen och körde iväg. Jag kan lugnt säga att jag övergav tanken på att rätta till hundburen så att hunden skulle få det bekvämare. Hade ingen lust att stöta på en ilsken björnhona på jakt efter sin unge.

Det var en häftig upplevelse att komma så nära ett så pass vilt djur i det fria. Det kändes också skönt att sitta tryggt i en bil måste jag nog erkänna.

Lev och må 

Britt-Inger

Nominerade till pris från ”Himlen, jorden och hjulet”

Bilden kommer från Himlen, jorden och hjulets facebook-sida

I går blev jag uppringd en representant från Himlen, jorden och hjulet jag hade blivit nominerat till "Årets Katarina Taikon pris-aktivist/eldsjäl priset" 

Sen kom nästa glädjechock DIKKO hade också blivit nominerad fast i kategorin "Årets Romska projekt/organisation". WOW så häftigt!

Jag blev rörd, stolt och otroligt ärad för egen del och överlycklig för DIKKOs del . 

Jag fick besvara några frågor för egen del och sen blev jag intervjuad om DIKKO. Jag vet inte vilket jag blev mest glad över. 

Att bli nominerad själv tilltalade så klart mitt ego och jag blev otroligt glad och stolt, men att DIKKO blev nominerad gör mig genuint lycklig eftersom det inkluderar så många. 

Vi skrev ett reportage om nomineringarna i DIKKO 

Alla kan nominera skicka din nominering till:
nominera@tehara.se

Har du någon du skulle vilja nominera? Passa på!

Man kan nominera vem som helst så länge aktören har romskt påbrå. 

När det kommer till Thomas Hammarberg priset så behöver inte personen vara romskt påbrå utan enbart engagera sig i romska frågor.

Priser och kategorier som du kan nominera till:
Årets Katarina Taikon pris-aktivist/eldsjäl priset
Årets Django Reinherdt Pris-musiker, dansör, sångare priset
Årets Charlie Chaplin pris-skådespelare, konstnär, filmskapare priset
Årets Romska projekt/organisation
Årets Thomas Hammarberg pris-Årets icke rom som engagerat sig i frågan

Lev och må

Britt-Inger

Förslag: En myndighet för romska frågor, en mycket kort sammanfattning

En myndighet för romska frågor

Långsiktighet och stadga i arbetet framåt - en myndighet för romska frågor

En mycket kort sammanfattning av förslaget. 

Längst ner hittar du länken till förslaget i sin helhet.

Område 1 Stöd, samordning och kunskapsspridning

I fråga om stöd, samordning och kunskapsspridning har det från flera håll uttryckts ett behov av att information om insatser som pågår i syfte att säkra romers rättigheter samlas och sedan sprids till andra aktörer bl.a. genom att goda exempel lyfts fram.

Åtskilliga har pekat på behovet av en samlande aktör som kan samverka med både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter och i detta lyfta minoritetens behov. Vikten av att verka och ha en stabil plats i befintliga samhällsstrukturer har också tagits upp och att aktören i ett sådant sammanhang ska kunna hävda de rättigheter som tillkommer minoriteten och uttrycka dess behov på ett trovärdigt sätt.

Behov av att utveckla formerna för samråd, utökat stöd åt det romska civilsamhället och till myndigheter och kommuner har också framkommit. I det har ofta lyfts upp att det behövs faktaunderlag och statistik som det romska civilsamhället kan använda i sina kontakter med myndigheter och kommuner.

Många har gett uttryck för att det finns en stor okunskap om minoriteten romer på lokal, regional och nationell nivå hos såväl politiker som hos den breda allmänheten, exempelvis barn och unga. Vikten av kunskapshöjande åtgärder om minoriteten för allmänheten och inom minoriteten har betonats.

Några har uttryckt ett behov av råd och stöd för enskilda romer på nationell nivå. Andra menar att det finns behov av en remissinstans som kan sätta frågan om romers rättigheter i en nationell kontext. Ytterligare några ser behovet av att utveckla metoder som syftar till att ta bort hinder som i dag förhindrar att romer kan åtnjuta de mänskliga rättigheterna fullt ut. Övergripande bedömningar Ds 2019:15 48

Område 2 Kultur och språk

I fråga om kultur och språk uttrycks ett behov av att få utbyta och revitalisera kunskap om minoritetens kultur, språk och historia såväl inom minoriteten som helhet som i olika romska grupper. Vissa uttrycker ett behov av identitetsstärkande åtgärder, behov av en gemensam historiebeskrivning och förbättrade kontakter med forskarsamhället i syfte att åstadkomma detta.

Andra pekar på behovet av ett gemensamt arkiv för att samla information om minoriteten romer för romer. Flera har uttryckt ett behov av synliggörande åtgärder ute i samhället, såsom ett nationellt kulturcenter samt firande och synliggörande av högtidsdagar.

Område 3 Delaktighet och inflytande

När det gäller delaktighet och inflytande har behov av att utarbeta en långsiktig strategi för att öka minoritetens inflytande påtalats. Det har också förts fram att det behöver arbetas med delaktighet i syfte att skapa en process för maktdelning mellan minoriteten och det övriga samhället.

En del har pekat på behovet av att driva förtroendeskapande processer både inom minoriteten och i förhållande till samhället i övrigt. Det har också uttryckts ett behov av en struktur för kontakter med regeringen och Regeringskansliet och att det behövs en representativ röst för minoriteten i samhällsdebatten.

Område 4 Uppföljning och tillsyn

I fråga om uppföljning och tillsyn har det i någon mån uttryckts ett behov av ett uppföljnings- och utvärderingssystem för rekommendationer av internationella organ och av strategin för romsk inkludering. Några enstaka har pekat på behovet av effektivare tillsyn av lagstiftningen inom minoritetspolitiken och en förbättrad möjlighet att driva individärenden i domstol i situationer där romers åtnjutande av de mänskliga rättigheterna har kränkts.

Det har uttryckts behov av en instans som iakttar och rapporterar om antiziganism i samhället och som på ett mer aktivt sätt kan lyfta upp och bemöta diskriminering i samhället som drabbar minoriteten. Ds 2019:15 Övergripande bedömningar

Område 5 Jämställdhet, barn och unga samt äldre

Inom området jämställdhet, barn och unga samt äldre har framför allt behov av åtgärder som syftar till att tillgodose kvinnors intressen lyfts fram men även intressen som barn och unga har. Särskilt frågan om inflytande och delaktighet har nämnts som ett område där det finns behov av åtgärder. Några enstaka har även uttryckt att det finns anledning att beakta de traditionella strukturer som finns och då framför allt den betydelse äldre individer har inom minoriteten.

En myndighet för romska frågor ska inrättas

Förslag: Ett nationellt center för romska frågor i form av en statlig förvaltningsmyndighet ska inrättas. Myndigheten ska få namnet Myndigheten för romska frågor. Myndigheten för romska frågor ska ha ett nationellt ansvar att främja arbetet med mänskliga rättigheter för den nationella minoriteten romer. I det ingår att vara ett stöd i arbetet med att motverka antiziganism.

Romskt inflytande och delaktighet säkerställs

Förslag: Myndigheten för romska frågor ska driva verksamheten i nära kontakt med den nationella minoriteten romer, säkerställa en lokal förankring av verksamheten och att verksamheten når en lämplig geografisk spridning.

Myndigheten för romska frågor

Förslag: Myndigheten för romska frågor ska vara en nämndmyndighet och ligga under en värdmyndighet.

Närmare överväganden i fråga om formen för Myndigheten för romska frågor

Förslag: Nämnden som leder Myndigheten för romska frågor ska utses av regeringen. I nämnden ska det finnas romsk kultur- och språkkompetens. Kansliet ska ledas av en kanslichef som utgör länken mellan nämnden och kansliet. Värdmyndigheten ansvarar för kansliet, lokal och tillhörande uppgifter. Bedömning: Nämnden bör präglas av en jämn fördelning vad gäller kön och sakkunskap inom samhällsområden särskilt relevanta för myndighetens utförande av sina uppgifter.

Läs hela förslaget här eller läs artikeln i DIKKO om förslaget här.

Lev och må

Britt-Inger

Jag och Sorselegården under en dag

När jag fyllde 60 fick ett papper om att jag skulle till vårdcentralen för att testa mig. De stack mig, mätte, vägde och så fick jag dricka sockerlösning som smakade som upplöst socker kryddat med aceton. Men ner gick det. Vad ska detta sluta med tänkte jag och kände mig som när jag skulle besiktiga bilen och visste att den inte skulle gå igenom.

Sen skulle jag få reda på svaren. Sköterskan hade, mycket pedagogiskt, gjort en stjärna och för varje pik så låg jag i topp. Men så kom kolesterolen den var inte riktigt i topp. Men det var ingen fara men så kom vi till vikten, oj oj oj där tog stjärnan en egen väg och gick bakåt och kom nästan ut på andra sidan. Snacka om dalande stjärna. Nu återkom besiktningskänslan och jag insåg att jag hade fått tvåor, det här kommer inte gå bra tänkte jag. Bara att hoppas på att det inte blir körförbud.

Sköterskan sa att man kunde ordinera förebyggande hälsovård om jag var intresserad. Hon var fortfarande mycket pedagogisk och mjuk. Jag tittade på henne och sa, du menar att jag är för fet och behöver komma ett boot camp för överviktiga? Jag menar, vem har inte sett hur det går till på tjockis-teven. Stackars människa hon nästan dog av förskräckelse över mitt yttrande.

Jag förklarade, skrattande, att jag och min kropp hade levt tillsammans i 60 år så vi hade inga hemligheter för varandra och tack ja till erbjudandet och sa, jag åker gärna på ett boot camp för feta. Nu kostade hon på sig ett osäkert leende. 

Jag gick där ifrån med broschyrer och telefonnummer, hon skulle se till att det kickades en remiss. Sen skulle jag få komma på ett utvärderingssamtal och fler prover innan ett beslut om mitt fetmaläger blev klart. Vad ska man säga, jag blev antagen.

De ansåg att jag uppfyllde alla kriterier för att få åka till Sorselegården en vecka till hösten. Mitt BMI fanns det mer att önska av och min framfart, som hon kallade stress ville de också ta itu med. Och nu har jag varit på en fördag där min kondition värderats och nya tester tagits.

Konditionstestet sa att jag låg över normal på syreupptagningen men det drogs ner av vikten så jag hamnade på normal. Kanske enda gången jag varit normal på lång tid. Sen gick vi genom huset käkade lunch och hade en allmänt trevlig dag. 

Jag ser fram emot att åka till Sorselegården till hösten

Lev och må
Britt-Inger